Magen och maten

S sa så bra för ett tag sen att hennes kropp är väldigt tydlig med vad den vill och inte vill ha. Behöver den bra fetter vill den ha lite fisk eller avokado, om det är för lite c-vitamin kallar den på apelsiner.

O är ju också övertygad om att han får ett c-vitaminsug när han är på väg att bli sjuk.

Dessa två människor är ju två ypperliga exemplar, så jag får väl helt enkelt lita på att detta är sant. Att man kan ställa in sig på att lyssna på kroppens signaler på sådan mikronivå att man känner: Nu är det dags för potatis! (Ofta känner jag just detta, men tror det är mindre ur behovssynpunkt och mer ur... smaklökssug... äckligt ord jag precis hittade på).

Idag kände jag i alla fall för rökt fisk. Jättemycket. Egentligen började jag tänka på det redan i fredags, men både Ica- och Konsumbutiken i Kärrtorp är synnerligen dåliga på havets läckerheter.

Mor meddelade precis att hon införskaffat varmrökt lax till vår middag i kväll och då spratt det minsann till lite i Lovisas mage. Fi fanken vad gott.

Så, nu har jag precis ätit lunch och längtar redan efter middagen.

Precis som det brukar vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0