Issues with the knä
Väldigt ledsen i förrigår för att båda knän kajkat ihop. Jag kan inte för mitt liv förstå vad det är för fel på dem, men just att vänsterknät också började göra ont blev liksom för mycket.
Jag har varit så otroligt lycklig över att min kropp inte gjort överdrivet ont på väldigt länge. Visst, jag har haft ont i ryggen som vanligt, men det är jag så van vid att det märker jag bara om jag koncentrerar mig. Och jag har haft ont i högerknät när jag har yogat, men jag har bara anpassat rörelserna efter det. Jag har trott att det ska gå över.
Men i stället för att bli bra har nu alltså mitt handbollsknä också bestämt sig för att trilskas. Det är detta underbara knä som gjorde att jag fick hoppa på kryckor sex månader för några år sen. Jag har nu bokat tid hos doktorn för att ta reda på vad det är för fel, för jag känner inte igen den här smärtan.
Så då blir jag så stolt över mig själv som i stället för att bryta ihop yogar superförsiktigt och hoppar över alla rörelser som innebär press på knäna. Gamla Lovisa hade ställt sig på gymmet och sprungit 8 km för att "skaka ur smärtan" som hon så ofta tror ska fungera.
Det fungerar faktiskt aldrig att "skaka ur smärtan". Det är en dum idé på alla sätt och vis. Lika smart som att slå på ett öppet sår. Ungefär.
Så, jag är smartare än jag var för tre år sen. Hurra för mig!
Jag har varit så otroligt lycklig över att min kropp inte gjort överdrivet ont på väldigt länge. Visst, jag har haft ont i ryggen som vanligt, men det är jag så van vid att det märker jag bara om jag koncentrerar mig. Och jag har haft ont i högerknät när jag har yogat, men jag har bara anpassat rörelserna efter det. Jag har trott att det ska gå över.
Men i stället för att bli bra har nu alltså mitt handbollsknä också bestämt sig för att trilskas. Det är detta underbara knä som gjorde att jag fick hoppa på kryckor sex månader för några år sen. Jag har nu bokat tid hos doktorn för att ta reda på vad det är för fel, för jag känner inte igen den här smärtan.
Så då blir jag så stolt över mig själv som i stället för att bryta ihop yogar superförsiktigt och hoppar över alla rörelser som innebär press på knäna. Gamla Lovisa hade ställt sig på gymmet och sprungit 8 km för att "skaka ur smärtan" som hon så ofta tror ska fungera.
Det fungerar faktiskt aldrig att "skaka ur smärtan". Det är en dum idé på alla sätt och vis. Lika smart som att slå på ett öppet sår. Ungefär.
Så, jag är smartare än jag var för tre år sen. Hurra för mig!
Kommentarer
Trackback
