Utegymmet - where it's at
Första dagen på nya jobbet idag. När man möts med orden "Det här är det bästa jobbet på hela SR", så bådar det ju för en okej dag, eller hur?
Jopp. Härligt. Hoppas verkligen att jag klarar av att leverera nästa vecka.
Innan jobbet stack jag ut i skogen och sprang, sprang, sprang. Inte så långt, men väl till utegymet där jag körde bål och ben. Det var jag och två lattepappor där. De hade på sig manchesterbyxor och rutiga skjortor och gjorde benlyft och hängde och slänge i chinsställningen.
I en fancy vagn sov ett barn, det andra barnet kröp runt och åt bark. På riktigt. När jag stod och gjorde utfall med en sten i famnen kom lilla Bosse krypande och ville vara med. När han inte fick det kröp han igenom ett staket och fick tag på en colaburk som han började dricka ur. Samtidigt gjorde lilla Bosse mmmmmm-ljud och smackade ljudligt. Tills pappan upptäckte sonens smaskande. Då var det slut på leken "att härma en förälder". Jaja.
I onsdags var det också ett roligt besök på utegymmet. Då hade en jädra tjäderhona letat sig in bland träningsentusiasterna. Och hon var jävligt nyfiken på vad alla sysslade med. Om man stod still för länge kom hon fram till en, bredde ut vingarna och öppnade näbben. Som om hon ville ha godis. MEN DET FICK HON INTE!!!
Om ni tittar riktigt noga ser ni den galna fågeln söka kontakt med motionärerna.
Den här gigantiska magnolian står utanför porten där jag yogar. Idag hade jag fötterna bakom huvudet. Det var en konstig känsla. Det är något med fötterna som gör att de liksom inte hör hemma bakom huvudet. Men trots det. Där var de. Vad de nu hade där att göra...
Jopp. Härligt. Hoppas verkligen att jag klarar av att leverera nästa vecka.
Innan jobbet stack jag ut i skogen och sprang, sprang, sprang. Inte så långt, men väl till utegymet där jag körde bål och ben. Det var jag och två lattepappor där. De hade på sig manchesterbyxor och rutiga skjortor och gjorde benlyft och hängde och slänge i chinsställningen.
I en fancy vagn sov ett barn, det andra barnet kröp runt och åt bark. På riktigt. När jag stod och gjorde utfall med en sten i famnen kom lilla Bosse krypande och ville vara med. När han inte fick det kröp han igenom ett staket och fick tag på en colaburk som han började dricka ur. Samtidigt gjorde lilla Bosse mmmmmm-ljud och smackade ljudligt. Tills pappan upptäckte sonens smaskande. Då var det slut på leken "att härma en förälder". Jaja.
I onsdags var det också ett roligt besök på utegymmet. Då hade en jädra tjäderhona letat sig in bland träningsentusiasterna. Och hon var jävligt nyfiken på vad alla sysslade med. Om man stod still för länge kom hon fram till en, bredde ut vingarna och öppnade näbben. Som om hon ville ha godis. MEN DET FICK HON INTE!!!
Om ni tittar riktigt noga ser ni den galna fågeln söka kontakt med motionärerna.
Den här gigantiska magnolian står utanför porten där jag yogar. Idag hade jag fötterna bakom huvudet. Det var en konstig känsla. Det är något med fötterna som gör att de liksom inte hör hemma bakom huvudet. Men trots det. Där var de. Vad de nu hade där att göra...
Kommentarer
Postat av: chippe
Men det kan ju inte vara sant att du gör sånt??? Fötterna bakom huvudet? Annars känns ju både jogg och utegym helt ok, men den där tjädern, läskig. Och lattepappor....inte bra. Bra skrivet!
Trackback
