Tebax tebax jag är
I måndags började jag på min nya utbildning, "Att skriva dramatik" på Biskop-Arnös folkhögskola. Vi är i en vindsvåning på Karlbergsvägen, 17 personer som alla verkar otroligt drivna, ambitiösa och roliga.
Redan på tisdagen satte vi i gång med skrivandet. Skrivövning på skrivövning och min hjärna trodde nog att den skulle implodera. Ögonen började svida av all koncentration. Väldigt koko, men jag är ju van vid att kunna sluta läsa om jag tappar tålamodet, ställa mig upp och ta ett glas varmt vatten. Men inte längre.
Och det känns kul och spännande och jätteläskigt samtidigt, för varje fredag ska vi lämna in fem sidor av precis vad som helst, utöver det vi jobbar med i veckorna. På torsdagar har vi skrivdag. Alltså idag. Jag jobbar på Eurosport just nu. Skriver andra grejer än manus, om jag säger så.
Well well, jag ska bara vara här några timmar till sen åker jag hem och umgås med Jack några timmar.
Det kommer bli en extremt intensiv höst. Mina klasskompisar verkar toppen hela bunten, glada, vänliga och inspirerande. Och redan i morgon börjar vi läsa varandas texter. Iiiiiii.
Ska blogga varje dag från och med nu också, om det mot förmodan finns någon som vill läsa. Kanske lägger jag ut delar av vad jag skrivit i skolan också, om det skulle vara av intresse?
Oki doki
Jag hostade sönder mig i en av de fyra second handaffärerna här i Sumpan på lunchen. Sen köpte jag tre stickade tröjor för 300 kronor, tackade nej till ett glas vatten och kastade suktande blickar mot gymmet.
Men icke. Snart kommer snön, och då GÅR det inte ens att träna utomhus längre. Fatjiken. Äsch, vad säger jag? Snart och snart. Det är ju för fanken bara augusti Lovisa!
Ja just det. Pepp pepp pepp, inte depp depp depp. Okej?
Okej!
SJUUUUK
Jefla jefla jefla strunt att gå runt och vara sjuk så länge.
- Nej, det kommer absolut ha gått över till helgen, jag brukar bara vara sjuk tv-tre dagar, sa jag kaxigt i början av veckan.
Note to self: VAR FÖR I HELSKOTTA ALDRIG KAXIG NÄR DET KOMMER TILL DIN HÄLSA LOVISA, DET STRAFFAR SIG ALLTIIIIIIIIID!
Bitte
Helst av allt vill jag:
1. Att syster M ska komma hit igen och att vi alla syskon sitter i mitt vardagsrum och spelar poker och dricker varm choklad.
2. Att det blir kväll och vi lagar någon god mat och byter ut chokladen mot vin och pokern mot charader.
3. Att det är sommar.
I den ordningen.
Tack och varsågod.
Tjotjing
I helgen ska vi på kräftskiva och jag som inte äter kräftor ska göra lasagne. Yey. Det kommer antagligen regna och vara kallt. Ney.
Idag ska jag köpa nya anteckningsblock till skolan. Yey. De kommer antagligen vara dyra. Ney.
Men semestertillägg, vad är det för trevlig uppfinning egentligen?
Lektion
Lyssnade en snabbis på Morgonpasset i P3 idag.
Först spelades Katy Perrys "Last friday night".
Sen diskuterades det nya tv-programmet "True Talent" där deltagarnas röstförmåga och inte utseende bedöms.
Nu tyckte några av Morgonpasset-deltagarna att programmet dumförklarar folk, för utseende spelar inte ALLS så stor roll i musikindustrin som de vill få oss att tro. Nä, programledarna i P3 lyssnade nämligen på musik för musikens skull, "folk är inte så lättpåverkade att de går på utseende".
Två ord: Katy Perry.
End of todays' lesson.
Sic 2
Att ha ont i halsen kan vara bland det mest värdelösa man kan syssla med. Inte får man träna. Inte får man... ja, det var väl i princip det men att inte kunna träna innefattar ju major disturbance i mitt liv. Det kliar i kroppen och jag håller på att bli tokig. Har inte tränat sen i fredags.
GHA!
Sitta still är fruktansvärt.
Freaky scary yey
Det är så här det kommer vara i höst, vinter och vår. Han på sin sida, stirrandes in i monstertavlan från Burkina, jag med lilla Jack spejandes över Kärrtorps IP, en ek och ett grönt hus där en snart före detta kollega har visat sig bo.
Kan blir en fin tid, trots fattigdomen och den antagna kreativa ångesten. Idag på personalmötet berättade man om förändringarna på kontoret och då sas det, och jag citerar nu:
"And Lovisa is going to leave us to become a script writer, so she's going to Holywood to be famous. We wish you good luck!"
Yeah, I känner the press. Freaky scary.
[Sic]
On the plus side så smakar Zyx citron jäkligt gott och ska tydligen göra mig frisk. Alltid något.
En annan bra sak med att ligga nerbäddad och snurrig i två dagar är att jag inte kan göra av med några pengar. Och att O tar hand om mig på en förträffligt sätt. Men när han drog på sig skorna och stack ut och joggade i går blev jag NÄSTAN förbannad. Tre dagar utan träning gör mig rastlös och lättirriterad.
Bra för alla att veta, tänkte jag.
Nu: Fantisera om att rulla ihop mig på heltäckningsmattan och tuppa av.
Yo stinkä
Men nu är det tyvärr någon som gått till Hemköp och köpt en inplastad macka som de sitter och äter bakom mig och FY FAN VAD DET STINKER!
Slut på meddelande.
Glad morgon
Vaknade. Yogade. Åt världsagod frukost. Klappade sönder O:s raspiga kinder. Joggade till tuben.
Idag har jag på mig samma randiga och färgglada klänning som under förra veckans syskonmiddag. Kanske passar bra eftersom jag ska träffa mina andra "syskon" idag. Jag känner mig faktiskt fredagspirrig på riktigt. Gjorde det redan under dandasana i morse.
Det KAN inte bli en dålig dag när man vaknar med tokrufs på huvudet eftersom man somnade med blött hår för meditationen gjorde en dödstrött.
Och det bli fanimej sushi till lunch. Woopie!
Planos
I dag har det varit 25 grader och sol.
Tack för absolut ingenting DN/SMHI.
O ska bort ikväll och jag ska jogga och göra höftöppnaryoga. Skojigt värre alltså.
Jaha. Nähä. Det var typ bara det.
Väderprognosen=dum
Kvällen=ensam
I morgon=fredag=någon slags ölfest utomhus på Söder
Tjo the-frick-ho!
Gårdagens poängskörd
Susade hem från jobbet till en lägenhet som O tagit så väl hand om att jag blev lite gråtfärdig. Slängde snabbt som satan ihop en kladdkakesmet samtidigt som jag bäddade om sängen (man ska VIKA in kanterna på täcket, inte släta ut det över sängkanten som något slags... överkast!) och när jag skulle smöra formen och fylla den med kokosflingor i stället för brödsmulor (tipstips) märkte jag att det inte fanns någon form att smöra.
Var kan den ha tagit vägen?
Fick i stället slänga mig in i Fjun och raca (enligt hastighetsbegränsningarna såklart) till Enskedefältet och låna syrrans form.
- Du vet väl att du ska använda en plastspade och inte metall när det är teflon? frågade hon vänligt samtidigt som jag sprang tillbaka till bilen för att hinna hem till gästerna.
Och vilka gäster sen då!
T och O får tusen poäng i betyg, O som hade lagat all mat och skötte köksruljansen fenomenalt får också tusen tummar upp och jag som faktiskt är på jobbet trots att jag gick och la mig klockan halv två får också några tummar.
Men så åker O på några ännu fler poäng eftersom han gick upp i morse och gjorde frukost åt mig. Så han vann nog till slut den inhemska ligan. Grattis O!
Tjipp
Fasiken vad jag blir på bra humör när det bränner till och blir stressigt. Har redan dragit fem skämt och känner mig lite fredagspirrig.
TROTS ATT DET ÄR ONSDAG!
Mjäkiga fantasier
När jag var på pendeltåget på väg hem i går satt jag mitt emot en tjej i min egen ålder som jag störde mig något så djävulskt på.
Hon var ganska kort, hade mörkrött hår och glasögon med guldbågar á la 80-tal som varit så inne under alldeles för många år. Huden var ganska vit och hon hade på sig en grön långkjol med någon slags kavaj till. Hela hon såg liksom mjäkig ut. Men det var inte utseendet jag störde mig på. Utan det hon sa.
För en av hennes äldre kollegor kom och satte sig bredvid mig och därför var de tvugna att småprata hela vägen till T-centralen. Kollegan var en pigg kvinna med kortklippt grått hår och små kristallblå ögon, hon kom hela tiden på nya samtalsämnen.
Och mjäkflickan svarade i enbart klichéer.
- Jag skulle så gärna vilja börja cykla till jobbet, sa kristalldamen.
- Ja, det är ju verkligen bra vardagsmotion, svarade mjäko.
- Jag håller på att leta resor för att åka till något spännande ställe i höst.
- Det är ju så skönt att komma iväg lite under de mörka månaderna.
- Min man har gått på matlagningskurs och han lagar verkligen härlig mat nu för tiden.
- Hoppas att vädret håller i sig ikväll då, det är ju skönt med lite sol.
Alltså. Hon var den sortens människa som pratar högre så fort hon tilltalar någon som är tio år äldre. Hon var den sortens människa som man SÅG låtsades, låtsades, låtsades. Samtidigt som hon log sitt tillgjorda, mjäkiga, bleka leende.
Så jag satt och fantiserade om hur hon reagerade på extrema mängder alkohol.
Och det, mina damer och herrar, var ingen vacker syn.
O hatade i går
Hur jag ska göra O arg på gränsen till förbannad.
Jag ska tvinga honom att köra intervallträning.
Lätt som en plätt.
Bror och jag bestämde att vi skulle prova ett nytt upplägg som jag hittat på en träningsblogg i går. Det såg ut ungefär såhär:
1. Joggning 1 min
2. Vila 30 sek
3. Armhävning 30 sek
4. Vila 30 sek
5. Maxa 30 sek
6. Vila 30 sek
7. Plankan 30 sek
8. Upphopp med knäböj 30 sek
9. Vila 30 sek
10. Maxa 30 sek
Och sen gör man hela passet igen, fast omvänd ordning.
Inte exakt så, men på ett ungefär. Det var riktigt, riktigt vidrigt. Så jäkla underbart. Blodsmak i munnen, äntligen! Men O tog inte det hela lika bra. Han svor som en borstbindare och sjöman upphöjt i hundratusen och började kasta stenar på utegymmet. I 20 minuter förhörde han mig och lillebror om man VERKLIGEN BEHÖVDE GÖRA SÅN HÄR IDIOTISK JÄVLA SKITTRÄNING!
Jag tycker ju liksom att blodsmaken i munnen och illamåendet talar för sig självt, men O tyckte tydligen inte det... Likt den logiska djävul han är försökte han sätta dit mina förklaringar för att komma fram till att man var DUM I HUVUDET OM MAN TRÄNADE SÅNA HÄR JÄVLA SKITGREJER, JAG HATAR DEM!!!!
Min supersmoothie, popcorn och Montalbano fick till slut tyst på honom. Själv älskade jag gårdagens träning och ser fram emot att bli riktigt jäkla slutkörd i helgen igen. Tjohej!
Tänkte lite
Så det så.
Jajaja
Nästa vecka börjar min yogakurs igen. I höst och vinter ska jag gå mysore. Har ju gjort yoga ungefär 70-80 procent av alla dagar under sommaren, men egentligen märker man ju inte om man har utvecklats förrän det kommer en liten lärare och puttar på en och så vips åker huvudet ner i marken utan problem. Jamen ni vet.
Det kommer bli en helt ny sorts höst i år. Jag ska plugga (gah), yoga och vara allmänt...ny.
Tjirp tjirp.
Hej då-middag
En hej då-middag är aldrig rolig.
Aldrig aldrig.
Storasyster M hade lagat lasagne och blåbärspaj, storasyster K:s vackra hus luktade gudomligt när vi kraschlandade där efter jobbet. När det var dags för efterrätt var M försvunnen. Sjuåriga A och minstingen E satt snällt (jorå) på sina stolar och väntade på att bli serverade.
- Men mamma jag vill ha blåbärspaj nu faktiskt, sa A.
- Vi väntar på Maria, sa K.
- BlåbärsPAJ NU! sa E.
- Vi får vänta lite, sa vi allihopa.
- MEN....PAJ! sa E, ställde sig upp och gick.
Efter ett tag hör man utifrån tomten:
- M!!!!KOM HIT NUUU, ALLA VÄNTAR PÅ DIG JU! VI VILL HA PAJ NU NU NU, KOM HIIIIIIIT, VI VÄNTAR!!!!
Ja, så kan man också göra om man inte har något tålamod.
Ikväll åker M iväg igen. Tio dagar är fan ingenting, en fis i rymden, när man saknar någon varje dag. Fi fanken.
Syskonmiddagssuccén
Efter att vi var mätta åkte jag hem och svidade om (til högklackat och kort klänning gubevars), sen cyklade jag till Enskede och plockade upp alla tre syskon och så åkte vi till Wagamama för syskonmiddag. Wagamama blev Orangeriet (gammal crowd) och promenad till Movitz (tonårig crowd).
Kvällen var enormt lyckad av tre anledningar.
1. Jag har världens bästa syskon
2. Maten var så god att alla fyra höll käft i 20 minuter, vilket i princip ALDRIG har hänt förut
3. Jag klarade av att gå långa sträckor i högklackat utan att vara som en 90-årig krympling i knän och rygg dagen efter
Ja, där har ni det. Framgångarnas dag.
