Så träffades vi

Det finns en spalt i DN, precis i slutet av A-delen där läsare kan skicka in berättelsen om hur de träffade sin kärlek.

Förvånansvärt ofta är det en ung pojke som varit på permis från lumpen som träffar en fia i vacker klänning och så dansar de hela natten, men inget händer. Flera år senare möts de igen av en slump och "nu har vi varit gifta i 55 år".

Häromdagen tänkte jag på hur det skulle låta om människor i min generation skulle berätta sina "så träffades vi"-historier.

Ungefär såhär: Jag var 14 år och var på en hemmafest på Lidingö där någon snubbe rejdat sin farsas spritskåp. Där satt vi några stycken och söp oss fulla på sherry när festen våldgästades av ett kickers-gäng. Där fanns en brud som hade tagit något och när hon helt plötsligt började spy över de äkta mattorna sa någon att jag skulle skjutsa henne till busshållplatsen på min vespa. Och nu har vi dejtat, typ, i 129 år. Eller, inte i sträck. Efter något år kände vi att vi var så unga, så vi hade en paus i fem år. Men vi höll koll på varandra via facebook så det var som att vi hängde ändå.

Vilka romantiker 80-talisternas barn kommer att bli!

Kommentarer
Postat av: Maria

Haha! Ruuuligt!

2010-01-15 @ 19:09:42
URL: http://minigan.blogg.se/
Postat av: SunnySydney

Eller sa kan man saga..



jag gick ner for gatan, och det var svinkallt typ 4 minus. Och sa kom det tva grabbar gaende ned for gatan, ikladda shorts, flip flops, T-shirts och vinter jackor pa vag for att kopa glass...och det maste man ju kommentera pa, sen kopte den ena en hel bunt med Snakebites till mig (Ol och Cider blandat med svartvinbars saft) och nu har jag vart tillsammans med honom i snart 10 ar :-)...10 ar den 14 februari..



Kramar Maria



2010-01-17 @ 22:45:31
URL: http://gierttajewellery.blogspot.com/
Postat av: Katarina

Med tidens tand, så kan nog de historierna också börja låta romantiska. Ni måste bara bli drygt 70 år och minnas tillbaka. Det är för färskt, så ni mins alla detaljer, och har liksom inte hunnnit brodera ut och lägga till och dra ifrån än. Men det kanske kommer...

2010-01-18 @ 08:22:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0