Rör på fläsket
Jag har inte tränat på nästan ett halvår. Jag går sönder i huvudet av det, så denna vecka har jag försiktigt börjat göra hemmaövningar för att få fart på fysiken.
Och det är så skönt.
Eftersom jag idrottat sen jag var sex år gammal har jag ingen, eller väldigt lite, förståelse för människor som aldrig rör på sig. Det behöver inte vara blandade småhopp i en sal med en ledare som bär mygga, det kan vara promenader eller vad som helst.
Men de som inte brukar sina kroppar, får de inte panik? Mår inte de som jag dåligt av att märka att man inte klarar av att göra någonting med armarna eller benen längre? Spritter de inte i kroppen på dem när de ser barn klättra i klätterställning eller tonåringar som spelar fotboll?
Jag önskar att jag kunde krypa in i en stillasittande människas kropp för att se hur det känns, när man inte känner längtan efter att bara få springa av sig.
Som ett vårrusigt föl. Galopp galopp.
Just nu får jag nöja mig med några solhälsningar och styrketräning med egna kroppen som vikt (åh, det låter välan tjusigt), men det räcker för att få fart på endorfinerna.
Känner mig faktiskt lite rusig såhär efteråt, nästan hög. Tänk om föräldrar och tränare hade vetat det när de satte igång ens sportintresse, att jag skulle bli en junkie. Shame on you!
Och det är så skönt.
Eftersom jag idrottat sen jag var sex år gammal har jag ingen, eller väldigt lite, förståelse för människor som aldrig rör på sig. Det behöver inte vara blandade småhopp i en sal med en ledare som bär mygga, det kan vara promenader eller vad som helst.
Men de som inte brukar sina kroppar, får de inte panik? Mår inte de som jag dåligt av att märka att man inte klarar av att göra någonting med armarna eller benen längre? Spritter de inte i kroppen på dem när de ser barn klättra i klätterställning eller tonåringar som spelar fotboll?
Jag önskar att jag kunde krypa in i en stillasittande människas kropp för att se hur det känns, när man inte känner längtan efter att bara få springa av sig.
Som ett vårrusigt föl. Galopp galopp.
Just nu får jag nöja mig med några solhälsningar och styrketräning med egna kroppen som vikt (åh, det låter välan tjusigt), men det räcker för att få fart på endorfinerna.
Känner mig faktiskt lite rusig såhär efteråt, nästan hög. Tänk om föräldrar och tränare hade vetat det när de satte igång ens sportintresse, att jag skulle bli en junkie. Shame on you!
Kommentarer
Postat av: chippe
Det är väl toppen att bli rusig av att träna; mycket billigare än kokain och sånt skit...och att vara som ett vårrusigt föl, det är en känsla som är otustanding! Jag har också börjat träna, det är skönt, men man tar i för mycket som vanligt och får lite träningsvärk. Men det är också skönt. Jag längtar efter att känna mig lätt och stark! Kanske i april...
Trackback
