Armbandet är borta
Oj vad ledsen jag var i morse.
Jag tittade på min högra handled under frukosten och märkte: mitt armband var borta.
Ett armband jag haft sen jag var sju-åtta år och som jag de senaste månderna återupplivat och inte tagit av mig. Så bestämde ödet att jag minsann skulle tappa det. Någonstans.
Gick en långpromenad igår kväll och tänkte att jag kanske tappat det någonstans längst med vägen. Så jag hoppade in i bilen och körde till ett hörn där jag tyckte att det klirrade till när jag gick. Men ingen lycka.
Jag och O gick exakt samma sträcka som jag avverkade föregående kväll, tittade till höger och vänster och under snödrivor. Men ingen lycka.
Mitt armband är borta. Det kommer kanske aldrig tillbaka. Antagligen inte. Och det känns så sorgligt. Varje gång jag tittade på det blev jag påmind om barndom, sommar och stora gula huset i Älta.
Nu blir det tomt.
Jag älskade det armbandet som barn. Så när vi hade inbrott i huset blev det stulet. Men med försäkringspengarna gick vi och köpte ett nytt, nästan likadant. Jag kommer fortfarande ihåg hur originalet såg ut. Och nu är alltså kopian borta.
SNYFT!
Jag tittade på min högra handled under frukosten och märkte: mitt armband var borta.
Ett armband jag haft sen jag var sju-åtta år och som jag de senaste månderna återupplivat och inte tagit av mig. Så bestämde ödet att jag minsann skulle tappa det. Någonstans.
Gick en långpromenad igår kväll och tänkte att jag kanske tappat det någonstans längst med vägen. Så jag hoppade in i bilen och körde till ett hörn där jag tyckte att det klirrade till när jag gick. Men ingen lycka.
Jag och O gick exakt samma sträcka som jag avverkade föregående kväll, tittade till höger och vänster och under snödrivor. Men ingen lycka.
Mitt armband är borta. Det kommer kanske aldrig tillbaka. Antagligen inte. Och det känns så sorgligt. Varje gång jag tittade på det blev jag påmind om barndom, sommar och stora gula huset i Älta.
Nu blir det tomt.
Jag älskade det armbandet som barn. Så när vi hade inbrott i huset blev det stulet. Men med försäkringspengarna gick vi och köpte ett nytt, nästan likadant. Jag kommer fortfarande ihåg hur originalet såg ut. Och nu är alltså kopian borta.
SNYFT!
Kommentarer
Trackback
