Svart lunch

I morse trodde jag att jag kunde ha på mig en klänning, som det sen visade sig var för liten. Då var jag redan lite sen, för jag försökte få mitt hår att ligga likadant på båda sidorna.

Mitt hår ville inte det, mitt hår vill stå rakt ut på ena sidan och ligga helt platt på den andra sidan. Och så detta med klänningen som inte längre var i min storlek.

Så jag fick ta till en klänning som alltid fungerar, men som jag har haft så ofta att jag börjar tro att jag föddes i den.

På grund av allt detta gick jag ut på lunchen för att försöka hitta någon slags stylingprodukt för mitt hår som kunde göra underverk, samt en till klänning som alltid fungerar.

Det finns inga stylingprodukter som kan påverka mitt hår i rätt riktning, så att säga. Men jag hittade två klänningar och en tjocktröja. Vill ni veta färgen? Svart såklart. Helt otippat.

Men jag har märkt, att eftersom jag vet att jag dras till svarta kläder per automatik, försöker jag alltid göra tvärtom när jag är ute och shoppar. Vilket innebär att jag sitter där med plagg i allsköns färger men bara längtar efter att sätta på mig något svart. Det är därför klänningen som alltid fungerar är just svart. Med vita prickar. Det är för att svart alltid är bra i mitt huvud, även på sommaren.

Så i stället för att som vanligt vara "Lovisa-tvärtemot", tänker jag följa min inre smakguru och bara gå på känslan från och med nu. Och känslan är och förblir svart. I dig it!



Kommentarer
Postat av: chippe

Klokt. Man ska lyssna på sig ibland, för det där med kläder kan vara svårt. M önskar sig rödprickiga koftor, det tycker jag är kul.

2010-09-13 @ 12:31:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0