Tjoflöjt - krokusar och lillebror drar smilbanden UPP
Tänk vilken tur jag har som har en sådan fantastisk lillebror. Jag tycker synd om ALLA som inte har en själv, det kan fasiken inte vara ett roligt liv. O har ju tur, för han får dela min lillebror med mig lite, men bara lite, för mest är han MIN lillebror.
Vi möttes upp i Kärrtorp och lagade laxwook med röd quinoa, lillebror gjorde konstverk med grönsakerna och blev lite putt när jag tyckte att han kunde använda mer morot för det skulle tydligen "förstöra hans komposition". Denna lille fis alltså.
Sen gick vi, proppmätta, en promenix till Bagis och tillbaka. Lillebror tyckte också om Bagis, precis som O. Jag är lite mer skeptisk, men det är nog för att mina killkompisar blev nedslagna av Bagisungar vid Ulvsjön när jag gick i högstadiet. Och på grund av det dömer jag en hel stadsdel. Skumt. Jag har ju inte kontakt med någon av dessa slagsmålsglada pojkar nuförtiden, men Bagarmossen ligger bara en station från mitt hem. Borde nog revidera mina känslor och tankar lite där.
Det kommer.
Vi såg även ett gäng krokusar stå och ha sig vid en husknut, lila och vita, inte en endaste gul. Då är det vår på riktigt. Snödropparna är ju lite larviga, för de kan få för sig att dyka upp när det är snöstorm också, inget säkert vårtecken direkt. Men krokusarna, de är lite mer selektiva. De dyker inte upp när som helst. De har en integritet som snödropparna saknar.
Därför välkomnar jag nu vita och lila krokusar (de gula känns så påskiga och påsken är så ful) och våren de för med sig.
I evigheten, amen.
