Mjäkiga fantasier
När jag var på pendeltåget på väg hem i går satt jag mitt emot en tjej i min egen ålder som jag störde mig något så djävulskt på.
Hon var ganska kort, hade mörkrött hår och glasögon med guldbågar á la 80-tal som varit så inne under alldeles för många år. Huden var ganska vit och hon hade på sig en grön långkjol med någon slags kavaj till. Hela hon såg liksom mjäkig ut. Men det var inte utseendet jag störde mig på. Utan det hon sa.
För en av hennes äldre kollegor kom och satte sig bredvid mig och därför var de tvugna att småprata hela vägen till T-centralen. Kollegan var en pigg kvinna med kortklippt grått hår och små kristallblå ögon, hon kom hela tiden på nya samtalsämnen.
Och mjäkflickan svarade i enbart klichéer.
- Jag skulle så gärna vilja börja cykla till jobbet, sa kristalldamen.
- Ja, det är ju verkligen bra vardagsmotion, svarade mjäko.
- Jag håller på att leta resor för att åka till något spännande ställe i höst.
- Det är ju så skönt att komma iväg lite under de mörka månaderna.
- Min man har gått på matlagningskurs och han lagar verkligen härlig mat nu för tiden.
- Hoppas att vädret håller i sig ikväll då, det är ju skönt med lite sol.
Alltså. Hon var den sortens människa som pratar högre så fort hon tilltalar någon som är tio år äldre. Hon var den sortens människa som man SÅG låtsades, låtsades, låtsades. Samtidigt som hon log sitt tillgjorda, mjäkiga, bleka leende.
Så jag satt och fantiserade om hur hon reagerade på extrema mängder alkohol.
Och det, mina damer och herrar, var ingen vacker syn.
Fy vilken grsälig tjej. Urtypen för det vedervärdiga begreppet "kallprat".
