Jag ÄR svenskt mode

Eftersom jag var och sminkade fotbollskommentatorer i går på lunchen blev det ingen träning för mig. I stället trotsade jag det glashala väglaget efter middagen och gav mig ut på en jogg. Med fara för mitt eget liv, kan jag tillägga. Halt som snor, precis överallt.

Jag har inte heller lyckats införskaffa en sådan där tjusig, knallgul reflexväst än, så jag tar min Bolibompadrakereflex, min Wonderful woolreflex (formad som ett får) och en röd reflex formad som en elefant och knyter fast med garnstumpar i mina kläder. Det daskar lite sådär oskönt mot lår och mage när jag springer, men det får det vara värt. Man måste ju synas för guds skull.

Övervägde ett tag att löpa förbi min brors fönster och skrämma skiten ur honom genom att knacka på det med en pinne, men jag avstod. Det far äckligt halt på hans gata nämligen.

Så förutom reflexerna dinglandes runtom min bleka lekamen har jag mina knallrosa tumvantar som jag fått från syster M för hundra år sen, mina överdragsbyxor som jag köpte när jag började spela handboll igen vid 13 års ålder, Radiosportenjacka och en väldigt snygg mössa från JAM. Ni vet, musikaffären med den ruggigt irriterande reklamen med en råtta som spelar elgitarr. Mössan är formad sådär som 90-talshiphopparnas mössor var.

Så jävla fashion är jag. Så jävla fashion.


Kommentarer
Postat av: chippe

Hallå jag tror du glömde ta en liten bild på dig och lägga här på bloggen...du är skitstark som vågar riskera liv och hälsa för att jogga. Även om det så klart bidrar till ett långt liv med hälsa. Förutsatt att man då inte trillar och bryter nåt. Oj oj. Själv tränade jag igår och glömde stretcha för jag blev så förbannad på två killar i bassängen som inte simmade utan pratade!

2011-02-09 @ 12:11:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0