Rusk-och-slask-Lovisa
I går gick jag direkt från barnkalas till gymmet. Det var en ordentlig kontrast faktiskt. Hur som helst så upptäckte jag där vad mycket jobbigare det var att jogga på löpband än ute i verkligheten. Jag flämtade och flåsade och kunde inte koncentrera mig på något annat än vad långsamt tiden gick. Jag klarade inte alls lika mycket som förra söndagen. Det gjorde mig ledsen.
Sen kom jag på att jag hade styrketränat 40 minuter innan jag ställde mig på löpbandet. Och då förstod jag att det nog berodde på det.
Idag tänker jag nämligen ge mig ut, i regnet, och se om jag kommer runt Nypan ordentligt. Tror min gamla spring-tills-jag-kräks-och-sen-lite-till-Lovisa har gjort comeback. Hon är faktiskt välkommen. För min NYA ta-hand-om-mig-själv-och-sluta-när-det-gör-ont-Lovisa kan behöva lite uppblandning. Så man inte bara sitter och känner efter, utan faktiskt sätter igång.
Så tänker jag när det är dags att åka hem i rusket. Jag längtar ut i slasket.
Sen kom jag på att jag hade styrketränat 40 minuter innan jag ställde mig på löpbandet. Och då förstod jag att det nog berodde på det.
Idag tänker jag nämligen ge mig ut, i regnet, och se om jag kommer runt Nypan ordentligt. Tror min gamla spring-tills-jag-kräks-och-sen-lite-till-Lovisa har gjort comeback. Hon är faktiskt välkommen. För min NYA ta-hand-om-mig-själv-och-sluta-när-det-gör-ont-Lovisa kan behöva lite uppblandning. Så man inte bara sitter och känner efter, utan faktiskt sätter igång.
Så tänker jag när det är dags att åka hem i rusket. Jag längtar ut i slasket.
Kommentarer
Trackback
