Upp upp upp
Jamen jahapp.
Ner som en pannkaka och sen upp som en upplyst människosol.
Blev lite gladare av att gå och träna, och efter ayurvedakonsultationen var plötsligt alla mörka moln borta. Både från himmelen och hjärnan.
Jag är, precis som jag ju kommit fram till enligt alla test på nätet, en exakt blandning av vata och pitta. Det kan vara superbra att vara en sådan om man är i balans, för vata kommer med massor av nya idéer och är kreativ, och pitta är målinriktad och fokuserad och driver igenom planerna.
Men om jag är i obaland blir det väldigt tärande. Om vatan är i obalans blir man orolig, nervös och rädd, och pittan vill inte visa sig svag och fortsätter att köra på, maniskt.
Jag vet att många fnyser åt sådant här, men jag kände personligen att precis allt stämde. Precis precis allt. Och jag har fått massor av nya sätt att tänka som jag tror kommer hjälpa mig. Även småtips som att jag ska duscha innan frukost i stället för efter, duschandet gör nämligen att matsmältningen avstannar. Jag ska dricka varmt vatten fyra gånger om dagen, det värmer och lugnar min kropp. Jag ska göra egen mandelmjölk med kardemumma eller kanel. Eller ghee.
Jag ska ligga kvar i sängen en minut innan jag kliver upp på morgonen och tänka på mig själv och på allt jag är tacksam för och allt som är bra med mitt liv.
Just det sistnämnda provade jag i morse. Jag somnade såklart om. Men det var det värt. För jag kände mig lugnare och mer harmonisk än vad jag brukar göra. Annars rusar jag bara upp och ställer mig på yogamattan, nu var jag redan fokuserad när fotsulorna träffade Gusten för första gången.
Tjohej. Nu vill jag lära mig precis allt om ayurveda. (Det är typiskt pitta). Antaligen kommer jag i första fasen vara fruktansvärt jobbig att umgås med, eftersom jag har en benägenhet att vilja sprida mina kunskaper. Men efter ett tag tror jag faktiskt att jag kan bli en lugnare och gladare Lovisa.
Det vill jag. Det känns bra att ta tag i mig själv, att göra något åt saken. Vamos!
Ner som en pannkaka och sen upp som en upplyst människosol.
Blev lite gladare av att gå och träna, och efter ayurvedakonsultationen var plötsligt alla mörka moln borta. Både från himmelen och hjärnan.
Jag är, precis som jag ju kommit fram till enligt alla test på nätet, en exakt blandning av vata och pitta. Det kan vara superbra att vara en sådan om man är i balans, för vata kommer med massor av nya idéer och är kreativ, och pitta är målinriktad och fokuserad och driver igenom planerna.
Men om jag är i obaland blir det väldigt tärande. Om vatan är i obalans blir man orolig, nervös och rädd, och pittan vill inte visa sig svag och fortsätter att köra på, maniskt.
Jag vet att många fnyser åt sådant här, men jag kände personligen att precis allt stämde. Precis precis allt. Och jag har fått massor av nya sätt att tänka som jag tror kommer hjälpa mig. Även småtips som att jag ska duscha innan frukost i stället för efter, duschandet gör nämligen att matsmältningen avstannar. Jag ska dricka varmt vatten fyra gånger om dagen, det värmer och lugnar min kropp. Jag ska göra egen mandelmjölk med kardemumma eller kanel. Eller ghee.
Jag ska ligga kvar i sängen en minut innan jag kliver upp på morgonen och tänka på mig själv och på allt jag är tacksam för och allt som är bra med mitt liv.
Just det sistnämnda provade jag i morse. Jag somnade såklart om. Men det var det värt. För jag kände mig lugnare och mer harmonisk än vad jag brukar göra. Annars rusar jag bara upp och ställer mig på yogamattan, nu var jag redan fokuserad när fotsulorna träffade Gusten för första gången.
Tjohej. Nu vill jag lära mig precis allt om ayurveda. (Det är typiskt pitta). Antaligen kommer jag i första fasen vara fruktansvärt jobbig att umgås med, eftersom jag har en benägenhet att vilja sprida mina kunskaper. Men efter ett tag tror jag faktiskt att jag kan bli en lugnare och gladare Lovisa.
Det vill jag. Det känns bra att ta tag i mig själv, att göra något åt saken. Vamos!
Kommentarer
Trackback
