Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Nej, nu tar jag och stänger ner bloggen. Trots att jag bestämt mig för att ta tag i den och göra den ordentlig, så har det ju verkligen inte blivit någon förbättring.

 

Tror helt enkelt att jag inte har nåt att säga just nu. Om nåt egentligen.

 

Så tack för att ni har läst, tjing!

Är helt slut. Ingen aning om varför, men kanske är min kropp lite chockad över att inte fåt NÅN D-VITAMIN!

 

Sabla höst. Och snart är det vinter också...

 

Tog en långpromenad för att se om jag blev piggare, men det funkade inte. Däremot stötte jag på ett helt gäng vilsna ungdomar i naturreservatet som inte hade nån aning om var de var nånstans. Tänkte först föreslå att de skulle använda sina iphones som de stod och pillade med som gps:er, men så ångrade jag mig.

 

Det är bra att hitta i skogen UTAN telefon också. Lära sig stigar, känna igen sig och läsa av i vilket väderstreck man går. Men de såg väldigt lyckliga ut när jag pekade ut riktningen mot Hellas.

 

Om jag nu bara kunde gör nåt åt min trötthet...

Att komma hem till ett femgradigt Stockholm som bjuder på enbart kvällsjobb efter en veckas hathayoga i 30-gradig värme på Kreta, är lite som att få en smäll i bakhuvudet. 

 

Man blir förvånad, lite förbannad och ser sig om efter nån att smälla tillbaka.

 

Fast där står bara blåsten, kylan och räkningarna och vinkar. Och de kan man ju inte lappa till, de måste man omfamna eller så dör man.

 

Eller, man blir kall och jagad av kronofogden.

 

Och det, mina vänner, låter ju som en dålig upptakt på hösten.

 

Alltså, kämpa kämpa lilla Giertta. Det här ska nog bli bra det här också. Jodå!

Och så snabbt kan ett humör ändras.

 

Hur?

 

Ett ord: TANDLÄKAREN

 

Jag älskar att gå till tandläkaren. Det gör mig lycklig in i själen. Att få sitta i den där stolen, luta mig tillbaka, blunda och känna hur hon rispar mot tänderna med den där vassa lilla haken.

 

Tandsten bye bye!

 

Ska utveckla detta resonemang lite senare tror jag, nu ska jag gå och njuta av min air flowade tandrad.

Det är dagar som idag som jag önskar att jag hade ett husdjur. En jycke som jag kan skrutta runt i skogen med hela dagen, en katt som nosar en på fötterna så att det kittlas, en undulat som alltid har nåt att säga.

 

Dagar då man vaknar och absolut ingenting man tänker på får sinnet att lysa upp. Blev inte ens glad av att träna. Då vet jag att nåt är snett. Men, jag har lärt mig att inte bli stressad av såna här dagar. Det är bara att andas, gå lite saktare och vara tacksam att jag inte måste prestera på topp idag.

 

Tack.

Ja, jag har misskött bloggen.

 

Men det struntar vi i och går direkt på mina åsikter om Plura. Sveriges kanske mest överskattade artister/kändisar?

 

Jag och O försökte se tv-programmet "Pluras kök". Vi hade absolut inget för oss nån kväll och tänkte att ja, varför inte/don't knock it until you try it osv osv.

 

Det var alltså Plura, Tommy Körberg, Miss Li, Maria Andersson (Sahara Hotnights) och så skulle Måns Herngren tydligen vara med på ett hörn.

 

Det som händer är att Tommy Körberg och Plura blir astankade. Antagligen efter några timmars inspelning, men i programmet tar det kanske... amen jag vet inte, FEM sekunder kanske?

 

Vi frågade oss: Är det trevligt/kul/underhållande/spännande att se före detta stora artister bli fulla tillsammans?

 

Svaret är ju: NEJ. Det är fanimej inte underhållande att Körberg och Plura står och gaggar med sina kaggar och namedroppar om Keith Richards hit och vad de har knarkat dit.

 

Finns det någon som tycker att det är skoj? Tydligen, eftersom programmet gått flera säsonger.

 

Om man bortser från att det kanske då skulle vara kittlande för folk att se kändisar bli fulla och intima med varandra (precis som vi själva ju blir med VÅRA vänner, eller hur Göran?) så är programmet fel på så många plan.

 

Inte får man reda på nåt nytt eller intressant om Miss Li eller Maria Andersson och deras karriärer/drömmar/liv, vår "programledare" ställer inga frågor eller bryr sig på det hela taget inte ett skit om sina "gäster".

 

Och mitt i allt detta står en av Sveriges mest kompetenta regissörer och serverar mousserande vin. Som Körberg vägrar dricka, för att han är "så jävla kingig" när det gäller bubbel.

 

Av alla skitprogram som får fortsätta gå säsong efter säsong för att annonsörerna gillar det eftersom det skapar rubriker i kanalernas egna kvällstidningar så är "Pluras kök" ett av de värsta. Inte bara för att det helt saknar innehåll, utan för att om en sångerska som inte skrivit en låt på 30 år, stod med bar överkropp, söp och rökte och pratade om sig själv i en timme så skulle det inte bli något tv-program av det. Det skulle på sin höjd bli en korvätarrubrik och så var karriären död på riktigt.

 

Men inte med Plura. Han är ju "en legend". En legend? För att ha gjort vad?

 

Så hopplöst det känns att det kallas nyskapande tv att visa upp det som visats upp på varenda innekrog i Stockholm city sen Jesus var grabb. Och ja, detta inlägg kommer cirka ett år för sent, men det är mycket i livet som är för sent.

 

Jämlikheten i samhället till exempel.

Har så ont i magen att jag går sönder.

 

Lillebror kom hit och vi bakade världens godaste vaniljbullar. Jag åt två. AJ! Men det var det fanimej värt...

 

Ska skriva ett litet inlägg om läktarkultur i morgon tror jag. Men måste låta åsikter ligga och marinera lite först. Jag kommer igen!

O kan återigen övningsköra efter att hans (sabla) rygg blivit bättre. Det är så himla roligt att få sitta som passagerare och säga åt honom vad han ska och inte ska göra. Och att han är tacksam och glad över att jag gör det! Finns nog få saker som passar mig så bra som att låtsas vara körskolelärare.

 

Sen är det ju självklart kul för att han kör så jävla bra.

 

Men allra bäst är nog det här att jag bara kan säga "Och så håller du lite till höger i filen, och titta längre fram på vägen" och han svara "Absolut, tack!".

 

Ja, på så vis tog vi oss ut till Sollentuna centrum idag där O just nu står på en scen och kör lite Svante Turesson blandat med spanska 90-talshits. Jag skulle passa på att köpa ett nytt underlack och gick vilse. På riktigt, helt vilse. Jag fick stanna tre gånger och klicka mig fram på en pekskärm för att fatta var jag var och vart jag skulle.

 

Det kanske är det som är tricket för att få folk att shoppa trots att världsekonomin brakar samman?

 

Släpp bara fan inte ut de jävlarna ur affären...

Sitter i Radiohuset och har sett hur dagens regn byttes ut till en rosafärgad himmel.

 

Om jag hellre suttit i min soffa och ätit popcorn och druckit saft?

 

Kanske.

 

Men det är ganska trivsamt här på redaktionen, jag och LP och en fotbollsmatch som avlöser en annan. Inga stora viktiga beslut som ska fattas. Inga stora viktiga frågor som ska behandlas.

 

Lugnt.

 

Inte meditativt, men lugnt.

Sommar sommar sommar

å jesus vad jag sknar dig

 

Sommar sommar sommar

sol kom tillbaks och värm upp mig

 

Höstens regn och dystra himmel

har ingenting mot sommarn's skimmer

 

Sommar sommar sommar

när du härskar i vårt land

dricker jag hav och tuggar sand

 

Ja, det var min kommentar till dagens väder, den ständiga kylan i min kropp och det faktum att jag, likt en liten gammal gumma, får ont i knäna när temperaturen är under 15 grader.

 

Jag yrkar på massflytt till varmare breddgrader, vem är med mig?

Var med mor och hämtade systerdöttrar idag. En snart fem, en åtta. Det är sån fart på de där brudarna, de är bäst.

 

Jag tänker ofta att jag inte borde tycka och tänka kring barn och uppfostran eftersom jag inte har någon egen erfarnhet. Jag vet inte hur det är att behöva vara vaken varje natt i två års tid. Jag vet inte hur det är när alla är magsjuka i veckor. Jag vet inte hur man borstar tänderna på ett barn. (Om de inte gapar, vad fanken gör man då? Kittlar dem i näsan?)

 

Men min fina äldsta systerdotter berättade för mig om ett spel hon spelade som heter moviestar. Tänker ej länka för jag blir helt mörkrädd av att det ens existerar. Spelet går ut på att du är en tjej, kan samla pengar på olika sätt och då köpa olika saker. Du kan också ha en pojkvän, men risken är att han gör slut med dig för att du är för ful. Självklart kan du ha ett husdjur, en gullig liten katt kanske? Men glöm inte att shoppa kläder till det!

 

Jag förstår att man som förälder sätts i en omöjlig sits här - du riskerar att ditt barn blir utfryst för att det inte får spela spelet som alla klasskompisar pratar om. För att inte tala om att du inte vill göra ditt barn ledset.

 

Kanske blir jag själv världens jobbigaste mamma, eller så kommer jag glömma bort alla mina principer så fort jag ammat klart, men jag måste i alla fall få säga något om detta. Innan jag ens har erfarenheten eller vet vad jag pratar om.

 

(Har ju åsikter om massa saker jag inte har erfarenheter av: droger, amerikansk politik, dansbandsmusik...)

 

Varför ska flickor bli uppfostrade till att de ska bli filmstjärnor, snygga och konsumera sig fram till lycka? Räcker det inte med att Lego helt skiter i det blå skåpet, H&M bara säljer "tuffa" kläder till små pojkar och "söta" kläder till små flickar och Barbie blir smalare och får större pattar?

 

Är verkligen det här en mening som en åttaåring ska säga: "Jag har haft massa pojkvänner på moviestar, men de har alla gjort slut med mig. Men jag är jättejätteful där än så länge för jag har inte pengar".

 

Hur kan ett företag, där det säkerligen jobbar en massa mammor och pappor, skapa en sån här produkt? Utan att skämmas?

 

Antagligen för att de inte är ett dugg ensamma om att skapa sån här skit. De måste sälja bättre än sina konkurrenter och det är tydligen såna här spel som säljer bäst på marknaden.

 

Jag hatar marknaden. Var är Gudrun Schyman när man behöver henne?

Min mission för denna sommar har varit att lyssna på alla sommarprat. Nu har jag sex stycken kvar att lyssna på och det har varit fler som är tråkiga/dåliga än bra. Jag undrar: Var är producenterna när texterna har utformats? Var är producenterna när texten talas in? Eller har de kanske inte så mycket att säga till om?

 

Ska inte göra en fullständig utvärdering än, men idag började jag lyssna på Lotta Schelin och det var överraskande bra.

 

Vad jag framförallt blev så oerhört glad över är att hon pratade om irritationen över att "damfotboll" ständigt jämförs med "herrfotboll". Att om en match i damallsvenskan är dålig så är det inte just den matchen som är dålig utan då är damfotboll som sport dålig. Att vi inte förväntar oss att Emma Green-Tregaro ska hoppa 2,38, men tycker att damlandslaget ska ha samma passningstempo som Les Blues.

 

Äntligen är det någon som orkar ta fajten. Högt och öppet. Inte lite tyst och i självklara sammanhang, utan på ett självklart sätt i sammanhang där de flesta blir tysta.

 

Precis så agerar en beundransvärd människa. Inte genom att säga "Gör mig inte till er ikon" som Anja Pärson sa i sitt sommarprat.
Heja Schelin!

Okej, kvällens bästa säg om Ibrahimovic:

 

1. (När Ibra filmar) Ja, nåt har han väl lärt sig i Italien.

2. "Ibrahimovic har inte kommit loss riktigt i matchen, men han ska ha varit väldigt bra på uppvärmningen. Har vi hört".

Ja mina vänner. Sportrefererande när det är som allra, allra bäst.

 

För er som inte vet vad jag pratar om: fotbollslandslagets VM-kvalmatch mot Kazakstan.

 

Idag har jag yogat och tränat och sen ätit en daim-strut. #jagtränarinteförattblismalutanstark

 

Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska bli när jag blir stor än. Tror ni CSN har några bra förslag? Ekonom kanske?

Jag är så trött. Precis hela tiden och jag förestår verkligen inte varför.

 

Igår gick vi och la oss vid elva, men jag kunde inte gå upp klockan sju och göra yoga i morse ändå. Kunde bara inte, var helt slut. Av vad? Jag gör ju INGENTING!

 

Ser trött ut också, det är inte bara en känsla. Glåmig och hålögd. Amen vad fanken, kan det vara så enkelt att jag behöver så mycket D-vitaminrikt solljus som man bara kan få vid Medelhavet? Tror i och för sig att jag blir trött av kyla.

 

Samma fråga som häromdagen alltså: Vad fanken gör jag i Sverige?

 

Idag var det ju i alla fall pangväder, stack ut och sprang och upptäckte att förra sommarens långdistans kondis ICKE har överlevt. Flåsar mig runt fem km. Sen gjorde jag yoga när jag kom hem i stället för på morgonen. Asch, mina träningsrutiner, hur kul är de att höra om egentligen?

 

Ska komma på nåt kul att börja skriva om här istället. Men, känner mig inte så kul just nu?

Första dagen på Radiosporten (och nästnäst sista någonsin?) efter semestern och jag har glömt bort precis alla lösenord. Och allt sånt som vanligtvis sitter i fingrarna måste jag nu använda hjärnan för att få fram.

 

Och jag menar, min hjärna aint what it used to be...

 

Hen är som trögare.

 

Framför mig ligger en illrosa huvudvärkstablett och väntar på att jag ska hinna gå och hämta vatten för att svälja den med. Ska bli gott...