Miró en söndag

Festen i går var en succé. Hoppas min moster hade skoj. Jag har liksom alltid skoj när min familj är med. Syskon, kusiner, föräldrar. Jag gillar dem. Najs peeps.

Jag och O var på Moderna Muséet idag och såg utställningen med Turner/Monet/Twombly. Det var faktiskt ruggigt bra, jag och O är tydligen rediga Turner-fantaster visade det sig. Who knew?

Första gången jag var på Moderna var när jag var litet, rosa barn. Det var en Miró-utställning och jag föll som en typ tioårig fura. Ingen aning om varför, men det var något med alla de blå färgfälten som gjorde att det kändes som att flyga. Det sitter jättestarkt i mig, att en tavla med en svart spindel och några röda och vita prickar på blå bakgrund kunde heta balettdansös var liksom precis vad min fantasi behövde.

I don´t know, men sen dess har jag varit i Mirós ringhörna.

Så idag köpte vi en plansch av honom, huvud av katalansk bonde (jävligt p.i.k. på något sätt), som jag tänker ska få pryda vår sovrumsvägg inom kort.

Jag försöker också skriva manus, men jag känner att prestationsångesten äter upp min själ, så det är svårt. Att skriva utan själ menar jag. Knepiga grejer.

Över och ut.



Kommentarer
Postat av: Chippe

Jag älskar också Miro, men allra mest älskar jag nog Monet.

2011-11-07 @ 20:26:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0