Pratar med mig själv

Jag ska alltså lära mig att njuta av ensamheten.

Har suttit och funderat lite på det där under tiden som jag gjorde införguider på morgondagens allsvenska matcher och skrev ut en intervju med tennissvensken Johanna Larsson.

Och jag har kommit fram till att jag helt enkelt är så pass mycket ensam på jobbet att när jag är ledig vill jag fira det genom att vara runt folk.

För att jobba som webbare är ett relativt isolerat arbete. Man sitter och skriver och skriver och skriver och ibland har man tid att prata lite med någon. Om jobbet.

Och som nyhetssändare sitter jag också ensam vid min dator och försöker i panik förstå varför man har intervjuat Nico Rosberg eller vad Contador egentligen menar med det han säger (tills jag kommer på att det är en fransman som översatt från spanska till engelska, och att det adlrig kommer att vara begripligt).

Så därför tror jag att jag att det jag diggar med att inte jobba, det är att sitta och prata öronen av andra människor, för det får jag aldrig chansen till annars. Och jag älskar att prata. Jag kan prata precis hur länge som helst om i princip vad som helst.

När jag är ensam så pratar jag ofta med mig själv, men jag har en vana av att vara snorkig mot mig själv, så då håller jag käft.

Nu är jobbdagen slut, Lovisa ska hem till en tom lägenhet och hoppas att det är något bra på tv. För just nu läser jag PO Enquists halvt självbiografiska roman, och trots att den är bra, är den ingen page turner. Inte än i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0