Sångernas dag
Vaknade med halsont, ingen träning på lunchen alltså. Men nu börjar jag låtsas att det inte alls gör ont när jag sväljer, så att jag kan få göra yoga i min ensamhet i kväll.
På fredagen susade jag och L till Nynäs och plockade upp O vid färjan. Vi roadtrippade sen till Ekerö, med stopp i Ulvsunda för glassätande. Vi möttes av ett stort träkors. Väldigt frireligiöst, men efter någon halvitmmes fejande fick vi fason på fallossymbolen som befruktade moder jord på sedvanligt vis.
Efter lunchen blev alla, förutom jag, så konstigt trötta. De liksom sov med öppna ögon, helt tyst ute på trädäcket vid Mälaren. Jag lekte med Nemo i stället för att leka lekar, inte en fisk, utan en mopsvalp. Tur att vi hade honom, allas bästa vän efter den här helgen.
När jag hoppat upp och ner i en halvtimme drog jag och L igång hela havet stormar, efter en omgång var alla trötta igen. Det bidde en lugn och harmonisk midsommar, verkligen ingen stress eller svett. S hus låg fruktansvärt vackert vid vattnet med hängpilar runt knuten och en hästhage på gångavstånd.
Och det allra konstigaste: Vi åt faktiskt upp nästan all mat. Det var sådana otroliga mängder föda på plats, men tydligen var vi hungriga som små grisar hela bunten.
Något som står klart efter den här helgen är följande: Jag kan alltför många snapsvisor utantill. Jag kan alltför många midsommarstångsånger utantill. Jag kan alltför många Disneylåtar utantill.
Jag måste börja fylla min hjärna med nyttigare information om det ska bli någon kulturmänniska av mig till slut, feta fransyskor och hela introlåten till Skönheten och Odjuret går inte att bygga en framgångsrik karriär på!
På fredagen susade jag och L till Nynäs och plockade upp O vid färjan. Vi roadtrippade sen till Ekerö, med stopp i Ulvsunda för glassätande. Vi möttes av ett stort träkors. Väldigt frireligiöst, men efter någon halvitmmes fejande fick vi fason på fallossymbolen som befruktade moder jord på sedvanligt vis.
Efter lunchen blev alla, förutom jag, så konstigt trötta. De liksom sov med öppna ögon, helt tyst ute på trädäcket vid Mälaren. Jag lekte med Nemo i stället för att leka lekar, inte en fisk, utan en mopsvalp. Tur att vi hade honom, allas bästa vän efter den här helgen.
När jag hoppat upp och ner i en halvtimme drog jag och L igång hela havet stormar, efter en omgång var alla trötta igen. Det bidde en lugn och harmonisk midsommar, verkligen ingen stress eller svett. S hus låg fruktansvärt vackert vid vattnet med hängpilar runt knuten och en hästhage på gångavstånd.
Och det allra konstigaste: Vi åt faktiskt upp nästan all mat. Det var sådana otroliga mängder föda på plats, men tydligen var vi hungriga som små grisar hela bunten.
Något som står klart efter den här helgen är följande: Jag kan alltför många snapsvisor utantill. Jag kan alltför många midsommarstångsånger utantill. Jag kan alltför många Disneylåtar utantill.
Jag måste börja fylla min hjärna med nyttigare information om det ska bli någon kulturmänniska av mig till slut, feta fransyskor och hela introlåten till Skönheten och Odjuret går inte att bygga en framgångsrik karriär på!
Kommentarer
Trackback
