Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Att Söderling slog Federer.

Den nyheten gjorde att jag sov bättre i natt än på länge.

3-1 i set.

Inser ni hur stort det är?

Inser ni att Tibro-sonen krossade världsettan. Han lät sig inte sugas in i Federers stoppbollar, han servade som en gud, över 200 km/h nästan hela matchen.

När jag var tennistränare hade vi en sån mätmaskin på några träningar. Eftersom väldigt få tioåringar kan serva riktigt hårt, började alla till slut kasta och slå bollar lite hur som helst för att få höga siffror.

- Men kan inte du serva då Lovisa! skrek de i kör efter ett tag. Vi vill se hur hårt du kan slå!

När detta skedde visste jag att det var dags för armhävningar för hela gänget. För mycket kan Lovisa Bjurefors Giertta göra, men att serva hårt är inte en av de sakerna. Min strategi, när jag var som bäst, var att sätta serven så att jag kunde få igång spelet och mörda motståndaren med min kraftfulla (!) forehand.

Det var i princip det enda slag som jag var riktigt bra på. Och attackforehand också. Annars var jag mest snabb. Och en förskräckligt bra förlorare!


Ungefär såhär såg mitt sista racket ut, innan jag var tvungen att sluta på grund av tennisarm i båda armarna. Fast mitt rack hade strängar...
Mitt fina Babolat. I augusti kan jag kanske ta fram dig igen.