Big bang I'm home
Nu är jag tillbaka hemma.
Och jag går på Sydneytid.
Det innebär att jag somnade klockan 19.30 igår kväll, vaknade klockan 01.00 och inte kunde somna om. När jag äntligen fick gå upp vid sextiden i morse var jag så pigg att jag skakade i hela kroppen.
Antar att mina kollegor får väcka mig runt två så att jag slutar snarka. Tänker ta denna nyvunna morgonpigghet i rejäl besittning och vänja kroppen vid att gå upp klockan sex igen.
Det känns lite som att svära i kyrkan, vilket ju inte är så farligt egentligen, men jag har faktiskt längtat efter Sverige, kylan och mörkret. Tänk vad man kan göra med lite omprogrammering av hjärnan! Jag har tänkt hela sommaren och hösten på hur jag ska göra vintern MYSIG, och vips så längtar jag efter just det myset som jag byggt upp i den grå massan.
Jag har även programmerat mig till att inte vara rädd för hajar, och vips så kunde jag gå på akvariet i Sydney och titta på sju meter långa bestar utan att börja gråta.
Detta från att ha suttit och panikbölat av den tecknade hajen Bruce (hihi) i Finding Nemo.
Framsteg för mig alltså.
Nu saknar jag bara min storasyster M så mycket att det inte ens är kul. Jäkla Australien som ska ligga på andra sidan jorden. Jävligt dåligt planerat Big Bang!
Och jag går på Sydneytid.
Det innebär att jag somnade klockan 19.30 igår kväll, vaknade klockan 01.00 och inte kunde somna om. När jag äntligen fick gå upp vid sextiden i morse var jag så pigg att jag skakade i hela kroppen.
Antar att mina kollegor får väcka mig runt två så att jag slutar snarka. Tänker ta denna nyvunna morgonpigghet i rejäl besittning och vänja kroppen vid att gå upp klockan sex igen.
Det känns lite som att svära i kyrkan, vilket ju inte är så farligt egentligen, men jag har faktiskt längtat efter Sverige, kylan och mörkret. Tänk vad man kan göra med lite omprogrammering av hjärnan! Jag har tänkt hela sommaren och hösten på hur jag ska göra vintern MYSIG, och vips så längtar jag efter just det myset som jag byggt upp i den grå massan.
Jag har även programmerat mig till att inte vara rädd för hajar, och vips så kunde jag gå på akvariet i Sydney och titta på sju meter långa bestar utan att börja gråta.
Detta från att ha suttit och panikbölat av den tecknade hajen Bruce (hihi) i Finding Nemo.
Framsteg för mig alltså.
Nu saknar jag bara min storasyster M så mycket att det inte ens är kul. Jäkla Australien som ska ligga på andra sidan jorden. Jävligt dåligt planerat Big Bang!
Kommentarer
Trackback
