Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Igår var jag och hämtade Vita blixten hos pappa.

O lånade henne förra sommaren när han jobbade i Sickla, han rullade nerför Hammarbybacken och kämpade sig sedan hem igen samma väg.

Vad som även hände den sommaren var att en fyllgubbe sparkade på Vita blixten och kastade en glasflaska på O. Himla taskigt.

Det resulterade i att VB:s bakhjul blev snett och att hon skramlade förfärligt mycket.

När det sen var dags för flytt till Kärrtorp i vintras, visade det sig att O hade låst VB med hennes polislås, men att nyckeln inte stod att finna.

Så i förra veckan skjutsade O och far henne till en doktor i Skarpnäck.

- Är det din lilla flicka som kör den? frågade doktorn pappa.
- Eh, ja, det är min yngsta dotter, svarade far förvånat. Är det en lillasyster-cykel, tänkte han i tysthet.
- Är hon... en STOR flicka?
- Nä, hon är ganska liten, men hennes pojkvän har använt cykeln en del.
- oj oj oj, han måste vara en stooor kille. Tung. Alldeles för stor, cykeln är helt sned.

Men nu är hon rak. Och jag svischade hem över Nypan och längtade till varma sommardagar då jag tar en sväng in till stan och äter yoghurtglass.

Cykel är sommar. Så enkelt är det.