Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Är helt slut. Ingen aning om varför, men kanske är min kropp lite chockad över att inte fåt NÅN D-VITAMIN!

 

Sabla höst. Och snart är det vinter också...

 

Tog en långpromenad för att se om jag blev piggare, men det funkade inte. Däremot stötte jag på ett helt gäng vilsna ungdomar i naturreservatet som inte hade nån aning om var de var nånstans. Tänkte först föreslå att de skulle använda sina iphones som de stod och pillade med som gps:er, men så ångrade jag mig.

 

Det är bra att hitta i skogen UTAN telefon också. Lära sig stigar, känna igen sig och läsa av i vilket väderstreck man går. Men de såg väldigt lyckliga ut när jag pekade ut riktningen mot Hellas.

 

Om jag nu bara kunde gör nåt åt min trötthet...

Att komma hem till ett femgradigt Stockholm som bjuder på enbart kvällsjobb efter en veckas hathayoga i 30-gradig värme på Kreta, är lite som att få en smäll i bakhuvudet. 

 

Man blir förvånad, lite förbannad och ser sig om efter nån att smälla tillbaka.

 

Fast där står bara blåsten, kylan och räkningarna och vinkar. Och de kan man ju inte lappa till, de måste man omfamna eller så dör man.

 

Eller, man blir kall och jagad av kronofogden.

 

Och det, mina vänner, låter ju som en dålig upptakt på hösten.

 

Alltså, kämpa kämpa lilla Giertta. Det här ska nog bli bra det här också. Jodå!

Och så snabbt kan ett humör ändras.

 

Hur?

 

Ett ord: TANDLÄKAREN

 

Jag älskar att gå till tandläkaren. Det gör mig lycklig in i själen. Att få sitta i den där stolen, luta mig tillbaka, blunda och känna hur hon rispar mot tänderna med den där vassa lilla haken.

 

Tandsten bye bye!

 

Ska utveckla detta resonemang lite senare tror jag, nu ska jag gå och njuta av min air flowade tandrad.

Har så ont i magen att jag går sönder.

 

Lillebror kom hit och vi bakade världens godaste vaniljbullar. Jag åt två. AJ! Men det var det fanimej värt...

 

Ska skriva ett litet inlägg om läktarkultur i morgon tror jag. Men måste låta åsikter ligga och marinera lite först. Jag kommer igen!

O kan återigen övningsköra efter att hans (sabla) rygg blivit bättre. Det är så himla roligt att få sitta som passagerare och säga åt honom vad han ska och inte ska göra. Och att han är tacksam och glad över att jag gör det! Finns nog få saker som passar mig så bra som att låtsas vara körskolelärare.

 

Sen är det ju självklart kul för att han kör så jävla bra.

 

Men allra bäst är nog det här att jag bara kan säga "Och så håller du lite till höger i filen, och titta längre fram på vägen" och han svara "Absolut, tack!".

 

Ja, på så vis tog vi oss ut till Sollentuna centrum idag där O just nu står på en scen och kör lite Svante Turesson blandat med spanska 90-talshits. Jag skulle passa på att köpa ett nytt underlack och gick vilse. På riktigt, helt vilse. Jag fick stanna tre gånger och klicka mig fram på en pekskärm för att fatta var jag var och vart jag skulle.

 

Det kanske är det som är tricket för att få folk att shoppa trots att världsekonomin brakar samman?

 

Släpp bara fan inte ut de jävlarna ur affären...

Sommar sommar sommar

å jesus vad jag sknar dig

 

Sommar sommar sommar

sol kom tillbaks och värm upp mig

 

Höstens regn och dystra himmel

har ingenting mot sommarn's skimmer

 

Sommar sommar sommar

när du härskar i vårt land

dricker jag hav och tuggar sand

 

Ja, det var min kommentar till dagens väder, den ständiga kylan i min kropp och det faktum att jag, likt en liten gammal gumma, får ont i knäna när temperaturen är under 15 grader.

 

Jag yrkar på massflytt till varmare breddgrader, vem är med mig?

Okej, kvällens bästa säg om Ibrahimovic:

 

1. (När Ibra filmar) Ja, nåt har han väl lärt sig i Italien.

2. "Ibrahimovic har inte kommit loss riktigt i matchen, men han ska ha varit väldigt bra på uppvärmningen. Har vi hört".

Ja mina vänner. Sportrefererande när det är som allra, allra bäst.

 

För er som inte vet vad jag pratar om: fotbollslandslagets VM-kvalmatch mot Kazakstan.

 

Idag har jag yogat och tränat och sen ätit en daim-strut. #jagtränarinteförattblismalutanstark

 

Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska bli när jag blir stor än. Tror ni CSN har några bra förslag? Ekonom kanske?

Jag är så trött. Precis hela tiden och jag förestår verkligen inte varför.

 

Igår gick vi och la oss vid elva, men jag kunde inte gå upp klockan sju och göra yoga i morse ändå. Kunde bara inte, var helt slut. Av vad? Jag gör ju INGENTING!

 

Ser trött ut också, det är inte bara en känsla. Glåmig och hålögd. Amen vad fanken, kan det vara så enkelt att jag behöver så mycket D-vitaminrikt solljus som man bara kan få vid Medelhavet? Tror i och för sig att jag blir trött av kyla.

 

Samma fråga som häromdagen alltså: Vad fanken gör jag i Sverige?

 

Idag var det ju i alla fall pangväder, stack ut och sprang och upptäckte att förra sommarens långdistans kondis ICKE har överlevt. Flåsar mig runt fem km. Sen gjorde jag yoga när jag kom hem i stället för på morgonen. Asch, mina träningsrutiner, hur kul är de att höra om egentligen?

 

Ska komma på nåt kul att börja skriva om här istället. Men, känner mig inte så kul just nu?

Middag med far och lillebror igår, himla god mat och mycket prat om fotboll, opera och lindyhop.

 

Ja, så blandat kan det bli i söderort.

 

Men det här med att far kallar en 11-gradig dag för "sensommar", det är bara galenskap. Bara för att det är sol är det inte sommar, det är fanimej hö-ö-ö-st.

 

"Det är så mycket snyggare mode på hösten" sa en vän en gång. Eh... ja den slags höst som är i Benetton-reklamen ja. Den verkliga hösten gör dig röd i fejan och du får inte ha vinterkappa fast du vill så du måste ha tusen koftor och ser ut som en liten luddboll från torktumlaren.

 

Äsch, nu drar jag till gymmet. Där är det i alla fall varmt!

 

Tycker att det är en svår gränsdragning mellan vad jag egentligen känner och vad jag bör känna, vad jag tycker och vad jag tror att jag bör tycka.

 

Som igår.

 

Det blev helt plötsligt en solig kväll och jag och O åkte hem tillsammans eftersom han hade varit och spelat på en 80-talssynth.

 

I min hjärna hade jag bestämt att jag skulle köra överkropp på gymmet efter middagen. Men i min mage var jag hungrig och inte ett dugg sugen på att gå till gymmet eftersom jag sprungit jobbiga intervaller på lunchen.

 

Och då blir det så att jag står där på plattformen i Gamla stan och bara inte kan fatta ett beslut. Vad är det jag egentligen VILL göra? Vilket val är rätt? Kommer jag att ångra mig åt ena eller andra hållet?

 

Vet inte om det är en sjukdom jag ärvt av O, men det här velandet är inte likt mig. Jag brukar gå på magkänslan som oftast stämmer överens med vad hjärnan redan tänkt ut.

 

Men nu är det som att jag har tappat kontakten med mitt inre kompass, om man vill uttrycka det så. Tappat kontakten med purusha - den lilla Lovisa inuti som alltid är sann.

 

Måste göra nåt åt detta. För sådär veligt kan vi inte ha det.

 

Blev till slut att vi hade en mysig middag på pizzerian vid Gullmars, god pasta. Och sen The news room när vi kom hem. En serie som är så bra att jag inte ens orkar beskriva den. Bara se. Bara se.

Det konstiga var, att jag inte hade något att sätta på mig i morse heller...

Idag är det 9 juli. Om exakt en månad är mitt vikariat slut och jag och O har semester.

 

Eller som en vänlig själ sa: Man har väl inte semester när man är arbetslös?

 

Jo, men nu väljer jag att kalla det semester, även fast jag inte vet vad jag ska ta mig till när jag kommer hem.

 

Först ska vi till Barcelona. Det är lite riskabelt, för vår resa till denna gudomliga stad 2009 är fortfarande bland det bästa vi båda har upplevt. Vädret var varmtvarmtvarmt, maten var god och salt och relativt billig (ja, prioriteringslistan är i den ordningen), äventyren var musikaliska, konstnärliga, kulturkrockiga och lagom farliga.

 

Det är omöjligt att våra förväntingar på Barcelona inte skulle vara skyhöga. Så jag tänkte, vi ska inte göra något av det vi gjorde för tre år sen (förutom att äta crêpes...). Inget Picassomuseum, ingen Parc Güel, ingen salsaklubb.

 

Vi måste uppleva något nytt, så att vi inte pajar våra minnen.

 

Tips?

 

Fenomenal helg. I lördags gjorde jag av med massa pengar på nya kläder, i går åt jag langesisk mat på traditionellt vis (med händerna) och drack lemonad.

 

Helst av allt vill jag bara bada. BADA! Har ännu inte badat i år. Det är ju en jäkla skam egentligen? Måste bli ändring.

 

Morgondopp eller kvällsdopp i morgon. Bokat!

Skulle göra en intervju klockan åtta. Måste gå upp klockan sex. Tar mig till Radiohuset, ringer upp från studion och...

 

Blir ombedd att ringa igen om en timme.

 

Ja, så börjar väl en härlig fredag va? Dagen efter en afterwork-kubbkväll och med ett obalanserat psyke som bestämmer vad man ska drömma?

 

Allt blir bra till slut ska du få se, var det en tekanna som sa till skönheten.

 

Hoppas hon har rätt.

Gjorde en hejdundrandes massa friidrottsintervjuer igår (tre). Ni hittar dem här.

 

Jag tar en görlugn träningsvecka, mycket för att jag inte riktigt fattar hur jag ska få ihop det med jobb, ork, mat, gym osv. Det kanske blir lättare nästa vecka? Varför det nu skulle bli det...

 

Gjorde lite yoga i morse och det känns som att det var hundra år sen jag gjorde 75 minuter varje morgon. Det tog en kvart innan ryggen slutade strama, nacken slutade dra. Lugnt och försiktigt ska jag ta mig tillbaka till huvudstående, genomhopp och sköldpaddor. Inga skador i lederna här inte.

 

Längtar till 15 augusti för då... satans ska jag och O på en hejdundrande semester. Barcelona-Collioure-Frejus. Ja men ni hör ju själva. Hur gött som helst.

 

- Ska vi boka hembiljetten till 28 då? frågar O.

- Ja, det kan vi väl göra.

- Eller den 29:e?

- Funkar också bra.

- Men när behöver du vara hemma Lovisa?

- Ja, egentligen aldrig...

 

Jo, ska på yogaresa i september, den behöver jag vara hemma till, så att jag kan åka till Kreta en vecka. HEHE!

När jag och O mötte upp lillebror och A igår bestämde vi oss för att äta lunch på Vurma i Hornstull.

 

Perfekt promenad dit, lite fööör hungrig när det var en kvart kvar, men vi var ändå vid gott mod.

 

Okej att Hornstull är hippare än hippt, men någon satans måtta får det väl ändå vara?

 

Varenda jeppe på Vurma hade upprullade t-shirts och wafers, varenda brutta hade mittbena, borstiga ögonbryn och VINTAGE-handväskor. Det var alltså ingen som såg ut som att de bara ville ha trevligt och gå och fika och äta världens godaste hallonpaj. Alla var på någon slags uppvisning, en hundshow för hipsters. Lagom krökta ryggar, benen i kors perfekt slappt och om någon rökte så var det fanimej nåt udda märke och ingen vanlig svenne-cigg.

 

Man får vara hipp. Man får tycka att det är roligt med trender och man får köpa alla sina kläder på Monki/Weekday/Beyond retro.

 

Men är det ingen av ballingarna som ser sig omkring ibland och tänker: "Amen va-faan. Alla härmar ju mig här inne. Kanske dags att tänka om?"

 

Egentligen är det inte det yttre som stör mig. Det är hur djupt pinnarna är inkörda i röven på personerna med lagom illasittande jeans. Hur otroligt otrevliga de kan vara och nonchalanta mot sin omgivning, trots att de fullkomligt skriker att de är BOHEMER!

 

Vi hade bordet bredvid kylen där man hämtade vatten. Flera gånger ställde personer som skulle hämta vatten sina glas på vårt bord, där vi satt och åt. Vi blev avbrutna mitt i konversationer av tatuerade armar som sket fullständigt i att vi satt där.

 

Jag blev inte så arg. Mest förvånad och lite... bestört. Okej att jag är kort, men O och lillebror är ju över 1,85 båda två. De syns och jag hörs i alla fall.

 

Nu har Vurma, som sagt, världens godaste hallonpaj. Så det kommer inte ske att jag slutar gå dit. Synd, för jag skulle liksom vilja göra ett statement. Återigen är det en nackdel att man älskar efterrätter...

 

I natt vaknade jag varje halvtimme. Mardrömmar och en visdomstand som har bestämt sig för att växa=dålig kombination.

 

Är helt slut idag, men samtidigt glad för att O kom hem igår. Det är, precis som han säger, att världen får färg igen när vi ses.

 

Idag är jag enda dagreporter på Radiosporten och ska nu gå igenom alla allsvenska fotbollslag inför omstarten i morgon. Jaha. Undrar just hur det ska gå...

Gör min första dag som radioreporter på Radiosporten idag, ska iväg till Globen och intervjua veteranpingisspelare.

 

Eller bordtennis kanske de vill att man ska säga?

 

Lite körigt liv just nu, blev en påtvingad vilodag idag, men det behövs nog för jag har så jefla ont i höfterna att jag knappt kan sitta. Även vänster hälsena (heeelsena som är trasig...) gör ont.

 

Så, ja, vila.

 

– Lovisa, du vet att du alltid går sönder och tränar för hårt och får ont?

– Ja, jag vet, men jag lovar att jag inte ska göra det den här gången...

 

#attjagaldriglärmigavminamisstag

 

 

Första beviset för att jag inte riktigt har tur i livet:

 

O har varit på Gotland i en månad, ikväll är han hemma - och då är det första gången som det är förlängning OCH straffar i EM-fotbollen.

 

Jag kommer aldrig få komma hem.

 

Sabla fotbollsmiljonärer som inte kan peta in bolljäveln i mål.

 

Bonk bonk på er allihopa!

Midsommar var trevligt, igår susade vi ut till Aspö i regnet för att dricka champagne och fira O:s fina recensioner.

 

Och jag är tillbaka på Radiosportensredaktionen, idag med extremt mycket mindre energi än vad som egentligen behövs. Det här med att jobba 16-24 gör min hjärna seg och kroppen död.

 

Aja.

 

Nu: England-Italien i kvartsfinal. Håller på... ingen=(