Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Jag är fortfarande sjuk. Blir tokig. Går inte på yogan ikväll för jag har dragit på mig migrän och har förkylning i hela kroppen. Det är det här som är straffet när man går runt och kaxar sig och säger saker som "Jag har inte varit sjuk en enda gång den här vintern - hurra för mig". Ja, då ska man straffas såklart.

I går åkte jag och O med tidiga färjan till Aspö, regnet och stillheten. Det är alltså så tyst där ute att man hör skarvarna från skarvön som om de vore inne i ens huvud. Sick.




När vi stod och väntade på färjan hem igen senare på kvällen var det bara vi, en man i gul regnjacka och havet. Han stod där och försökte andas in naturen innan han skulle inte till staden och vardagen. Vi koncentrerade oss på att ta bilder på oss själva, jag med tvångstanken att slänga mobilen i vattnet. Man ser ända ner till botten på fyra meters djup, jag skulle se telefånen dö en långsam drunkningsdöd. Sad.



På vägen dit åkte vi en flådig färja. Stor som ett trevåningshus i Hammarbyhöjden och med säten mjuka som barnrumpor. Att bero på barnrumpor så satt världens sötaste bebis bredvid oss. Han log och gurglade och vinkade och hade sig. På andra sidan om oss satt två killar i 30-årsåldern som jag antar var någon form av investment bankers eller liknande. De hade på sig de DYRA fritidskläderna och skulle ut och kolla på en tomt och sa sköna saker som "Fan, man ska ju bara dra till Paris över en dag liksom. Käka lite gott, sänka några flaskor och sen dra hem. Så jävla najs."

Ja, ni förstår.

Men så fort jag fått kontakt med bebisen och gurglade i kapp med honom plockade investeringsmännen upp sina ajfowns och började visa filmer på sina egna små knoddar som satt i bebisgungor hemma i etagelägenheten i Hammarby Sjöstad. Gulligt.



Väl ute i huset tände vi brasa för att hålla "vårväderleken" stången. Jag drog fram en fåtölj och satt exakt 30 cm från elden för att inte frysa ihjäl, sjuk som jag var (Å VAD DET ÄR SYND OM MIG), och läste en lång artikel om Slash i tidiningen Icon. Sjukt bra artikel.



Sen åt vi universums godaste bullar från Handlar'n på Oxnö. Där måste man alltid stanna när man åker ut på landet, sådan är lagen.

Exakt 20 minuter efter att den här bilden togs däckade jag i soffan och sov i två timmar invirad i tre koftor, en hästfilt och ett duntäcke.

Slutet gott, allting gott.