Min morgon med hund
Upp och hoppa i solskenet och göra 45 minuter yoga.
Gå in och väcka O och upptäcka att han bara sovit tre timmar eftersom han var på releasefest hela natten.
Äta frukost.
Strosa till t-banan och inte känna sig det minsta stressad.
Känna värmen slå emot mig när jag kommer ut i solen nere på torget. Ångra lite att man jobbar dagtid.
Sätter mig på tuben och tar fram min bok. En tjej med stora, långa dreads och en hund i koppel kliver på vid Björkhagen. Jag tänker: Det är alltid en människa med dreads som kliver på i Björkhagen. Jag gillar dreads. Jag gillar Björkhagen.
Tjejen och hunden sätter sig mitt emot mig. Nej, fel. Hunden lägger sig på mina fötter och över min matlåda. Jag tittar ner på den. Det är en ytterst smutsig hund, svart och vit med mörka ögon, men det gör ingenting. Att den är smutsig. Jag känner inte igen rasen. Kanske en blandis. Hunden tittar på mig. Han/Hon reser sig upp och nosar på min hand, jag klappar den över huvudet och kliar bakom de slappa öronen.
Hunden fattar tycke för mig och försöker hoppa upp i mitt knä. Hundens matte föser ner den på golvet igen, hunden masar sig lite närmre mig och lägger sig återigen över mina fötter.
Där får den ligga. Det blir lite varmt, men det är okej. När jag ska kliva av vid t-centralen sätter sig hunden upp och nosar på min matlådepåse. Den nafsar lite, tittar upp på mig och verkar vilja haka på till Sumpan. Det får den inte.
Jag vinkar hejdå till hunden.
Och tänker: Kanske hade jag också haft en hund i ett annat liv. Då hade jag velat ha en strävhårig tax och döpt den till Birger. För jag, till skillnad från många andra, gillar när djur har människonamn, men inte tvärtom. Alltså när människor har djurnamn.
Har väldigt svårt att se att jag skulle kunna lita på en chef som heter Karo till exempel. Eller Black Beauty heller för den delen.
Gå in och väcka O och upptäcka att han bara sovit tre timmar eftersom han var på releasefest hela natten.
Äta frukost.
Strosa till t-banan och inte känna sig det minsta stressad.
Känna värmen slå emot mig när jag kommer ut i solen nere på torget. Ångra lite att man jobbar dagtid.
Sätter mig på tuben och tar fram min bok. En tjej med stora, långa dreads och en hund i koppel kliver på vid Björkhagen. Jag tänker: Det är alltid en människa med dreads som kliver på i Björkhagen. Jag gillar dreads. Jag gillar Björkhagen.
Tjejen och hunden sätter sig mitt emot mig. Nej, fel. Hunden lägger sig på mina fötter och över min matlåda. Jag tittar ner på den. Det är en ytterst smutsig hund, svart och vit med mörka ögon, men det gör ingenting. Att den är smutsig. Jag känner inte igen rasen. Kanske en blandis. Hunden tittar på mig. Han/Hon reser sig upp och nosar på min hand, jag klappar den över huvudet och kliar bakom de slappa öronen.
Hunden fattar tycke för mig och försöker hoppa upp i mitt knä. Hundens matte föser ner den på golvet igen, hunden masar sig lite närmre mig och lägger sig återigen över mina fötter.
Där får den ligga. Det blir lite varmt, men det är okej. När jag ska kliva av vid t-centralen sätter sig hunden upp och nosar på min matlådepåse. Den nafsar lite, tittar upp på mig och verkar vilja haka på till Sumpan. Det får den inte.
Jag vinkar hejdå till hunden.
Och tänker: Kanske hade jag också haft en hund i ett annat liv. Då hade jag velat ha en strävhårig tax och döpt den till Birger. För jag, till skillnad från många andra, gillar när djur har människonamn, men inte tvärtom. Alltså när människor har djurnamn.
Har väldigt svårt att se att jag skulle kunna lita på en chef som heter Karo till exempel. Eller Black Beauty heller för den delen.
Kommentarer
Trackback
