Stilla bedja om
Snälla lyckliga stjärna, se till så att jag har skrivit rätt texter till vecka nio och att jag inte blandat ihop olika kanaler och att T inte tycker att det är alltför jobbigt att täcka för mig när jag är borta.
ps: och snälla snälla se till så att det är sol på gran canaria när jag är där! ds
Feberfri?
Igår när jag kom hem från S hade den luriga jäveln smugit sig på mig igen. Så jag tog en tablett, en feberdämpande liten skitgrej, och vips börjar hjärtat slå snabbare och huvudet rusa. Alltså kan jag inte, trots min totala utmattning, somnna. Det går inte. Hjärnan är slut men hjärtat dansar tango.
I natt har jag sovit två timmar. En på soffan och en i sängen. Jag är bortom trött.
Men febern är borta.
Gulle-Björken
Och allt jag såg framför mig var ryska soldater i pälsmössor som står på steniga stränder och tjoar: Hurra, vi har tagit raukarna. Och uppe vid ringmmuren står det svenska försvaret och ojar sig: O nej, o nej, vi har inte tillräckliga brigader för att försvara "våre rauker fraon ruyssjen". Och ryssarna tjoar vidare och sätter kursen mot fastlandet och ska nu ta över hela Sverige. Allt detta kommer ske, tror Gulle-björken, om vi inte satsar mer på försvaret.
Japp.
OM Ryssland vill ha Sverige, då tar fan Ryssland Sverige, oavsett om vi har några tusen fler fjuniga fjollor i gröna kläder i baracker på landet. Jag skulle vilja viska mjuka förslag i Janne-Björkz snäckformade öra: satsa pengarna på något vettigt, fredsbevarande i stället du barnhatande, pedagognedsättande, informationsförvrängande, peka-med-hela-handen-besatte karl.
Det skulle jag viska och han skulle lyssna, gå till tandläkaren och fixa gluggen och sen inse att hans parti är liberaler. LIBERALER JANNE!
Slå upp det vettja, så fattar du vad jag menar.
Handbolls-VM hurra!
Det pågår ju ett handbolls-VM i Split, Kroatien. För alla som missat det: Stackars er!
Sveriges spel är så här långt stundom fenomenalt. Det är VM alldeles för sällan. Handboll är och förblir den ultimata sporten och det är en skam (SKAM!) att svensk idrottsmedia inte uppmärksammar den mer under "serielunken".
Nu är det alltså dags att lära känna det nya landslaget, nya oprövade målvakter, nya spännande spelkombinationer och nya imponerande förbundskaptener. Jag snubblade även över den här bloggen, Grimman på DN skriver från plats och ja, vad ska man säga. Sportjournalister i Sverige önskar de kunde som han, men det kan de inte.
Jag önskar att jag hade kvar mer handbollskompisar så att vi kunde göra som med fotbolls-VM, dricka öl och titta på matchen ihop, skrika och ha det bra. Men icke. Kultur- och hälsomänniskor hela bunten, men inte ett handbollsdfan så långt ögat kan nå. Kanske finns det en facebookgrupp för såna som mig...
Snart är det fredag...
Men jag är mycket friskare nu, jag kan till och med andas genom min vänstra näsborre då och då. I morse när O väckte mig med frukosten färdig, kändes det som riktig vargavinter. Det var svart ute. Trots att vi ska gå mot "ljusare tider". Då fick jag ett litet sms från min mor: "det är 20 grader på Gran Canaria idag".
Det räckte. Strunt i Sverigevädret, låtsas inte om regnet och slasken, märk inte blöta strumpor, frusna näsor eller snuviga ögon. Snart, snart, kommer Anna Lovisa Helena Marianne Bjurefors Giertta befinna sig på en strand långt långt bort från dig!
Eller, detta gäller ju inte B, M, M, S, eller L, de ska alla resa till varma länder och längre än jag, men ändå! Nu ska jag kolla upp var man köper utsläpssrätter så att jag tar hand om miljön trots att jag vill fly mitt hemland en vecka.
Och jobba såklart.
www.giertta.com
Senare ikväll tänkte jag att jag ska hjälpa min kära syster-yster i London. Hon som gör fantastiska smycken. Jag ska fota allt hon gjort till mig och till O som hon kan lägga upp på sin hemsida. Hon är så duktig så.
Nu ska jag fortsätta jobba, trots att jag har feber och inte kan tänka riktigt klart. Jag måste, för om fyra dagar då bär det av till varmare breddgrader för mig! Jippie!
Oh, by the way, så slog det mig att jag aldrig någonsin kommer behöva göra en läxa igen. Någonsin! Bara det gör det lättare att leva.
Hela helgen i en mening!
I torsdags gick jag och tränade fast jag hade lite ont i halsen vilket slutade med dundermigrän och att jag nästan svimmade på jobbet och O var tvungen att komma och möta mig, ta med mig hem och lägga mig i sängen där jag somnade, men sen ringde de från Radiosporten som jag i min migrändimma glömt bort att jag skulle jobba på hela kvällen, så jag slängde mig i bilen och jobbade till halv tolv och vaknade på fredagen med feber och en superförkylning som jag såklart var tvungen att ignorera eftersom det var min examensdag på Södertörn och efter alla praktikredovisningar och middag med lärarna bar det iväg till söder där det var trevligt trots att min feber steg och steg till den grad att jag inte kunde vara kvar längre så när jag kom hem till slut var det feberyra och kaos vilket självklart har förföljt mig hela helgen fram tills idag då jag fortfarande har feber men inte är lika snurrig.
Jag jobbar hemifrån. Helt enkelt.
Uggla
Japp, jag är alltså så gammal nuförtiden att jag blir djup redan klockan 23.30. Det är fan pinsamt
ERBJUD ER!
Vid min gud, i morgon ska jag träna aerobox på gymmet här i källaren. Och det ser jag fanimej fram mot. För nu har jag efter ett års tragglande med styrketräning gjort mig förtjänt av lite rolig aktivitet. Min plan är också att börja spela lite tennis i februari och då kan den som är lyckligt lottad få vara med! Jag kan coacha, jag är nämligen utbildad tennistränare för er som inte visste det!
Jag har jobbat på väldigt bra den här veckan, så här sitter jag nu och är färdig med allt jag ska ha gjort. Det känns lite tomt. Jag tycker mycket om den här arbetsplatsen. Fast den har mer med skrivande att göra än med journalistik. Det är ok, jag är bara 23. Äldre än vissa, men yngst på den här redaktionen så det känns ändå ok.
Ja, jag har ju ännu inte fått några som helst erbjudanden om att hjälpa mig att sätta ihop monstergarderoben så jag får helet enkelt börja med utpressning. Beware, "hot om smisk, snart i en telefon nära dig".
Hjälp oss att bygga *blink blink*
I går var det mysigt hos T ute i Solna Stad. Mycket sparkly sparkly, vilket alltid är trevligt en tisdagkväll. Hon hade slagit på stort och det var väldigt mysigt.
När jag skom hem efter en gudsförjäten tunnelbaneresa stod det ungefär hundra miljarder kartonger och stålbackar i mitt hem. Garderoben hade kommit.
The garderob. Som jag väntat på i ¨två år! Äntligen ska kläderna bort från hallen och in i sovrummet så att jag slipper springa som en naken tätting mellan rummen på mornarna. Men det har tyvärr uppstått ännu ett problem. O kan ju inte lyfta och bära grejer, han är lite för klen, och min lillebror kan inte hjälpa till för han ska ha möte med palestinier ute på Bommers. Och jag började fundera: Har jag någon annan stark kompis som vill hjälpa till att bygga Ikea i helgen? Jag annonserar nu efter någon som kan komma hem till oss och lyfta lite med mig i utbyte mot lunch/middag eller både och. Snälla? Jag kan erbjuda mig att springa runt naken om det skulle göra någon skillnad. Eller lova att absolut inte göra det, vilket kanske är än mer lockande.
Om svar anbedes: Snarast!
tips och tricks
I dag fyller också min lilla vän T år. Jippie, nu är hon 24. Det ska firas hos henne och K i Huvudsta. Tror jag i alla fall, eller jag antar att det är dit jag ska om en timme. Fasiken, det kanske jag bör kolla upp... Äsch, Solna ligger ju så nära, det blir inga problem!
Fast JAG rullar INTE så.
Äta bör man annars dör man
Mat är nog den enskilda sak som jag och min lilla O lägger ner mest pengar på. Jag äter dessutom ovanligt mycket för att inte vara längre än 1,63, så det går några hundringar i veckan på det.
Att man vill äta nyttigt gör dessutom saker och ting dyrare. Och när man som vi försöker köpa mycket Kravmärkt är det inget skämt längre. Men vad gör man inte för jorden liksom. Jag blir sen galet förbannad på de som man ser har pengar, men fortfarande struntar helt och hållet i de ekologiska varorna, medans vi står där med vår usla inkomst och köper Krav för allt vad vi är värda.
Aja, sent ska syndaren vakna. Kanske kommer en mullig ko att jaga dem i himlen.
Egentligen borde man ha mer storkok tillsammans med sina vänner. Ta en söndag och laga en maträtt var, fast tillsammans, och så delar man upp det i slutet av kvällen så att alla har några matlådor med sig hem. Tål att tänkas på.
Nu kurrar min mage så att mina kollegor undrar varför helikoptern försöker landa inne på pressredaktionen i stället för på taket där den ska vara.
Över och ut.
Hemskt roligt
Hm, jo, det var nog faktiskt allt jag hade att säga än så länge. De här små korta inläggen är som en mental fika för mig, en datarast liksom.
Ska bli kul att träffa lite folk ikväll. Man måste fan bli bättre på att vardagshänga! Man kan ju lika gärna umgås hos någon annan i stället för att titta på tv ensam hemma. Det ska jag bli bättre på själv i alla fall. Fast någon av er måste faktiskt också lova det för jag har ingen lust att hänga själv...
Morgoninlägg med småglädje
Tänk att en sån liten grej som att finnas med i ett massmess om middag hos B kan gör mig på så gott humör! Jag kommer se fram emot det hela dagen, trots att det innebär att min praktikrapport kommer bli ett midnattsarbete. Det rör mig icke i ryggen!
Idag är egentligen en ledsen dag, men när jag kom in till arbetsplatsen ändrades det. Det är grym stämning här och dessutom ringde kära mor och peppade lite. I morgon vill jag gå upp tidigt och promenera innan jobbet. Så, nu är det bestämt. Bank.
Om fyra dagar är jag officiellt färdigutbildad. Skolan=no more!
Silly me
Reklam för sr.se/radiosporten
Även jag som jobbar här vet knappt om hälften. Hm, det var inget bra omdöme om mig själv...
En ny favorit är faktiskt det här, tänk att folk faktiskt ringer in!!! Roligt
Hej då!
Grymt gig
Igår åkte jag till O:s spelning efter jobbet. Ni som inte var där missade Tremblebees abasolut bästa gig!!! Alla andra bandmedlemmar (som tokrockade!) hade sina små crews där, alla förutom O. Han hade mig såklart, men jag är ändå bara en liten flickvän. Jag är ju fan alltid där!
I alla fall så har bandet utvecklats enormt sen jag såg dem första gången. Nu är de samspelta på ett annat sätt och det häftigaste är att se att alla lyser lika klart på scen. Unsigned inte så länge till skulle jag tro. Lyssna på deras ännu inte färdiga Myspace, framförallt är bilderna sjukt snygga!
Nu ska jag sluta leka promotor. Det är inte mitt jobb. Mitt jobb är att hålla koll på det andra åket av damernas världscupsslalom i slovenska Maribor. Japp.
Studio 8
Jag väntar på att matchen mellan HV 71 och Färjestad ska ta slut så att jag kan lägga in den på sr.se/radiosporten/ishockey
Det finns inte mycket att göra under tiden. Jag tittar alltså på "Stjärnor på aslottet". Och jag återupplever min crush på Jonas Gardell. Trots de pretentiösa, estradörfasonerna är han så sann. När han talar om kärnan av saker och ting, då är han rakt på. Tar saker på allvar som andra vill skämta bort och skämtar om det som andra tycker är tabu. Hans pjäser och böcker står på de högsta hyllorna på min bästa bokhylla.
Han är nog lite av ett geni den karln.
Fönsterfilosoferande
Det är ett väldigt litet fönster. Karmen är i grågrön marmor och undertill finns en klassisk 40-talsventil så att man slipper öppna hela fanskapet om man vill att luften ska cirkulera.
Eftersom man för det mesta sitter ner när man är inne på toaletten, är himlen det enda man ser genom det lilla fönstret. Av någon anledning är det alltid just den himlen som speglar eller fastställer eller inspirerar humöret för dagen.
I morse var himlen grå. Inte tung och mörk så att det är okej att sitta inne och tycka synd om sig själv för att man måste jobba och därför får kompensera genom att titta på film hela dagen. Mer ljusgrå och bullig, mer ta tag i dig själv och gör något det regnar faktiskt inte! En uppmanande men trist himmel.
Men såhär på eftermiddagen har något hänt. O har åkt iväg på soundcheck och det enda vettiga på tv är SVT:s alpina sändningar. Och himlen utanför det lilla fönstret är plötsligt ljusblå. Med tunna slingor av moln som snabbt glider förbi, tonade i oranget för att solen just har börjat gå ner någonstans bakom Skärmarbrink. Och vips så lättar allt. Vips så får jag lust att göra något med dagen trots att jag börjar jobba om två timmar.
Bara för att jag såg lite färg utanför mitt lilla fönster.
Det kan ioförsig vara de tre vännerna dåligt samvete, prestationsångest och självhat som hälsat på igen. Men, jag föredrar fönsterteorin.
I'm all about therories now a'days.
shorty 2
Igår kom lillebror över med thaimat. Sen gick vi till Enskededalen i kylan och en liten soon-to-be-fyraåring blev förhäxad av honom.
Idag ska jag jobba på kvällen. O ska repa, flytta instrument, soundchecka, och sen ha spelning på Mosebacke. I morgon jobbar jag från 11-20.
Det är inte riktigt någon dunderhelg här inte.
Det är så trist när all snö smälter bort. Grått och trist igen. Men jag får inte vara alltför ledsen för jag ska ju ändå åka till solen om två veckor.
Inte så mycket att skriva.
Jag måste bättra mig på fantasifronten först!
Shorty
Jag fick massvis av fint och O väckte mig med ljus, frukost på sängen och fem (!) paket!
Jag tror dock att jag tagit över delar av hans sjukdom och blandat det med min förkylning för jag är helt snurrig i huvudet. Det är jäkligt obehagligt och inte alls en bra tid eftersom idag bara är min andra dag på jobbet.
Även på denna arbetsplats har jag fått fönsterbord. Jag ser ju inte Gärdet men jag sitter vid T-bana Gärdet så det är nästan samma. Jag är på andra sidan i mer än en bemärkelse.
Nu ska jag göra hemlisar.
Över och ut.
Städläge
sum up
Eftersom jag har universums bästa pojkvän så fick jag en överraskningsfest i fredags. Det var otroligt.
Mamma och jag var och åt middag (hon skulle hålla mig borta hemmifrån) och när jag kom hem slet O in mig i hallen och där stod ALLA och ropade surprise!
Tydligen hade det varit svårt att bestämma om det skulle ropas på engelska eller svenska, men ack, vi är ju så internationella.
Det var i alla fall helt magiskt, tänk att så många ville komma. Jag känner mig som det lyckligaste någonsin, hela kvällen var som en halvtimme fast den sista gick vid två. Otroligt.
Ska skriva bättre om det när jag är klarare i huvudet, idag är jag nämligen sjuk, precis som igår.
O svor på att jag inte skulle hjälpa till att städa efter min överraskningsfest. Fast när han väckte mig dagen efter annonserade han sitt ryggskott och cirka tio timmar dessutom magsjuka, så det blev till att städa för mig i alla fall. Men det gjorde jag så gärna! För jag hade så fina saker att tänka på under tiden. Sen blev jag förkyld och igår fick jag hög feber efter en underbar (idiotisk) långpromenad i tio minusgrader och dessutom fem minuters stillastående på Nytorps gärde för att slurpa sol, så de sista dagarna av ledigheten har varit allt annat än avkopplande.
I övermorgon börjar jag på mitt nya jobb. Paniken närmar sig. Nervositeten stiger.
Men nu måste jag stödja min sambo in till köket, han går som en gammal gubbe!'
Hurra för 2009!