Give me a new body!
Utöver det vanliga alltså (rygg, nacke, armar, fötter, knän, armbågar).
Det började för ungefär en månad sen och håller fortfarande i sig. Jag får jätteont i magen när jag sprungit ungefär tio minuter, spelar ingen roll om det är på löpband eller utomhus. Det är inte håll, det gör ont längre upp, precis under revbenen.
Om jag bara koncentrerar mig på att andas lugnt så får jag inte lika ont, men om jag glömmer bort det så smäller det till och så kan jag inte fortsätta springa. Blir snurrig också.
Jag fattar inte vad det är för något och det irriterar mig så oerhört mycket. Dumma, dumma kropp som ska hitta på nya ställen att få ont på hela tiden. Jag vill ha en ny!
Silly me
Idag ska jag springa intervaller på lunchen. Har upptäckt att det gör mig väldigt nervös. Det pirrar liksom i magen nästan som inför en handbollsmatch inför de här träningspassen. Jag är så otroligt orolig för att inte klara det.
Men hallå Lovisa! Det är ju du sjävl som bestämmer hur mycket eller lite du ska springa!
Ja, ibland är man allt bra dum alltså.
Super-Lovisa slår till igen!
Den här veckan har jag inte haft mycket intelligent att säga. Beror på att jag inte tänker några särskilt intelligenta tankar just nu. Känns lite som att livet mest tar och tar, utan att ge och ge tillbaka.
Kämpa på, heter det ju. Det blir nog bättre snart.
Jo, så är det kanske. Men efter ett tag blir jag jävligt trött på min egen hjärnas fjantiga, tillkämpade påhejande.
Lägg av och håll käft, vill jag säga till mig själv. Jag vill inte sitta som en liten bortglömd mormor på en kökspall och vänta på att barnbarnen ska ringa för att lysa upp min annars dystra vardag och tyst mumla för mig själv "Det kommer att bli bra, kämpa på bara"!
Löjligt!
Jag har fått lära mig att jag inte kan kontrollera allt, att jag inte kan lösa andras problem och att jag inte får styra världen som jag vill ha den.
Det är en skön lärdom på många sätt, för jag accepterar att jag bara har ansvar för mig själv, inte för någon annan. Men om det som verkligen ligger och trycker på neggo-nerven är något som existerar i en annan människas liv, hur gör man då?
För jag får ju inte lägga mig i. Och jag får inte försöka göra det bättre. Jag får bara sitta snällt på min rumpa och ACCEPTERA.
Jag är inte gjord för det beteendet, det märker jag i hela kroppen. Men jag övar. Oj oj oj vad jag övar. Får träsmak i röven av allt sittande och allt inte-i-liggande.
Så, vad ska jag göra då? Jo, jag ska fokusera på det som är härligt och bra. Som att jag i morgon ska hyra en glad film, på fredag träffa S och dricka något asgott rödvin, på lördag träffa far och sen T och L.
Men de där superhjältekrafterna hörni, de vore inte helt fel att ha...
Härliga tider
Ut med alla gamla kläder, in med nya roliga. Bort med all tråkig, tung inredning, in med en känsla av luft och rymd. När jag klickar mig igenom bloggar just nu känns det som att inspirationen flödar och vips så hittade jag hit.
Har vart inne på hennes blogg förut och gillar verkligen innehållet.
Bra skit helt enkelt.
I kväll ska jag äta middag med storasyster K och mor, det känns nästan lite högtidligt, att få ses bara vi tre. Härligt!
Future
Just nu önskar jag att jag vore en superhjälte av den gamla sorten. En sådan som kan fixa alla problem, oavsett om det är kärnkraftsverk som exploderar, vänner som vill komma in på utbildningar eller syskonbarn som blir retade.
Jag vill ordna upp det för alla, det vore så praktiskt och bra. Men det får jag skjuta på framtiden. Det är mycket som skjuts dit just nu har jag märkt.
Free round!
Idag längtar jag efter:
1. Glass - kokos och lemon curd
2. Att bada - i hav och sjöar, svenska och utländska
3. Gräsfläckar på knäna
Jag tänker mig att gräsfläckarna kommer efter den första matchen i Eken cup, handbollsturneringen på Gubbängsfältet. För jag känner ett stort sug efter lagsport, kämpaanda och bollar. I sommar måste alla som kan vara med spela brännboll, fotboll och diverse annat roligt. Man måste!
Men inte kubb. Tycker kubb är en riktig skitsport. Självklart för att jag är en kratta på kubb, men ändå! Det är väl ingen sport när man inte springer heller!
Frivarv, frivarv, frivarv!
Ja ja ja
Men idag är en sådan dag.
Upp och ner vänd lotus i skulderstående ligger bakom smärtan. Ni hör ju bara på namnet, klart som fanken kroppen protesterar lite!
Jag sitter och är lite sådär oförskämt glad här på förmiddagen och jag kom precis på varför. Det är för att jag ska springa på torr asfalt i kväll! Struntar i lunchlöpandet till förmån för en jogg på bar backe i stället. Tjohej säger jag bara. Tjohej!
Yogan
Det har inte varit samma uppsluppna stämning på fortsättningskursen, men vi är tre stycken från nybörjarkursen som envist säger hej hej till alla som kommer, och hejdå när vi rusar ut i trappuppgången för att hinna hem.
Och nu har det börjat smitta av sig. Till och med de mest inåtvända fegisarna har börjat viska hejhej och jag tycker att det är så förbaskat trevligt. Jag gillar dem helt enkelt, min lilla yogagrupp.
Mina favoriter är de stående positionerna, det är i dem jag känner att hjärnan töms och all fokus ligger på att hålla drishti, hålla in bandas och ujayandas. Men ju längre in på terminen vi har kommit, desto fler sittande rörelser gör vi. Mina höfter är så obeskrivligt stela, likaså mitt bäcken eftersom det är helt snett, så hur jag än försöker kan jag inte sitta bekvämt. Men i går bestämde jag mig för att inte låta mig nedslås på förhand, jag gjorde mitt bästa och det fick vara bra nog. Jag fyllde inte huvudet med massa "jag kan inte det går inte det kommer aldrig aldrig gå" utan tänkte att det här gick ju bra med tanke på att jag faktiskt hade helt paja knän, rygg och armar för bara ett år sen.
Och vips så fick jag en härlig känsla i kroppen, trots att jag mer såg ut som att jag var inne i en brottningsmatch med mig själv än inne i en lugn, harmonisk pose.
Nä, fy fanken vad glad jag är för den här yogan, utan den hade vintern inte gått. Det hade helt enkelt inte gått!
Jag sär
Det luktade faktiskt nästan vår idag. Jag undar just hur den blir. Den däringa våren.
Nästan alla vänner har flyttat sig till andra sidan av 25-årsstrecket, rätt sida tycker jag. Önskar hjärnor, känslor och beteenden också kunde dras med, när nu siffrorna gör det.
Ja, jag sär jag sär, som Linus-Ida sa.
Pistad lycka
Träningsvärk i vaderna.
Tre fräknar på näsan.
Och en obändlig lust att flyga iväg från Sumpan och tillbaka till de norska fjällen.
Trysil på lördag var minus fyra, knallblå himmel, otroligt välpistade backar och skakiga lårmuskler.
- Ska vi se Melodifestivalen, är det alltid någon som säger i mars.
Man tänker ja, varför inte? För att sedan minnas att just det! FÖR ATT DET ÄR SÅ EBARMLIGT DÅLIGT, PINSAMT OCH FRUKTANSVÄRT!
Söndag i Trysil var halvklart, minus tre och nästan total ensamhet i de svarta pisterna.
Splendid skidåkning, splendid helg.
Just nu längtar jag dock efter lite intelligens, kanske ska man ta och plugga något, för att få omge sig med smartness igen.
!!
Det ska bli så satans underbart att åka skidor att jag är helt nipprig. Jag planerar att carva så en galning, inget finlir här inte! O kommer åka försiktigt för att skona sin rygg, jag känner lite att det får fanimej bära eller brista, jag tänker susa som vinden!
Många utropstecken där.
Tip(s)"i"
Schhh, socialdemokratin sover!
Kan vara så.
Jag gillar Östros lite, för han har varit som en igel på Björklund, sådant gillar jag. När folk är iglar på Jan Björklund.
"Socialdemokratin är död", sa vår ekonomiansvarige.
Nej, det är den väl ändå inte? Den ligger bara och sover lite, vilar sig. Den har för fasiken varit uppe och rännt i hundra år och fixat grejer. Demokrati och välfärd och sådant. Inte undra på att den är lite trött!
Jag tänker mig att socialdemokratin får ett långsamt uppvaknande i present av mig, lite som att den gått i ide och nu måste ta sig an våren. I maklig takt, för den har ju faktiskt inte fått i sig någon mat på hur länge som helst. Den är tömd på energi.
Därför måste vi vara lite extra snälla mot socialdemokratin känner jag. Som en present från en människa med knepigt morgonhumör till en trött ideologi. Vassego!
Typiskt!
Blocketförsäljning inleds, således. Annonsen på biljetterna låg uppe i tio minuter, på den tiden hann fem pers höra av sig, och i går kväll kom en glad tjej förbi och köpte dem.
Och det var lite bitterljuvt, för såklart var det bra att jag fick tillbaka mina pengar för köpet, men jag hade sett fram emot den föreställningen så mycket. Hon har inga fler shower planerade i Stockholm, det finns biljetter till brunchbuffén i Norrköping i april...
Näe, inte samma känsla som att sitta på rad 13, parkett höger i ett fullsatt Circus.
Jaja, nu ska jag inte deppa ihop för det. Eller ska jag?
Tipi - det nya svarta
Funderar på vad jag kan göra annorlunda. Den första självklarheten är att dricka alkohol EN dag i veckan, inte tre. Den andra torde vara att jag inte ska hetsäta färskt bröd på helgerna, för att jag älskar det så mycket (något jag kunde göra förut när jag hade min normala förbränning som är puts väck). Och det tredje får helt enkelt vara att minska portionerna från O-size till Lovisa-size.
Pang bom, nu var det bestämt.
Jag ger denna nya metod fyra veckor, märker jag ingen skillnad så får jag... ja, det vet jag inte än, men jag kommer nog på något. Som att bosätta mig i en tipi hela bikinisäsongen kanske?
- Oj, här kommer en jätte till kulturtant.
- Nej, det är bara Lovisa i sin tipi.
Tipi-love!
Mys
Går innanför dörren i hans barndomshem och hör "Är det Lovis som kommer" och sen barnfötter som rusar, rusar, rusar ut för att möta mig.
O:s systerdotter, rödhårig och lockig, tvärstannar framför mig och ler. Sen håller hon upp sin gosedjurskatt, säger hej och springer tillbaka till matbordet. Ett bättre välkomnande kan man knappast få.
Idag lyser solen över Stockholm och det luktar så där mycket hundbajs att ma knappast kan undgå att tänka på vår. Så det är vad jag gör. Tänker på vår.
Googlade
Skulle inte ha gjort det.
Man ska inte googla sjukdomar, nothing good can come out of it!
Så nu tror jag att jag har ljudutlöst yrsel, skelning eller dykarsjukan. Hujedamej!
Tankar om 8 mars
O, pojkvän sen över sex år tillbaka, fyller år och S, min vän sen över tio år tillbaka, fyller år.
Och det är internationella kvinnodagen.
Jag gillar alla dessa tre saker. Födesledagar och kvinnordagar.
Men en sak som jag blir riktigt irriterad på är att samtliga artiklar i dagens Metro handlade om att tjejer har andra egenskaper än killar. Tjejer behövs i företagsstyrelser, för de är bättre på att fatta beslut. Tjejer ska få lika mycket lön som männen, för de arbetar hårdare. Och på frågan runt om i världen, via Metros alla redaktioner, vad som gör en kvinna lycklig, svarade flest män "att bli mamma".
Jag blir så fasligt trött. Har feminismen inte kommit längre? Är vi inte smartare än så än? Att hålla på att dela upp det mellan män och kvinnor känns så himla... "första 2000 åren efter att Jesus föddes". Typ.
Tjejer är inte sämre eller bättre än killar, för killar är inte bättre eller sämre än tjejer. Det är en lek som femåringar sysslar med på rastgården, som förhoppningsvis inte ska följa med dem in i vuxen ålder. Lämna dagisfasonerna till småttingarna, så kan vi vuxna, intelligenta och tänkande människor enas om att kön är lönlöst och ointressant på många, inte alla, sätt.
Det är en internationell kvinnodag för att kvinnor åsidosätts på tusentals olika vis runtom i världen, hela tiden. Och det är viktigt att uppmärksamma dessa problem. Men att bunta ihop lika lön för lika arbete, arbetet mot våldtäkter som en krigsstrategi, rätten att gifta sig med vem man vill och att männen ska ta mer ansvar för disk/barnpassning/städning på samma dag känns kontraproduktivt och trist. För det är väl inte bara en dag om året som allt detta är för jävligt.
Och män världen över tycker nog inte att det är så himla skoj att försörja en hel familj alldeles ensam (24 procent hemmamammor i USA) eller för den delen att inte få gifta sig med vem de vill heller.
Orättvisor drabbar så oerhört många människor, av båda könen. Så FÖR jämlikhetens skull, tycker jag det borde finnas en internationell mansdag också.
Equality breeds equality, oavsett om det handlar om kön eller klass.
Uj
Det är precis vad jag vill.
Men det går ju inte. Förra veckan blev den sämsta träningsveckan sen jul, på grund av sjukdom och annat skoj. Undrar om det gör att det blir lättare eller jobbigare denna vecka. Oj, så intressant va?
Veeert
Södra bar och Ohlssons video på det. På söndagen gjorde jag av med massor av pengar på olika sportbutiker, det var vinterrea, och O fick varma strumpor och underställ eftersom vi ska åka till Trysil i helgen. Tjoho, vad härligt det ska bli.
Jag fick en röd Peak performance-jacka på halva priset. Värt!
