Bra om ADHD

Det är när man läser sådana här saker som hjärtat går i tusen bitar.

Svenska dagbladet har haft en artikelserie om skolsvårigheter och fick ett bred från Adam, 12 år. Han beskriver hur han har haft det i skolan med sin ADHD och på ett barns vis målar han upp en bild av klasskamrater som är okänsliga och en frånvarande vuxenvärld.

Man blir ju helt ledsen. I min lillebrors lågstadieklass gick det en kille som hade ganska mycket problem i skolan, jag vet inte exakt vad han hade för sjukdomar. Men jag minns att hela klassen fick en ordentlig genomgång om vad hans beteende betydde, hur de skulle vara, när ilskan triggades igång och så vidare. Jag tror att många av de lite mognare barnen i klassen tog det till sig, medans de osäkra små mobbarna tillhörde de okänsliga.

Jag undrar så vad som hände med dessa barn för bara 30 år sen, de som har problem med ADHD och koncentrationssvårigheter? Vad hände på 80-talet med de som inte hängde med på lektionerna, bråkade och inte kunde sitta still? Och vad hände för 50 och 60 år sen?

Inte kan väl de ha fått någon förståelse och hjälp?

Kommentarer
Postat av: chippe

För 40 år sen sattes de i alla fall i särskola och det tror jag inte var speciellt nyttigt, de slogs alltid på rasterna så de fick ha egna raster. Hemskt.

2010-11-15 @ 12:34:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0