Jättespindel
Äntligen hände det.
O fick prova den eritreanska restauraten i Rådhusets t-banestation, jag också såklart.
Och det var gott!
Man äter med händerna, vilket ju är en väldigt suspekt sak för någon som är uppväxt med kniv och gaffel och kladdfria händer. Men det var bara att hugga in, brödpannkaka och massa goda röror och grejer. Blev alldeles glad i magen.
Dit ska vi gå fler gånger.
Vaknade mitt i natten av att en jättespindel försökte ta sig in genom vårt sovrumsfönster. När jag skakat sömnen ur ögonen upptäckte jag att det inte var en jättespindel (total chock!) utan regn som var så hårt att det lät som en jättespindel. Tur att det inte var en jättespindel. Då hade jag blivit uppäten, vilket hade varit helt fel taktik när man ska ta sig till jobbet och göra viktiga grejer.
På t-banan i morse satt en jättestor kille och tog upp allt mitt benutrymme. Men det var något med den där imaginära jättespindeln som gjorde att jag förlät honom. Tur för honom va?
