KK
Jag tror dessutom att det är väldigt viktigt att fler gör så, inte bara står bredvid och ser på, utan faktiskt grottar ner dig i lite olika delar av samhället och försöker göra skillnad. Det behöver ju inte vara något jättestort, som att minska barnfattigdomen, direkt från start. Det kan till exempel vara en kulturkomitté. Eller så.
Fem plus
Just nu håller jag på att fnula på planer om en löprunda i morgon bitti så att jag kan köra styrkepass #3 på lunchen. Är väl medveten om att det låter lite hysteriskt när jag skriver det såhär, men det är bara om man tror att jag springer fort som vinden och flera tusen kilometer och att mina styrkepass är många hundra kilo tunga.
Men inget av det stämmer. För om det är något jag vid det här laget kan, så är det hur jag INTE pressar min kropp för hårt. Jag gör snarare alltid lite i underkant, så att jag inte ska skada mig. Vilket ofta gör det lite trist att träna, för någon som egentligen blir som lyckligast när hon inte kan andas ordentligt av utmattning.
Jahapp. Back to work.
Blekans
Mest av allt vill jag ligga kvar i sängen och titta på eftermiddagssolen som slår mot väggen så att den blir lila. Det vill jag.
Idag ska jag ha möte med Skarpnäcks kulturkomitté. Någon gång ska ju vara den första...
Shortie bortie
Det slog mig idag att jag är 25 nu. Tänk. Det är fanimej stort. 25. Kanske ska jag fira min sena insikt med en rejäl drink i kväll?
Kanske!
Fejl på kråppen
Blir så sablans försbaskad. Här går jag och försöker bygga upp min kropp och skiter den mig i ansiktet. Jeklans kropp.
Fail. Big fail.
Dumskallar
Idag tänkte jag gå och ta min sista avokado, och vad upptäcker jag? Någon jävel har tagit den sista avokadon, men låtit nätet ligga kvar!
VAD ÄR DET SOM HÄNDER MED VÄRLDEN???
Köpte ett nät med sex avokado i måndag, jag fick äta EN.
Fy vad för sportmänniskor, fy faaaan!
Så nedrans kär
I onsdags fick jag wookade grönsaker och qorn med chili, ingefära och soja och bulgur. I går grönsaker i ugn med fetaost och sallad. Vägen till en tjejs kärlek går definitivt genom magen.
Efter att vi städat lite snabbt och jag dammsugit och gjort blomstilleben på pianot, gjorde jag lite yoga. Har fått ett kompendium av fina yogaläraren så att jag slipper knäppa på dryga yoga-dvd:n. Det gick faktiskt ypperligt, slappt allt mellansnack, kunde göra ställningarna precis så flytande som de bör göras.
Men, hur som haver, otroligt, magiskt, pirrande, fnittrigt kär i O.
Peace!
Time
Veckorna bara springer ifrån mig, jag hinner inte riktigt med. Känslomässigt är jag på många sätt fortfarande fast i 2009. Men det får jag väl skylla mig själv för.
Tiden gör ju som den alltid gjort.
Vi är alla likadana
Drack inget vatten en timme innan och åt en Novalucol ifall det skulle vara något magmunstjottafräs.
Kände faktiskt hur magsmärtan var på väg de första 18 minuterna, men efter det så rullade det på ganska bra...
Ska försöka hinna till Emmaus innan de stänger idag för att hämta upp en väska jag köpte där i helgen. Larmet hade gått sönder, så jag kunde inte få den med mig direkt. När jag träffade S och hennes vän C förra fredagen kändes det ganska tydligt att vi alla var tjejer i 25-årsåldern från Stockholm. Alla tre blonda, alla tre svarta kappor och alla tre sadelväskor. Min var som tur var svart, deras var bruna... Sen hade vi inte samma stil UNDER ytterkläderna, men ändå. Ganska roligt hur likformade vi är allesammans.
Det tycker jag känns lite fint ändå, mer fint än jobbigt. Tänk att vi har så mycket gemensamt med så många andra i vår stad, då kan avstånden mellan människor trots allt inte vara så stora.
Jaja. Underbart att lönen kommer i morgon i alla fall. UNDERBART!
Tjuvaktigt beteende
Det här med matte är ju ganska svårt.
I måndags köpte jag ett nät med sju avokado och la dem i kylskåpet här på jobbet. Jag tog en som mellanmål samma dag, alltså hade jag sex stycken kvar.
I går tänkte jag ta mig ytterligare en avokado. Men när jag öppnade kylskåpet såg jag till min förvåning att det endast var två stycken kvar i påsen.
Någon (!) har alltså varit och norpat inte en, inte två utan FYRA avokado av mig. Jag säger bara TVI VALE!
Hur kan man göra så? Hur är människor funtade när de helt oförblommat går och snor mat som inte är deras. Nedrans puckon.
Jag sitter och fnular på olika hotfulla lappar som jag ska fästa på min avokadopåse i framtiden. "Rör'u så dör'u" ligger än så länge närmst till hands.
Tjuvar. Hatar tjuvar!
En liten liten tant
Som hittat.
Jag och L boxades fram bland daaamer och små hundar (nästan) och luktade på doftljus tills vi storknade och var tvugna att skölja smaklökarna med mousserande vin.
En mycket, mycket bra kväll som tyvärr slutade i att jag berättade för L om mitt skåp ovanför kylskåpet. Det skåp där jag lägger mina sparade omslagspapper.
- Eh, har jag missat något här, är du 87 eller? frågade hon sakligt.
- Näe... men det är faktiskt väldigt praktiskt, jag har alltid omslagspapper. Och snöre också. Just för att jag sparar pappret från mina presenter.
- Jo, det brukar min farmor också göra, svarade L. Och då brukar vi mobba henne.
Som tur var hade vi vid det laget hunnit fram till Gullmarsplan, så L var tvungen att hoppa av innan mobbningen hann inledas. Tur!
Jo
Om det kommer lite dreggel när man tittar på reseannonserna, är det ett tecken på att man bör åka iväg någonstans?
Andas och håll käft
Det vore en sak om hon liksom gradvis kom in i andningen, så att den faktiskt kändes äkta. Men så fort vi ska gå över i ujjayi pranayama sätter hon på orkanstyrka, enbart på utandning. Jag och alla andra i rummet försöker hitta vår andning långt bak i halsen, men vi hör nog knappt att vi själva finns ens, eftersom det låter som att det sitter en gubbe med sömnapné i ena hörnet.
I går sa min yogalärare att vi skulle lägga extra fokus på början av varje rörelse. Hon jämförde kroppen med sladdhärvan som alla har i sitt hem, bakom tv:n eller soffan. Om man vill ha tag i en viss sladd så börjar man dra och slita i sladdklumpen, vilket oftast resulterar i att det blir mer kaos, eller att alla sladdar lossnar. I stället får man ta en sladd i taget och ta sig tid att reda ut den.
Likadant ska vi tänka med kroppen. Visst kan vi gå framåt i olika röresler genom att slita eller dra, men bäst blir det om vi tar en liten bit i taget, mjukt och försiktigt. Då blir resultatet mer varaktigt också.
Alla tog det till sig, som vi alltid gör med hennes små visdomsord. Förutom tjejen med andningen. Som sliter i benen för att de ska vara raka, drar i knäna för att komma längre ner. När hela gruppen försöker hitta ro och fokus är hon som ett eget universum av oro och kaos. Jag skulle vilja ta hennes nervösa hjärta och själ i min hand och klappa försiktigt på dem, så att de blev lite lugna.
För det är så tydligt, i ett rum där alla strävar efter just lugn, när någon är mil ifrån att nå det.
Ja, lite djup tisdag helt enkelt. Så får det vara.
Mina vänner är mina vänner
Det är verkligen något särskilt oinspirerande med veckans första dag.
Nu i helgen har jag tänkt ganska mycket på vilka fina vänner jag har. Vissa som känt mig sen jag var 15 och orynkig, antagligen ganska jobbig och egocentrisk, som alla 15-åringar ju är. Jag har tänkt, att när man var i den ålder, var det väldigt viktigt att vi alla var lika varandra, vi pratade om gemensamma nämnare och upplevde massa grejer ihop så att vi hade ännu mer att tjöta om.
Och på hur skönt jag tycker att det är, nu när man är 25 och lite mer färdig som person, att vi lär känna varandra på nytt hela tiden. Och att vi accepterat varandra för dem vi är, att de positiva sidorna hos mig väger tyngre än de negativa. För alla är vi as ibland.
Ja, jag är så tacksam för att de här personerna finns i mitt liv. Jag skulle gå över glödande kol för dem allesammans. Trippandes med småbrinnande fossingar, inga problem! För de har en egenskap som jag värderar så otroligt högt i en människa: snällhet.
Tänk vilken tur man kan ha. Tjohej!
Sammandrag
Tur att S och jag var ungefär lika trötta i fredags, för det gjorde att vi båda kände att det var helt rätt att dra hem någon gång efter tolv. Men det var en hejdundrandes trevlig kväll på Bauer. Jag hade en vit tröja med svarta stjärnor på, precis som det ska va.
På lördagen åt jag lunch med far och bror, sen gick jag och bror från centralen till Emmaus på Götgatsbacken, där jag köpte två blusar i svenska-flaggan-färger. Vi hade tänkt oss en fika på café 44 efter det, men de har tydligen stängt på lördagar. Weird. Det blev filmhörnan vid Folkkunga i stället och attsingen om de inte hade den godaste morotskakan jag ätit. Jo. Choklad- och chilirooibosté var dock ingen höjdare. Alls.
När vi mötte upp L för en timmas bowling stod det dessutom klart att jag nog inte ska säga upp mig från min karriär och satsa på just den sporten i stället. Oj vad dålig jag är på att bowla. Tur för L och lillebror som aldrig behövde förlora i alla fall!
I går promenerade jag och O fram och tillbaka till Flaten. Det tog oss ungefär tre timmar, men då gick vi till Statoil i Älta och köpte Nutrilette bars och Ramlösa och trängde undan panschissarna från bänken vid badet först.
All in all, en mycket lyckad helg. Synd bara att den alltid är så förbannat kort. Varför ska det vara så?
Oj så rätt L. Magnusson
Liten spaning
Idag har tio besökare varit inne på min blogg 30 gånger. Det känns antingen som att någon väntar på att något riktigt smaskigt ska dyka upp här, eller att det är fel på någons F5-knapp...
Nånting händer
Och bara på grund av att jag inte KAN ta kaffe, är jag så otroligt kaffesugen. Kaffe! vill jag skrika.
Men det gör jag inte.
Jag längtar så efter i kväll, att få träffa S, en riktig vän. Frågan är var vi ska gå. Jag har ingen koll på ställen känner jag, men ändå så pass bra att jag vet vart jag INTE vill gå.
Jag vill INTE gå till Carmen, till exempel. Förut var häng på Carmen en självklarhet, men när jag slängdes in där för någon månad sen var stanken av gammal öl, svett och snus så slående att jag faktiskt inte klarade av att stanna kvar. Det ska väl för fanken inte lukta avlopp bara för att man vill ta en öl?
Dessutom har jag börjat tycka illa om öl. Eftersmaken. Och så har jag börjat gilla hundar framför katter.
Vad fasiken är det som händer med mig? För något är det ju, det står klart.
Det är något skumt på gång...
Woopie do
Nu är det snart helg, min damer och herrar.
Jag tänker göra yoga, dricka rött vin och vara på gymet. Inte i den ordningen, självklart.
Går och fnular på en ny tatuering också, tror faktiskt jag har bestämt mig. Ska bara pallra mig iväg till studion och beställa tid. Senaste gången var ju inte direkt någon hit...
Yum
Mums.
