Mina vänner är mina vänner

Ja, vad vore väl livet utan kärlek. Vad vore väl vänskap utan godhet. Vad vore väl en måndag utan lite depp.

Det är verkligen något särskilt oinspirerande med veckans första dag.

Nu i helgen har jag tänkt ganska mycket på vilka fina vänner jag har. Vissa som känt mig sen jag var 15 och orynkig, antagligen ganska jobbig och egocentrisk, som alla 15-åringar ju är. Jag har tänkt, att när man var i den ålder, var det väldigt viktigt att vi alla var lika varandra, vi pratade om gemensamma nämnare och upplevde massa grejer ihop så att vi hade ännu mer att tjöta om.

Och på hur skönt jag tycker att det är, nu när man är 25 och lite mer färdig som person, att vi lär känna varandra på nytt hela tiden. Och att vi accepterat varandra för dem vi är, att de positiva sidorna hos mig väger tyngre än de negativa. För alla är vi as ibland.

Ja, jag är så tacksam för att de här personerna finns i mitt liv. Jag skulle gå över glödande kol för dem allesammans. Trippandes med småbrinnande fossingar, inga problem! För de har en egenskap som jag värderar så otroligt högt i en människa: snällhet.

Tänk vilken tur man kan ha. Tjohej!

Kommentarer
Postat av: Chippe

Hej skrutt måndagar är lite pest.Idag skiner solen och livet känns enklare.

2011-03-22 @ 07:56:26
Postat av: Lina

Och TUR att vi har dig.

2011-03-22 @ 16:46:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0