Jag lurade mig själv

Något är definitivt fel på mig just nu. Som om ett litet kryp tagit sig in i mitt huvud under natten och stulit delar av min hjärna.

- Hehe, undrar hur bruden kommer fungera utan den här gråa massan, hehe...he... viskar krypet när det triumferande står och spanar in i mitt öra och håller en bit av min hjärna i näven som en pokal.

I går skulle jag träffa O klockan 18:00 vid Stadion. Vi skulle gå på hans klasskompis examenskonsert. Vi pratar i telefon vid 16-tiden och bestämmer mötesplats och så vidare. Jag sätter mig vid datorn och fortsätter arbeta. Ska gå från jobbet senast 17:30, så att jag kommer i tid. Jag jobbar och jobbar, äter blåbärsflingor med laktosfri mjölk och så jobbar jag lite till.

Tittar på klockan och ser att oj, nu ska jag gå, stänger av datorn, slänger på mig jeansjackan och ropar hej då till mina arbetskamrater. Blåa till centralen och röda till östermalmstorg, måste byta till Mörby-tåget där. Tänker att nu måste klockan vara sex, undrar varför inte O har ringt och sagt var han är någonstans.

Jag tar upp mobilen för att ringa min kära sambo.

Och ser att jag är en timme för tidig till vårt möte. Klockan är alltså 17:01, jag är övertygad om att klockan är 18:00. Jag har gått från jobbet 16:30, en torsdag. Det är långt från okej.

Hela min värld skakade till lite. Jag är ett fan av klockor och tider. Och helt plötsligt är hela min självbild satt ur spel.

Jag undrar varför jag aldrig kan vara en timme för tidig på morgonen i stället?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0