Framåtblick
Jag fyller 23 om några veckor.
Det slog mig precis.
23. Det är ganska så stort. 22 kommer man liksom undan med.
- OJ, är du bara 22, säger folk då.
Säger man att man är 23, ja, det är liksom mer troligt.
- Jaså, 23, ja, du är väl var du borde vara.
Eftersom jag började skolan ett år tidigare har jag liksom alltid haft ett år på mig. Ett år extra att hinna med grejer som andra i min ålder inte gjort än. Jag har alltid fått höra förvånade kommentarer om min ålder, att folk tror jag är MYCKET äldre än vad jag är. Och det har känts skönt på ett sätt, för då har jag alltid legat i framkant. Jag har aldrig känt någon stress eller press att uppnå saker vid en viss ålder, för jag har alltid varit yngst och ändå vart på samma nivå som resten.
Men nu fyller jag alltså 23 och utexamineras ungefär samtidigt och det är ju helt normalt, inte före alla andra på något sätt. Det tycker jag är jobbigt.
Fast när jag var liten och lekte "tuff tjej" (min vanligaste lek by the way), då var jag alltid 17 eller 23. Det var TUFFA åldrar i mitt huvud. Och väldigt vuxna åldrar. Mitt år som 17-åring sög eftersom alla fyllde 18 och kunde gå ut och jag smet in genom nödutgången på Sound clash (nu Hot company) för att få titta på Stockholms uteliv.
Hoppas mitt år som 23-åring blir bättre.
Fast med Sven-Otto Littorins undebara uttalande i tankarna ser jag det inte som någon fet chans...
Det slog mig precis.
23. Det är ganska så stort. 22 kommer man liksom undan med.
- OJ, är du bara 22, säger folk då.
Säger man att man är 23, ja, det är liksom mer troligt.
- Jaså, 23, ja, du är väl var du borde vara.
Eftersom jag började skolan ett år tidigare har jag liksom alltid haft ett år på mig. Ett år extra att hinna med grejer som andra i min ålder inte gjort än. Jag har alltid fått höra förvånade kommentarer om min ålder, att folk tror jag är MYCKET äldre än vad jag är. Och det har känts skönt på ett sätt, för då har jag alltid legat i framkant. Jag har aldrig känt någon stress eller press att uppnå saker vid en viss ålder, för jag har alltid varit yngst och ändå vart på samma nivå som resten.
Men nu fyller jag alltså 23 och utexamineras ungefär samtidigt och det är ju helt normalt, inte före alla andra på något sätt. Det tycker jag är jobbigt.
Fast när jag var liten och lekte "tuff tjej" (min vanligaste lek by the way), då var jag alltid 17 eller 23. Det var TUFFA åldrar i mitt huvud. Och väldigt vuxna åldrar. Mitt år som 17-åring sög eftersom alla fyllde 18 och kunde gå ut och jag smet in genom nödutgången på Sound clash (nu Hot company) för att få titta på Stockholms uteliv.
Hoppas mitt år som 23-åring blir bättre.
Fast med Sven-Otto Littorins undebara uttalande i tankarna ser jag det inte som någon fet chans...
Kommentarer
Postat av: Chippe
bra med tuff ålder, min var också 17, 50 fanns inte...
Postat av: Martin Bjurefors
23 är perfekt! När jag var 18 och kikade mot 23 (många år sedan) så tyckte jag att det var den optimala åldern. Tiilräckligt gammal för allt men ung nog för allt annat. Det fanns inga begränsningar utan man kunde göra vad. Så Lovisa gilla den åldern. Ditt nästa år blir det mest "gyllene". Försök verkligen leva det och fortsätt att skriva. Du kommer inte komma ighåg något nästan annars.
Trackback
