Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Jag har svårt att bestämma mig för vad som är tråkigast.
Att ha ett jobb som inte är särskilt roligt men mycket att göra, eller att ha för lite att göra på det jobb man har.

Helt plötsligt har jag nästan inget att göra nämligen, och det är inte särskilt inspirerande. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Och jag kan inte göra något vettigt, som att söka jobb, för min hjärna är helt slö och om jag skulle skriva ett personligt brev i detta state of mind, skulle det nog låta ungefär såhär:

Hejsan där!
Tjohej.
Jag heter Lovisa Giertta, är 23 år och vill väldigt väldigt väldigt gärna att ni anställer mig. Jag behöver egentligen ha någon särskild arbetsuppgift, jag vill bara komma dit och lära mig en massa grejer så att jag kan uppdatera mitt cv lite. Nä, så menar jag inte. Jag älskar att jobba. Men jag vill gärna göra något roligt och utvecklande och helt ärligt så känns inte det jobb som ni annonserade om så himlans skoj.
Men anställ mig som sagt gärna.
Och jag lovar, om jag bara får komma på intervju, då kommer jag charma strumporna av er.
Rätt av kommer de åka, tillbaka in i byrålådan, sen ska du och jag, kära personalansvarig, ha ett seriöst samtal om journalistik, för det saknar jag från skolan.
Nu vet jag att ni sökte en kassörska i en leksaksaffär, men jag är ju utbildad journalist, så jag tänker prata om det i alla fall. Och så kommer jag förbjuda ungarna att köpa könsstereotypa grejer om de inte har ett jävligt genuint intresse för dockor med stora ögon och för mycket smink eller pansarbilar som kan skjuta missiler samtidigt som det spelas gangster rapp ur pyttesmå högtalare.
Jag lämnar er med mitt motto:
Ta Lovisa, hon har rakt och rufisgt hår, ta henne!