Min andning och din andning
På min yogakurs fanns det 15 tjejer och en kille.
Han heter Armand.
- Hur stavas det? frågade ledaren.
- ARMAND! svarade Armand.
Eftersom hela grejen med yoga ska vara att fokusera på sig själv, inåt mot ens egen kärna, var det inte helt rätt av mig att sitta och spana in övriga medverkandes yogamattor. Men det gjorde jag ändå.
Vi var fem stycken som hade en lila matta. Typiskt att man skulle ha den vanligaste färgen på stället! Men min var aningens aning ljusare än övrigas. Två tjejer som var systrar, vilket var otroligt tydligt på sättet de viskade till varandra så fort ledaren pratade, hade mattor som såg ut som om de var gjorda av bast. Lyckades hålla emot tvångstanken att röra vid dem. Phu!
En tjej några mattor bort, som varit elitgymnast minsann, hade en superfin matta. Den var svart på undersidan och mintblå på översidan. Jag kände ett uns avundsjuka stiga i magtrakten och ångrade djupt att jag inte lyckats hitta citatet i Mia Skäringers bok. Men jag kunde som som tur var bekämpa även det infallet. Jag fokuserade på min Ujjayi-andning och på att det skulle låta högt, för det hade läraren bett oss som behärskade tekniken att göra. Så att newbiesarna inte skulle skämmas för att man låter som en mindre dammsugare när man träffar rätt i strupen.
I Australien gjorde jag och mor solhälsningar och morgongympa varje dag och jag har gått upp tidigare än vanligt denna vecka och fortsatt med morgonyoga på hemmaplan. Jag tror att det är rätt väg att gå den här vintern. Inåt inåt skall jag vandra.
Han heter Armand.
- Hur stavas det? frågade ledaren.
- ARMAND! svarade Armand.
Eftersom hela grejen med yoga ska vara att fokusera på sig själv, inåt mot ens egen kärna, var det inte helt rätt av mig att sitta och spana in övriga medverkandes yogamattor. Men det gjorde jag ändå.
Vi var fem stycken som hade en lila matta. Typiskt att man skulle ha den vanligaste färgen på stället! Men min var aningens aning ljusare än övrigas. Två tjejer som var systrar, vilket var otroligt tydligt på sättet de viskade till varandra så fort ledaren pratade, hade mattor som såg ut som om de var gjorda av bast. Lyckades hålla emot tvångstanken att röra vid dem. Phu!
En tjej några mattor bort, som varit elitgymnast minsann, hade en superfin matta. Den var svart på undersidan och mintblå på översidan. Jag kände ett uns avundsjuka stiga i magtrakten och ångrade djupt att jag inte lyckats hitta citatet i Mia Skäringers bok. Men jag kunde som som tur var bekämpa även det infallet. Jag fokuserade på min Ujjayi-andning och på att det skulle låta högt, för det hade läraren bett oss som behärskade tekniken att göra. Så att newbiesarna inte skulle skämmas för att man låter som en mindre dammsugare när man träffar rätt i strupen.
I Australien gjorde jag och mor solhälsningar och morgongympa varje dag och jag har gått upp tidigare än vanligt denna vecka och fortsatt med morgonyoga på hemmaplan. Jag tror att det är rätt väg att gå den här vintern. Inåt inåt skall jag vandra.
Kommentarer
Postat av: chippe
Vandra inte för långt baa så du försvinner.
Trackback
