Vurmavurmen
När jag och O mötte upp lillebror och A igår bestämde vi oss för att äta lunch på Vurma i Hornstull.
Perfekt promenad dit, lite fööör hungrig när det var en kvart kvar, men vi var ändå vid gott mod.
Okej att Hornstull är hippare än hippt, men någon satans måtta får det väl ändå vara?
Varenda jeppe på Vurma hade upprullade t-shirts och wafers, varenda brutta hade mittbena, borstiga ögonbryn och VINTAGE-handväskor. Det var alltså ingen som såg ut som att de bara ville ha trevligt och gå och fika och äta världens godaste hallonpaj. Alla var på någon slags uppvisning, en hundshow för hipsters. Lagom krökta ryggar, benen i kors perfekt slappt och om någon rökte så var det fanimej nåt udda märke och ingen vanlig svenne-cigg.
Man får vara hipp. Man får tycka att det är roligt med trender och man får köpa alla sina kläder på Monki/Weekday/Beyond retro.
Men är det ingen av ballingarna som ser sig omkring ibland och tänker: "Amen va-faan. Alla härmar ju mig här inne. Kanske dags att tänka om?"
Egentligen är det inte det yttre som stör mig. Det är hur djupt pinnarna är inkörda i röven på personerna med lagom illasittande jeans. Hur otroligt otrevliga de kan vara och nonchalanta mot sin omgivning, trots att de fullkomligt skriker att de är BOHEMER!
Vi hade bordet bredvid kylen där man hämtade vatten. Flera gånger ställde personer som skulle hämta vatten sina glas på vårt bord, där vi satt och åt. Vi blev avbrutna mitt i konversationer av tatuerade armar som sket fullständigt i att vi satt där.
Jag blev inte så arg. Mest förvånad och lite... bestört. Okej att jag är kort, men O och lillebror är ju över 1,85 båda två. De syns och jag hörs i alla fall.
Nu har Vurma, som sagt, världens godaste hallonpaj. Så det kommer inte ske att jag slutar gå dit. Synd, för jag skulle liksom vilja göra ett statement. Återigen är det en nackdel att man älskar efterrätter...
Kommentarer
Trackback
