Jag säger stopp
De senaste veckorna har jag börjat känna ett intensivt äckel för klädkedjornas billighets-hets. Det har kommit i och med att jag vill återväcka min garderob efter flera års sömn. Oj, vad bra, en snygg t-shirt för bara 100 kronor, tänker jag inne på Monki. Oj vad bra, halva priset på Lindex, tänker jag på lunchrasten. Men jag kan inte med att köpa något.
För det står "Made in China", "Made in Bangladesh" och "Made in Indonesia" på samtliga plagg. Klart som fasiken att tröjan är billig när det är en tolvåring som sytt den. En tolvåring som knappt får lön, jobbar 13 timmar om dagen och inte har någon skyddsutrustning att tala om.
Hur många dokumentärer har SVT inte visat om just det här? Om hur Nike, Levi's, H&M och de andra grabbarna "nyttjar" barnarbetare och fabriker som förbjuder fackliga organ. Varför slutar vi bara inte att handla de där "Ta 3, betala för 2"-stämplade underkläderna?
Min gräns är i alla fall nådd nu. Det blir second hand för nästan hela slanten, nya grejer ska vara gjorda någonstans där arbetsförhållandena är drägliga. Jag vill inte vara en del av det här systemet längre.
Aldrig mer.
För det står "Made in China", "Made in Bangladesh" och "Made in Indonesia" på samtliga plagg. Klart som fasiken att tröjan är billig när det är en tolvåring som sytt den. En tolvåring som knappt får lön, jobbar 13 timmar om dagen och inte har någon skyddsutrustning att tala om.
Hur många dokumentärer har SVT inte visat om just det här? Om hur Nike, Levi's, H&M och de andra grabbarna "nyttjar" barnarbetare och fabriker som förbjuder fackliga organ. Varför slutar vi bara inte att handla de där "Ta 3, betala för 2"-stämplade underkläderna?
Min gräns är i alla fall nådd nu. Det blir second hand för nästan hela slanten, nya grejer ska vara gjorda någonstans där arbetsförhållandena är drägliga. Jag vill inte vara en del av det här systemet längre.
Aldrig mer.
Kommentarer
Trackback
