Nu slutar jag=(
Nu tar jag en officiell paus från bloggskrivandet. Började för att få utlopp för mitt eget skrivande mitt i alla journalistiska texter, men nu går jag ju för fanken en utbildning där jag är kreativ precis hela tiden.
Kreativ så att det värker i lederna av all fantasi som ska ut.
Så jag har ju inget över till bloggen. Det blir mer som en träningsdagbok, och det är vi väl överens om att det inte är särskilt skoj?
Om jag börjar igen så kommer det nog bli en mer riktad blogg. Kulturjournalistik, träning, kanske både och.
Men tusen tack för att ni läst mig!
Kram!
Hjärtan
I vår får jag äntligen öppna balkongdörren för att inte dö av värmen som jag skapar genom ujjayi-andningen. Det är härligt att stå på huvudet med fågelkvitter i öronen. Faktiskt.
Alla hjärtans dag i dag alltså. Jag och O brukar inte fira det särskilt mycket. Vi firar vår årsdag jättemycket, men på alla hjärtans dag brukar det vara så att jag köper en liten present fast vi bestämt att vi inte ska det.
Men idag ska vi träffas och fika i stan. Det ska bli väldigt mysigt. Det går faktiskt inte en dag utan att jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som är tillsammans med min bästa vän och världens bästa människa.
Mitt hjärta.
Sen är det ju min och hela min släkts dag i dag också. Hurra för min familj också alltså!
Yoga jajajaja
Jamen dåså!
Jag som trodde att jag skulle få rulla ihop till en liten boll och tippa till sidan.
Men icke!
Yeye
Otrolig jobbig helg så här långt. Så synd på en helg liksom, att den ska bli skruttig.
Som om veckan efter har en chans att bli bättre. Det är ju för fanken bara en liten vecka, den blir ju aldrig grym, det är ju helgen som är kungen av dagsamlingar!
Jaja.
mu
Skön och ovan känsla.
Yogan i mitt kalla hjärta
Men jag har ju min yoga på måndagar och jag kan bara inte med att missa den. Det är yogan som har räddat mig under två vintrar i rad nu, när mörkerdeppen sätter in, och jag vill inte upptäcka hur jag mår utan. Var sjuk någon måndag i höstas och hela veckan var förstörd.
Det är knepigt att förklara det för någon som inte tränar/yogar för inre välmående, utan kanske bara för att de måste/känner att de borde/vill bli snygga. Yogaklassen är som ett köttsligt behov hos mig. Det är något med den enorma värmen som bli i rummet när 15 personer djupandas och gör mellanhopp. Den tränger sig liksom in i hjärtat.
Jag är beroende av den värmen. Så är det bara.
Vår
Jaja.
Vill verkligen inte att helgen ska ta slut för jag vill inte ge mig ut i den här vinternvärlden något mer. Jag vill ha vår. Nu.
Nu!
Lörda
Och så fick jag två stooora kramar av O:s syskonbarn till lunchen. Båda två. Det är det inte många som får, kan jag tala om för er.
Nu: sötpotatis och Varg Veum!
Hockey hockey
Hann även yoga och till gymmet en snabbis.
Men höll på att missa gymtiden för en unge hade spottat på vindrutan på t-banan så chauffören stannade helt sonika tåget och bad honom kliva av. Vi stod i tio minuter. Sen åkte vi. Jaja.
Tycker chauffören gjorde rätt, lite gym hit eller dit är inte hela världen!
Oj, tänk att jag ens skrev sådär. Klart som fanken gymmet är hela världen. Ju!
Nu är det hockeykväll. Tjoho!
Nämen paniken och stressen då
Den paniken är isande kall och brer ut sig som flytande väte i ådrorna.
Tänk om jag aldrig kan skriva igen.
Tänk om jag aldrig kan skriva igen.
Tänk om jag aldrig kan skriva igen.
Ja då blir det svårt med försörjningen för fröken Giertta. Eftersom det är det mitt liv går ut på.
Men det verkar ju som om fingrarna kan trycka ner tangenter i rätt ordningsföljd för att bilda ord och meningar, om man faktiskt ser vad jag håller på med just nu.
Tvinga fram positiva tankar.
Jag kan skriva, jag är inte rädd.
Jag kan skriva, jag är inte rädd.
Jag kan skriva - men jag är skiträdd för att det ska bli dåligt, att min seminariegrupp ska tycka att det är ett under att jag ens kom in på utbildningen, att lärarna ska ångra de snälla ord de sagt om mig, att jag aldrig någonsin får jobba med det jag vill (att skriva!) utan som 35-åring till slut ger upp, läser in en ekonomiexamen och sällar mig till den skara trygghetsknarkande 80-talister som driver runt på Sveriges gator as we speak.
Ja inte fan hjälper det att sitta här och älta Giertta!
Öppna Celtx NU!
Okej då, skäll inte...
VOV!
Glad som en lärka
Jag hade gett mig den på att det skulle vara mysigt att åka och storhandla i går.
Var som ett hoppsande barn i gångarna på Willys, blippade på med min scanner för glatta livet och skrattade mig igenom frysdisken.
På riktigt alltså!
Eftersom jag ska spara mitt lilla knä, som doktorn tror råkat ut för en felbelastning pga dåliga skor (?), så springer jag inte på löpbandet vilket ger mig intervallabstinens.
På riktigt det med!
Så jag testade ett pass häromdagen som jag läst om på denna blogg. Jag satte löpbandet på lutning 15 (maxlutning alltså) och så gick jag med spridd hastighet i 45 minuter. Nu var det inte särskilt jobbigt, just det passet, men i går gjorde jag en egen version.
Jag höll på i 30 min och alternerade att gå lugnt på 3,0 hastighet, gå snabbt på 6 och springa sakta på 7,5. Det var jobbigare mina damer och herrar. Helt värt att prova!
Men jag blir inte tillräckligt slutkörd, inte sådär som när jag springer intervaller med hastighet 18-19. Jag saknar dem, svettdropparna i ögonfransarna.
Snart är det vår, säger vissa dumskallar, men det stämmer inte, för det är vinter och svinkallt överallt!
Hah.
