Utantill schmutantill
Jag blev lite isigare blond hos frisören i går, men att mina toppar står rakt ut kunde hon inte göra något åt.
- Du har ju axlar och det kan ju inte jag fixa, sa hon.
Låter vettigt.
För några helger sen var jag och lillebror på Emmaus och jag köpte då en senpasgul blus och en kleinblå blus. Idag har jag på mig den blå blusen och har nu bestämt att om jag någon gång gifter mig ska det vara i en klänning i den här färgen. För jisses vad kommentar jag fått redan.
Det behövs, en gråmulen dag som idag, när man helst vill vara lite sjuk, ligga i soffan, äta glass och titta på Romy and Michele's High School Reunion. Eller Sound of Music. Den ville jag alltid se när jag var sjuk när jag var liten. Inspelningen på VHS-bandet hackade under hela förtexten och under delen där Maria springer runt på kullarna och sjunger "The hills are alive, by the sound of muuuuuusiiiiic". Men det gjorde mig inget, så länge jag fick se Julie Andrews rusa ner för kullen, komma på att hon glömt sin hätta, kutar upp igen, ner i klostret, vaskar lite vatten i ansiktet, kutar förbi alla nunnor och...skäms.
Sound of music är en av de filmer som jag kan precis utantill, varje nickning, varje steg. Verkligen något som är bra att kunna också känner jag. Ah, well.
- Du har ju axlar och det kan ju inte jag fixa, sa hon.
Låter vettigt.
För några helger sen var jag och lillebror på Emmaus och jag köpte då en senpasgul blus och en kleinblå blus. Idag har jag på mig den blå blusen och har nu bestämt att om jag någon gång gifter mig ska det vara i en klänning i den här färgen. För jisses vad kommentar jag fått redan.
Det behövs, en gråmulen dag som idag, när man helst vill vara lite sjuk, ligga i soffan, äta glass och titta på Romy and Michele's High School Reunion. Eller Sound of Music. Den ville jag alltid se när jag var sjuk när jag var liten. Inspelningen på VHS-bandet hackade under hela förtexten och under delen där Maria springer runt på kullarna och sjunger "The hills are alive, by the sound of muuuuuusiiiiic". Men det gjorde mig inget, så länge jag fick se Julie Andrews rusa ner för kullen, komma på att hon glömt sin hätta, kutar upp igen, ner i klostret, vaskar lite vatten i ansiktet, kutar förbi alla nunnor och...skäms.
Sound of music är en av de filmer som jag kan precis utantill, varje nickning, varje steg. Verkligen något som är bra att kunna också känner jag. Ah, well.
Kommentarer
Trackback
