Per Nilsson och in i...
Igår läste jag ut den andra Tru Blood-boken som jag fått låna av far min. De är ruggigt bra. Slukat två på mindre än en vecka, trots att jag jobbat hela tiden.
Hur har nu det gått till, undrar ni? Jo, Lovisa har suttit och läst när O lagat middag, plockat upp tvätt och packat matlådor.
Kände mig mer och mer asocial, men det hjälpte inte. Har jag en gång kommit in i en bok, då kan jag inte sluta.
Kan inte riktigt släppa det här med barnböcker riktigt än.
Maria Gripe har ju gjort mycket för läsande ungdomar, bland annat Hugo och Josefin-serie. Josefin, som egentligen heter Anna Grå, men tycker det är ett ytterst tråkigt namn att hon helt enkelt byter.
Mirandaböckerna var mina bästa när jag var barn, men när jag i tioårsåldern läste min första Per Nilsson-bok, var jag hooked på ungdomsböcker.
Den första boken jag läste av Nilsson var Anarkai.
Den vände upp och ner på min värld. Helt upp och ner. En inåtvänd pojke som träffar en flicka som heter Gro som får honom att våga nya saker. Ska inte avslöja slutet, men det var överraskande!
Per Nilsson kan ha skrivit de allra bästa ungdomsböckerna någonsin. Av någon anledning lyckas han skriva precis som i alla fall jag som pre-tonåring tänkte. Precis så förvirrat och känslofyllt som allting var då, i mellan- och högstadiet.
Baklängeslivet var fantastisk. Om en kille som bara "ville tillbaka och in i...". Tänk er det i bokform grabbar!
Hur har nu det gått till, undrar ni? Jo, Lovisa har suttit och läst när O lagat middag, plockat upp tvätt och packat matlådor.
Kände mig mer och mer asocial, men det hjälpte inte. Har jag en gång kommit in i en bok, då kan jag inte sluta.
Kan inte riktigt släppa det här med barnböcker riktigt än.
Maria Gripe har ju gjort mycket för läsande ungdomar, bland annat Hugo och Josefin-serie. Josefin, som egentligen heter Anna Grå, men tycker det är ett ytterst tråkigt namn att hon helt enkelt byter.
Mirandaböckerna var mina bästa när jag var barn, men när jag i tioårsåldern läste min första Per Nilsson-bok, var jag hooked på ungdomsböcker.
Den första boken jag läste av Nilsson var Anarkai.
Den vände upp och ner på min värld. Helt upp och ner. En inåtvänd pojke som träffar en flicka som heter Gro som får honom att våga nya saker. Ska inte avslöja slutet, men det var överraskande!
Per Nilsson kan ha skrivit de allra bästa ungdomsböckerna någonsin. Av någon anledning lyckas han skriva precis som i alla fall jag som pre-tonåring tänkte. Precis så förvirrat och känslofyllt som allting var då, i mellan- och högstadiet.
Baklängeslivet var fantastisk. Om en kille som bara "ville tillbaka och in i...". Tänk er det i bokform grabbar!
Kommentarer
Trackback
