Ensam och inte ensam

Jag har alltså köpt ett par skor som får mig att tänka på mina systrar på 90-talet. När de vinglade ner för vår långa backe, klängandes i staketet medan spraydoften låg kvar i hallen.


Dessa skor var super när jag ville se lång ut, men de var inte så praktiska när jag halvramlade ner till Skarpnäcktåget efter att ha tagit ett glas rött på Medis med far, bror och O i går kväll.

Ah well, mor hade ett enastående tålamod när hon väntade medan jag prova varenda sko i hela Fältan.

Dessa skor har suttit på även i dag då vi firat O:s mama. Jag har minsann fått kramar av en femåring som är självutnämnt blyg och hört en tvååring ropa "LDIIIISA" från gräsmattan för att jag ska komma ut och säga: Nämen, kör du maskrosor i skottkärran och han ska svara "MMMMMM".

Det har varit en splendid dag på alla sätt och vis. Det hade varit en fortsatt splendid kväll om det inte vore för att det O:s sista i Estockholmo fram till 3 juli. Typ.

Sånt är livet. 2011 var året då hägg och syrén bytte doftbetydelse från skolavslutning och pirr-i-magen-kvällar vid någon sjö i Nacka till ensamhet i Kärrtorp, storhandlande för en person och ett återseende av sömnlösheten. Och så fortsätter det. När de där underbara jävla blomknopparna sprack var min första dofttanke: Ja just det, så känns ensamhet.

Men det är inte riktig ensamhet, det är ju bara en månad. En månad är ingenting.

Absolut.

Ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0