Fina människor
Jag har upptäckt att jag tycker om människor lite extra mycket om de uppfyller vissa kriterier.
I går kväll varnade en tjej och en kille mig för att det stack upp en ståltråd ur t-banesätet där jag skulle sätta mig. Det tyckte jag verkligen var hyvens gjort av dem. Dels för att människor ogärna pratar med okända på t-banan och dels för att det inte var världen största ståltråd, men den hade varit obehaglig att få i rumpan.
I morse satt det en tjej på platsen närmast gången och när damen innanför henne skulle gå av vid slussen, lyfte tjejen sin Ordning- och Redapåse från golvet och vred benen på snedden så att damen kunde komma förbi smärtfritt. Precis som jag alltid brukar göra.
För någon minut sen kom den ekonomiansvariga konsulten och frågade om hon fick ta lite laktosfri mjölk av mig för att göra en cappuccino åt en fransk kollega. Hon kunde lika gärna ha tagit lite mjölk, det hade jag inte märkt, men hon frågade.
De här tre sakerna är sådant som gör att jag gillar människor. När de är såhär lite fint omtänksamma mot varandra utan att de måste.
Heja mänskligheten!
