Grundkurs i yoga

Under en period i mitt liv gjorde jag väldigt mycket yoga. Dels på gym, dels kurser på jobbet och dels ensam i mitt vardagsrum.

Det var ungefär ett år sen jag slutade, då på grund av min rygg (halleluja den ryggen). Efter sommaren bestämde jag mig för att det var dags igen, så jag bokade in mig på en kurs på Yogashala. Ashtangayoga grundkurs. Jag har gjort ganska mycket ashtangayoga, men tänkte att grundkursen är säkrast ifall de håller på att stå på huvudet på fortsättningskursen.

Jag tycker nämligen inte om att stå på huvudet. Det tror jag beror på att jag som barn gick på cirkusskola under ett sommarlov. Läraren var en rysk akrobat och hans dotter, hon hette Lilya, hans namn minns jag inte. Men jag minns att han brukade dra mig i luggen för att visa var jag skulle sätta pannan för att komma upp i huvudstående. Och jag minns hur ledsen min lillebror var på det där lägret, för att han var rädd för att stå på huvudet.

Så jag har inga positiva känslor inför just den positionen.

Nu visade det sig att grundkursen i ashtangayoga verkligen var en GRUNDKURS och att jag har kommit mycket, mycket längre än resten av klassen. Men jag tänker stanna kvar. Dels för att jag kanske lär mig något nytt steg som jag hoppat över när jag tränat själv, och dels för att det går emot hela yogans essens att hoppa över en klass för att man är bättre än de andra. För man kan inte vara bättre än någon annan. Man kan bara utveckla sig själv. Och det är precis det jag behöver lära mig. Det där tänket.

Så idag har jag mitt plingande halsband från Australien på mig och tänker på att jag inte får glömma att öppna bröstkorgen så att hjärtat får plats.

Det är faktiskt väldigt viktigt att hjärtat får plats!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0