Lovisa Giertta – such a fortunate fool

O:s föräldrar har en kock, eller svenska residenset har en kock, som heter Hervé och håller på alla de afrikanska lagen men framförallt Frankrike i VM.

Han och jag pratar fotboll på dagarna, jag tvingas slå upp hur många ord som helst för jag vet inte vad backlinje eller regerande mästare heter på franska.

Idag tog Hervé med oss till en marknad för att köpa frukt. Marknaden bestod av tre plåtskjul där ett femtontal kvinnor och barn låg och satt bland flugor och mangofrukter.

När man säger marknad tänker svenska Lovisa på en sak, men i Burkina Faso är det en annan. Tar helt klart mer än en vecka att vänja sig vid det.

Har kommit på vad det är som inte finns här, och det är den friska luften. För även om det varit lika varmt när jag varit i de spanska bergen eller på italienska stränder, så fanns det alltid en fräschhet att andas på. En känsla av att lungorna fylls med luft när man andas in. Här fylls de av något annat. Av värme.

O hade en trumsession på ett konsthantverkskooperativ idag. Jag tittade på skulpturer i brons av kvinnor som bar krukor och lyfte barn i luften. En liten skulptur kostade 6000 centralafrikanska franc. Det är 90 kronor. Och det var första gången som jag sett människor göra det de säljer från grunden, inte kränga importerat skit från Taiwan.

Flugorna är många men jag känner mig lite som en prinsessa när jag sitter i mitt myggnät på kvällen och tänker på kylan i Sverige. Vår AC är varmare, och det är svalt.