Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Min mission för denna sommar har varit att lyssna på alla sommarprat. Nu har jag sex stycken kvar att lyssna på och det har varit fler som är tråkiga/dåliga än bra. Jag undrar: Var är producenterna när texterna har utformats? Var är producenterna när texten talas in? Eller har de kanske inte så mycket att säga till om?

 

Ska inte göra en fullständig utvärdering än, men idag började jag lyssna på Lotta Schelin och det var överraskande bra.

 

Vad jag framförallt blev så oerhört glad över är att hon pratade om irritationen över att "damfotboll" ständigt jämförs med "herrfotboll". Att om en match i damallsvenskan är dålig så är det inte just den matchen som är dålig utan då är damfotboll som sport dålig. Att vi inte förväntar oss att Emma Green-Tregaro ska hoppa 2,38, men tycker att damlandslaget ska ha samma passningstempo som Les Blues.

 

Äntligen är det någon som orkar ta fajten. Högt och öppet. Inte lite tyst och i självklara sammanhang, utan på ett självklart sätt i sammanhang där de flesta blir tysta.

 

Precis så agerar en beundransvärd människa. Inte genom att säga "Gör mig inte till er ikon" som Anja Pärson sa i sitt sommarprat.
Heja Schelin!