Inget mål i livet
Det har jag precis gjort.
Är i jakt på något, vet inte riktigt vad än. Men det kommer nog.
Ja hörni, det här med att bli gammal alltså. Folk omkring en åldersdeppar för karriär och utseende och själv känner jag mig tusen år äldre än en 20-åring, men miljarder år från att vara 30.
Sitter ju här, med min examen, utan att få jobb. Kanske dags att sadla om? Till något annat, fjärran från ingresser och etiska regler. Nä, gärna med etiska regler, men bort från media-Sverige.
Kan ju inte påstå att jag varit här ganska länge.
Jag kom på en sak häromdan som jag tror är ganska vanlig, nämligen att folk känner att de inte kommer någonvart eller att de vet var deras liv är på väg. Och jag tror att den känslan kommer från skolan.
Man börjar i trean och tänker: När jag har gjort klart den här matteboken börjar jag i mellanstadiet. Sagt och gjort, så går man i fyran. Klappat och klart, trean avklarad. Man har hela tiden tydliga mål och riktlinjer som man kämpar mot och uppnår.
Men så slängs man ut i verkligheten och är inte förberedd på att livet (LIVET!) inte har en målsättning. Det finns inget mål med att leva. Det finns inga tydliga steg att ta och ingen sätter betyg på dig när du gjort middag, läst en bok, sökt ett jobb. Man blir aldrig färdig. Man når aldrig fram.
Det är problemet.
Jag tänker: Åh, jag ska bara utbilda mig och sen börjar mitt liv. Men det gör ju inte det. För efter examen är det ett svart hål och man måste själv hitta den där förbannade ficklampan. Och när det blir ljust ser man: Här finns ju ingenting. Absolut ingetnting.
Tomheten måste man fylla själv och den stora frågan är om något man hittar på kommer kännas lika tillfredsställande som att lämna in ett prov eller gå på skolavslutning.
Förstår ni hur jag menar?
hej
jag vet precis vad du menar...jag har alltid tankt, nar jag blir klar med gymnasiet sa borjar livet, nar jag blir klar med univesitetet da borjar livet..nar jag flyttar till London, nar jag flyttar fran London...da javlar da borjar livet..
men sa ar det ju inte, det borjar ju inte, de fortgar hela tiden. Dessutom sa tycker jag att det vore en dum ide att sadla om redan nu. Tank pa hur bra det gar for dig, du har 2 ganska fasta halvtids gigg...det ar ganska ovanligt for folk inom din genre, in din alder. Ge inte upp for att det gar spikrakt hela tiden....Du har ju valt ett yrke som manga vill jobba med...sa det ar ju sjalvklart att konkuresen ar hard, men du ar ju sa duktig..
tank om du hadde valt ett yrke bara for att det var latt att fa jobb, tank om du hadde jobbat som sopgubbe...det hadde ju vart hemskt. Du har ju sa svart for nar det luktar illa....
Forovrigt, nan har brutit sig in i ditt hotmail account eller stulit din adress or mailar ut laptop erbjudande och reklam for olika electronik siter...
Jag antar att det inte ar du som skriver sa pass dalig engelska ivarje fall :-)
Kramar Maria
Det är därför vi undrar varför studenterna sjunger av glädje...
=)
Du är så talangfull och bra på media, och har åsikter om sammhället. Vi som finns runt omkring dig känner i alla fall tillförsikt att du kommer att hitta din plats, eller rättare sagt dina platser. Det finns säkert flera.
Det enda jag lyckats komma på är att det jag vet idag om mig själv, förstår jag inte imorgon. Allt flyter.
vilka fantastiskt kloka döttrar jag har. Vilka tankar ni har och djupa åsikter och funderingar. Jag är så stolt över att jag får vara er mamma. Ibland tänker jag att man får sätta upp målen själv och klappa sig på axeln och säga "bra gjort" och så gå vidare. Älskar er. Och om Jonathan läser detta så älskar jag så klart dig med.
