Bus

Jag har utvecklat en rädsla för solen och vill därför inte vara i den längre stunder. Är ju sådär genomskinlig på vintern och har hudcancer i släkten, så jag har tänkt att mitt skinn kommer att tacka mig om den max får sina 15 minuter om dagen, men inte mer.

Därför införskaffade jag en brun utan sol i april/maj, så att jag skulle se sommarfin ut trots skugghänget. Jag frågade ett flickebarn i butiken och hon rekommenderade Shiseido, för den kunde man tydligen "bygga upp" and what not. Var väldigt orolig att jag skulle bli orange, men när hela pumpflaskan var slut märkte jag inte någon skillnad alls på min bleka lekamen.

Här krävs tyngre grejer, tänkte jag och gick till Apoteket. Vichys bus (som jag genom olika test-artiklar fått lära mig är förkortningen av brun utan sol, så väldigt rolig förkortning dessutom!) hade fått höga betyg i bäst-i-test-artiklar runt om nätet, så det fick bli den. Jag applicerade en gång förra fredagen. Och så en gång till i går morse.

Och nu, mina damer och herrar, är jag lite ledsen att jag inte har någon kamera på datorn så att jag kunde visa er precis hur orange jag är. Jag kanske inte ser ut exakt som en morot, men tittar man noga så kan man se tydliga likheter.

Nu brukar jag bli lite gulbrun i färgen av den naturliga solen, men jag brukar fanken inte se ut som något Lille Skutt gillar att käka till frukost, lunch och middag.

Jahapp. Och i helgen ska jag träffa O för första gången på två veckor. Han kommer få en chock.

En apelsinchock!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0