Granhänga - ringdänga
Det blev faktiskt lite, lite julmys i går. Jag hade precis läst mina mantran och skulle sätta igång med solhälsning A när O störtade in i lägenheten, en och en halv timme för tidigt.
En bra överraskning på alla sätt. Förutom att han hade en yxa i handen. En nyslipad yxa. "Nightmare before christmas" tänker jag och hukar på min lila yogamatta. Men nej, han ska bara flisa upp granfoten så att den får i sig vatten. Tur.
Eftersom jag är en jävel på att såga (true story) får jag i uppgift att kapa foten. På granen alltså, inte någon annan fot. Det går i ett vips.
När vi börjar klä den upptäcker jag att vi har alldeles för många plastkulor för my liking, jag gillar inte dem, de är så...plastiga. Men vi hade ju ingen gran förra året eftersom vi precis flyttat in då, blev liksom lite mycket på en gång. Så våra vackra, tunga glaskulor från Nyköping fick samsas med röda plastisar som O:s mamma donerat för flera år sen.
Jaja. Julstämningen infann sig åtminstone något. Innan vi såg lite på Sagan om ringen som gick på tv. Då fick jag Smeagol på hjärnan och satt och skanderade: Isengård, är fast och hård, och kall som sten och kal som ben, vi går vi går, till strids vi går, att knäcka stenar och järnbom slår. Mot Isengård blir domen hård.
Ja, Enternas marschsång helt enkelt.
- Du fick inte se slutet på Hair förrän du var 15, men sådana där sånger fick ni lyssna på? undrade O förskräckt.
Ja, så var det. Att världens snyggaste hippie går och dör i Vietnam är mycket värre än att trädfolket släpper på vatten för att släcka eldarna i Sauromans rike.
Dan före dopparedan, ikväll ska jag laga morotsbiffar.
En bra överraskning på alla sätt. Förutom att han hade en yxa i handen. En nyslipad yxa. "Nightmare before christmas" tänker jag och hukar på min lila yogamatta. Men nej, han ska bara flisa upp granfoten så att den får i sig vatten. Tur.
Eftersom jag är en jävel på att såga (true story) får jag i uppgift att kapa foten. På granen alltså, inte någon annan fot. Det går i ett vips.
När vi börjar klä den upptäcker jag att vi har alldeles för många plastkulor för my liking, jag gillar inte dem, de är så...plastiga. Men vi hade ju ingen gran förra året eftersom vi precis flyttat in då, blev liksom lite mycket på en gång. Så våra vackra, tunga glaskulor från Nyköping fick samsas med röda plastisar som O:s mamma donerat för flera år sen.
Jaja. Julstämningen infann sig åtminstone något. Innan vi såg lite på Sagan om ringen som gick på tv. Då fick jag Smeagol på hjärnan och satt och skanderade: Isengård, är fast och hård, och kall som sten och kal som ben, vi går vi går, till strids vi går, att knäcka stenar och järnbom slår. Mot Isengård blir domen hård.
Ja, Enternas marschsång helt enkelt.
- Du fick inte se slutet på Hair förrän du var 15, men sådana där sånger fick ni lyssna på? undrade O förskräckt.
Ja, så var det. Att världens snyggaste hippie går och dör i Vietnam är mycket värre än att trädfolket släpper på vatten för att släcka eldarna i Sauromans rike.
Dan före dopparedan, ikväll ska jag laga morotsbiffar.
Kommentarer
Postat av: Maria
Det hade varit gladare om de sjöng. "Hej hå, hej hå, till Isengård vi gå vissel" Det gör vi i vår tappning av filmen.
Postat av: Chippe
Himlar så är det verkligen, enterna är ju goda faktiskt men det ser ganska brutalt ut när det skrivs på det där sättet. Hehe. Himla fantastiskt att du kan enternas kampsång, jag ska försöka lära mig den också.
Trackback
