Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Om 24 timmar och 20 minuter sitter jag på en stor båtjävel på väg till en skit-ö för att träffa världens bästa människa.

Det får det väl ändå vara värt?

Det har ryktats om att det ska finnas två små tokiga hundar i huset där vi ska bo och jag som gått och blivit hundmänniska på mogna da'r ser faktiskt fram emot lite sniff i grenen och skäll på kvällen.

Träningskläderna åker med, har tänkt att jag ska straffa den gotländska jorden för att resan är så dyr genom att springa jättehårt på den väldigt länge. Eller i alla fall genom att gå och klampa rejält en stund.

Det kan den nog ta, den där puckade stenklumpen i Österjön.