Anpassa om
Fick frågan "Känner du dig utvilad efter helgen" i hissen upp till kontoret i morse.
Mitt svar: Inte ett skit.
Jag känner mig inte utvilad, inte pigg, inte mindre schleten än i fredags.
Men det är okej. För det har varit en bra helg på många sätt. Och en dålig. Men sådant är väl livet, har det sagts mig.
Det finns ju teorier om att man antingen är en kvälls- eller morgonmänniska. Både jag och O är i så fall kvällsmänniskor, vi är jävligt effektiva efter klockan 21.00. Vi kan helt enkelt inte gå och lägga oss.
- Nä, nu MÅSTE vi gå och sova, säger vi lite titt som tätt. Men tiden rinner ändå alltid iväg, klockan blir mycket, vi vill inte gå och lägga oss!
Och så kommer tröttheten på morgonen som ett brev på posten år 1989. Klokast i helgen var lillebror som sa: I ett modernt samhälle, med all den kunskap vi har, varför har man inte skapat en arbetsmarknad med flextid?
Ja, tänk så bra det skulle vara. Om vi kunde anpassa samhället till människorna som lever i det, som det består av.
Och enkelt.
Lördag förmiddag
För de övergår så lätt i förmiddag och sen i dag. Just nu sitter jag och tittar på prisceremnin av Australian Open. Och jag blir så rörd. För Kim Clijsters är så rörd och Li Na är så rörd.
Underbart. Förstår ni hur det måste kännas, tusentals dagar av träning och så plötsligt är det slut. Li Na är Kinas första spelare i en Grand Slam-final. Och hon smågråter och ler och skrattar och man ser, man ser, att det är äkta lycka.
Hon är genuint glad och närvarande i stunden. Och det är vackert.
EN mycket bra start på en lördag som jag hoppas blir lugn och energigivande. Hurra för att vara ledig två dagar i rad. Har fortfarande inte vant mig vid det riktigt.
Longing
Det är ju för bövelen helg snart! Vad veckorna rinner undan, snart kommer det vara sommar igen, tro det eller ej.
Jag tror på det. På sommaren. På sol igen. Således.
Vad jag önskar mig allra mest av helgen är att det ska vara sol. Då ska jag dra på mig min tre storlekar för stora dunhög till jacka, sätta mig på balkongen med filt över knäna och dricka kaffe med stängda ögon och solgass i fejjan.
Längtar!
Val och oval
När O inte riktigt vet vad han ska välja brukar jag säga att det inte finns ETT rätt. Det finns bara olika bra eller dåliga val och man kan inte välha något annat än det man väljer.
Men det är ändå inte lätt.
Som nu till helgen. Jag vill göra så ofantligt olika saker. Jag vill kolla på film, andas, ta det lugnt, träna i två timmar, gå en långpromenad, laga massa god mat, äta på restaurang, gömma mig för världen, gå ut och dansa, träffa nya människor, bara umgås med O, städa städskåpet (som är KAOS), åka på roadtrip, vara med vänner och åka iväg alldeles ensam.
Och det går ju inte ihop. Något av det. Så då måste jag välja. Hur vill jag att denna helg ska bli? Ingen aning. Bra, antar jag. Får väl ta och kompromissa, gör lite av varje, välja ut några saker och satsa på dem. Och inte blicka bakåt mot vad som kunde blivit om jag gjort annorlunda.
Vore ändå ganska skönt. Att få veta i förhand. Vad som hade varit rätt.
Heja Wejryd
Såhär avslutar han kalaset:
"Förintelsens minnesdag utmanar vår bekvämlighet och våra gränser. Stadsplanering, socialpolitik, utbildningspolitik, internationell solidaritet, umgängesformer, vikten av demokrati, vilka man bryr sig om att prata med och lyssna på, snabbt utslängda kommentarer; allt sådant har att göra med den klassiska frågan från Kain: ”Skall jag ta hand om min bror?” Ja, det ska vi."
Ja, det ska vi!
Vi tackar Wejryd och domaren med tre starka hej: hej hej hej!
Heja Bjurwald
Det obehagliga är att hon kommer att få minst hundra gånger så många hotfulla mail och kommentarer som jag har fått sammanlagt när jag skrivit om SD.
Och jag har ändå fått några stycken.
Det är strongt att sticka ut hakan som hon har gjort.
Vi tackar Bjurwald och domaren med tre starka hej: hej hej hej!
Härlig kommentar från JÅ-groupie
Sådana här trevliga kommentarer får man när man skriver en högst obetydlig blogg och nämner Jimmie Åkesson i den:
"Du kallar detta "svar på tal"!?!
Min nioåriga dotter argumenterar bättre för sin sak och det menar jag i dess mest bokstavliga bemärkelse.
Du skriver i din profil att du inte gillar korkade människor. Du måtte hata dig själv något rent gruvligt.
Jag välkomnar dig dock att försöka föra en dialog med den skara som ämnar gruppvåldta dig."
Verkligen trevligt att det är en sådan person som har röstat in ett främlingsfientligt parti i Riksdagen, hoppas att JÅ är stolt över sina groupies. Riktigt, riktigt stolt.
Svar på tal
Till BT: Jag har ju precis skrivit ett inlägg, som du ju har läst, och kommenterat. Så jag kunde. Vad roligt att du vet vad yttrandefrihet är!
Till Gillerstedt: Det JÅ vill ha är inte sunt förnuft utan att vrida debatten och fokusera på allt negativt med islam. Och jag tycker inte att det är skrämmande när någon har en annan åsikt än jag, jag tycker att det är skrämmande när det blir tydligt vilket människohat det finns, att vissa människor tycker att andra är mindre värda för att de har en annan kultur/bakgrund/religion.
Till Kim Amik: Nej, jag har inte legat i koma de senaste tio åren. Har du?
Till Magnus Johansson: Intressant teori om att islam är ett grundproblem. När det finns miljontals människor som utövar religionen på olika sätt. Precis som med judendom, kristendom och så vidare. Man kan inte dra alla människor över en kam, som du säkert vet. Det är väl snarare så att vissa människor blir allt mer inskränkta i sina åsikter för att de märker att världen är stor och okontrollerbar, än att de "inser sanningen". Det finns dessutom inte EN sanning om islam. Precis som det inte finns EN sanning om någonting.
Till Chrille: Kan du förklara exakt hur min, enligt dig, naiva syn kan utnyttjas av mindre vänliga människor? För jag tycker snarare att det verkar som att er rädsla för det okända och er känsla av otillräcklighet utnyttjas av mindre vänliga människor.
Till Anders L: Tyck inte synd om mig. Jag har heller inte sagt att det var DF som drog igång debatten om att kontrollera invandringen till Danmark. Och exakt vilken mediadimma menar du? Den att alla människor är lika värda? Vad är det för farliga problem som vi inte har tagit tag i? Radikalisering är inte att föredra på något håll.
Sådär. Jag kommer aldrig sluta hävda att de flesta människor vill varandra väl, om de bara får chansen till dialog och ömsesidig respekt.
Fejnt
Fullt nöjd.
Jag tycker så mycket om vår yogalärare. Hon är så go'. Hon pratade om ahimsa, att undvika att göra skada (to do no harm), både på sig själv och andra människor. Där sitter vi i en görsvettig lokal med utsikt över Djurgården och funderar på att när man tänker något dåligt om sig själv (eller andra) tillräckligt länge, då tror ju hjärnan att det är sant.
Det mäktiga i detta tycker jag är att vi som går kursen är så olika varandra. Det enda vi har gemensamt är att vi råkar vara där, annars verkar vi syssla med olika saker och ha olika bakgrunder. Och ändå kan vi mötas.
Det är fint.
Varför får Åkesson stå oemotsagd?
Jag älskar mornar. Att gå upp, sätta på kaffe och äta frukost samtidigt som jag läser tidningen och småsnackar lite med O.
Men i morse läste jag den här debattartikeln i DN. Jimmie Åkesson försöker hetsa upp fördomar och rädslor hos folk. Precis den här sortens retorik utan fakta forsade fram i Danmark i slutet av 90- och början av 2000-talet. Så fick de också sin Pia Kjaersgaard och ett samhälle som ser alla muslimer som ett hot. Det är otroligt skrämmande att se hur lätt det kan vara att piska upp en opinion enbart genom att spela på folks okunnighet och genom att skrämmas.
- DN borde haft en ledare som motargument redan idag, tyckte O.
Och jag kunde inte annat än att hålla med. Hur kan DN låta ett sådant här inlägg stå oemotsagt? Nu försöker de styra sig själva rätt på nätet med sådana här artiklar. Men det gör föga nytta.
Om ni inte redan läst Lena Sundströms bok "Världens lyckligaste folk", gör det. Jag blir så förbannad när jag läser den att jag bara klarar av en sida i taget, men den är bra. Och det är skrämmande på vilket sätt som SD håller på att föra in den svenska debatten på samma spår som i Danmark. Och det är inte bara ovärdigt, omänskligt och oerhört skrämmande. Det är rent ut sagt farligt också.
Glasshelg
Förra helgen gick vi ut. Den här helgen åt vi middagar. Undrar just vad som händer nästa helg?
Jag önskar så att jag kunde laga mat som S. Världens godaste wook till middag och så bjöd galningen på hemmagjord glass (hallon, vaniljkesella, citron osv) med färsk mango, blåbär, mandarin, kokosflarn och gojibär. Alltså. Hur är det rättvist? Jag tycker att hon ska laga mat till mig varje dag. Helst bara glass.
Och M var inte sämre hon på lördagen, hallon, blåbär och mango med riven vit choklad till efterrätt och lax med rotfrukter (bla sötpotatis) till huvurätt. MUMS!
Det märks kanske att jag sitter här och är lite hungrig. Men det finns få saker som gör mig så glad som god mat. Önskar att jag hade mer tid att öva på nya recept. Då skulle jag bli bättre på thai och indiskt. För det är det godaste jag vet.
Efter glass.
Skäms på Åhléns
Idag gjorde jag något som jag aldrig gör. Verkligen aldrig aldrig aldrig.
Jag var otrevlig mot tjejen i kassan på Åhléns.
Usch, jag skäms lite nu, men jag blev så jävla irriterad.
För det första var jag irriterad för att jag var tvungen att köpa saker som inte är så roliga att köpa för att de är dyra, som ansiktskräm, nagelfil och deodorant. Inte för att deo är så dyrt, men det är liksom trist att lägga 40 spänn på något så...tråkigt. Jaja.
Jag gillar att använda mitt bonuskort och därför har jag ganska ofta rabatter på de affärer jag handlar. Jag har nämligen satt det i system. Jag handlar varannan viktig sak på Åhléns och varannan viktig sak på Kicks, för de rabattutskicken kommer liksom omlott med varandra. Väldigt praktiskt.
I alla fall, så hävdade tjejen i kassan att det inte gick att kombinera 15 % på valfri skönhetsprodukt med 20 % på hela köpet. Jo, det går visst sa jag. Nej, det går inte sa hon. Och då lutar jag mig (vet inte vad som flög i mig!) framåt, över disken och mina Weledaprodukter och säger i klar och tydlig ton: JO, det går VISST, jag har gjort det FLERA gånger och jag VET att det ska fungera.
Sen tittade jag uppfordrande på hennes kollega som stod bredvid, så att kollegan var tvungen att komma och visa att jag faktiskt hade rätt.
Nä, inte en av mina finaste stunder i livet.
Jag skäms.
Helg
Jag och O har inte lagat middag en enda dag, har nästan känts som om vi vart på semester. God mat har folk lagat också, lyckos oss!
I går när jag tränade dubbla pass på gymmet och inte riktigt klarade av att göra de sista magövningarna, kom jag på att det var för att jag gått en promenad och gjort 70 minuter yoga tidigare under dagen. Tänkte då att det här med att överträna låg farligt nära, för en person som väldigt sällan kan göra bara lagom.
Skärpning Lovisa, således.
Jupp.
Frippan och rädslan
Ska till frisören idag och är lite nervös.
Hon brukar ju vanligtvis få göra i princip vad hon vill med mitt hår, men nu för tiden har jag ju blivit mainstream och tråkig och vill spara ut det.
Senast jag var där tyckte hon att jag var värdelöst boring för att jag sa nej när hon ville kapa mina surt utsparade längder, så hon vägrade att slinga utan färgade hela skallen och gjorde en mörkbrun slinga i luggen.
Jag gillade det först, men nu blir jag mest irriterad, för det blir så fasligt ful utväxt av färgningar.
Så idag kommer jag gå dit och säga att hon inte får klippa och att hon inte får färga. Hon kommer inte bli glad. Hon kommer tycka att jag är en tråkpåse. Och jag vill inte vara en tråkpåse! Jag vill vara rolig, modig och tuff!
Men jag får väl helt enkelt acceptera att de dagarna är över.
Åtminstone utifrån ett hårperspektiv.
Och vid det här laget vet väl alla att det är det enda perspektivet jag har.
Fiskmåstankar i Sumpan
I morse när jag gick mellan de höga tegelhusen i Sundbyberg så valde jag för omväxlings skull att titta upp i himlen i stället för ner i gatan. Jag såg en ljusgrå himmel, några snöflingor och ett gäng fiskmåsar som flög omkring. Högt, högt flög de.
Tänkte: Fiskmåsar är ju en typisk sommarfågel. En självklarhet i ljudkulissen en dag i skärgården. Skrikandes och skränandes cirkulerar de kring matsäckskorgen och skiter ner varenda brygga de får syn på.
Jag tänker att på sommaren äter de ju mina brödrester, men också fisk. Men vad fasen äter de på vintern? Det har ju legat is på vattnet i åtminstone två månader. Kör fiskmåsarna någon slags cleansing kanske? De rensar ut slaggprodukter genom att bara dricka nyttiga juicer gjorda på snövatten och gruspartiklar.
Låter inte särskilt troligt.
Kände i alla fall tydligt lukten av salt hav och ljumma vindar där jag gick och fantiserade om solvarma klippor och sandalluftade tår. Det var skönt, att fly lite.
Fruktstund har guld i mund
Och så kom jag på varför.
Det är för att jag inte har haft min kiwirast än!
På sommaren hade jag nektarinbreak, på hösten hade jag satsumaspaus och nu på vintern har jag kiwirast.
Det gäller att anpassa sina fruktstunder till årstiderna.
Japp.
Bad start
Att en man som har misshandlat sin dotter inte får fängelse, utan villkorlig dom och samhällstjänst, är det ett dåligt skämt?
Hur kan en förälder göra något sådant? Hur kan man slå sin dotters huvud tills hon blöder? Hur kan hovrätten låta den här mannen gå ostraffad? En villkorlig dom är inte tillräckligt.
Dålig start på dagen.
Ångra mig när jag blir gammal
Ja, det är verkligen upp och ner hela tiden. Undrar om det någonsin kommer att jämna ut sig lite i livet?
När jag snokar runt på Facebook ibland så tänker jag på hur extremt olika mina vänner och bekantas liv ser ut just nu. Just i den här åldern. Vissa är gifta och har barn, andra bor i världsmetropoler och funderar på livet, några pluggar fleråriga utbildningar med masterprogram och somliga har jobbat stenhårt för att få en schysst lya.
Otroligt vilken spridning det är.
Det ger, om inte annat, ganska bra perspektiv på saker och ting. Att ingen väg är färdigstakad, inget steg är lättare att ta än något annat. Vi kommer alla sitta på slutspurten och se tillbaka på loppet och tänka: fan, jag skulle inte har gjort mycket annorlunda.
Hoppas jag i alla fall.
När det är dags att fatta viktiga beslut brukar jag fantisera om hur jag som 99-åring sitter och tänker tillbaka på precis det tillfället. Om jag som gamling kommer att tänka att det var ett okej val eller om det var där allt gick fel. Självklart gör detta tänkande att jag blir ganska nervis och liksom dömer mig själv på förhand, innan det ens har hunnit hända något dåligt. Men sådan är jag.
Kommer ihåg hur jag som nioåring stod på en kulle på skolgården, där vi lekte Herren på täppan (världens farligaste och dummaste lek, vem kom på den?) och tänkte: "Från och med denna stund kommer mitt liv aldrig vara problemfritt igen. Det är så det är att vara vuxen."
Tänk vad lite hårdhänta lekar kan göra för själv- och världbilden.
Tänk.
Rykten och skitsnack
Ska nog försöka återuppliva honom idag.
Har tänkt mycket på skitsnack den här veckan. På skitsnack och ryktesspridning och på hur svårt det är att värja sig mot. För den som sprider ut skräpet har alltid något att gömma sig bakom, framförallt är det nästan omöjligt att ta reda på vem/vilka det var som började. Man kan nysta och nysta och nysta utan att komma fram till stumpen på garnet.
Jag är nästintill allergisk mot skitsnack sen min högstadietid då mina två bästa kompisar bestämde sig för att börja frysa ut mig. De gick så tillväga att de sa till alla våra vänner, ja alla i skolan, att jag sagt elaka och taskiga saker om alla. Visste du att Lovisa har sagt att hon tycker att du är tjock? Visste du att Lovisa har sagt att du är askorkad? Visste du att Lovisa snackar skit om dig?
Det visste folk först inte, men sen fick de veta det. Och på flera månader var det ingen som vågade konfrontera mig med detta. Ingen frågade om jag verkligen sagt allt det där om dem. Vilket jag ju inte hade. När jag sen fick reda på vad som hade hänt var det för sent att stoppa det. Ingen var intresserad av sanningen längre, det var mycket roligare att tro att jag blivit spritt språngande tokig och inte VILLE ha några vänner för att jag tyckte att alla var dumma i huvudet.
Detta har gjort att jag blir fullkomligt rasande så fort någon börjar snacka skit och sprida rykten, oavsett om det är om mig, mina vänner eller kollegor. Jag tål det inte. För det är ett vapen som det inte finns något skydd mot. Eller något sätt att gå till motattack. Det är helt enkelt så lågt man kan gå.
Ibland kanske ryktesspridarna inte förstår vilken skada de gör, hur mycket de förstör. Men jag tror tyvärr att de oftast är fullt medvetna om vad de sysslar med. Och det gör det hela tusen gånger värre.
Godkänt
Jag vet att jag kanske är ensam om att vara glad för tövädret, men jag är verkligen överlycklig. Går på asfalt igen, fryser inte det minsta och vill inte skynda inomhus så fort jag gått utanför dörren.
Nä, jag gillar't.
