La la la
Otroligt. Jag struttade iväg över Nypan och mötte upp lillebror. Vi körde något kortare intervaller och klarade därmed vårat mål på 3x5. Jag var mycket tröttare den här gången. Tror jag i alla fall. Eller så har jag bara en otrolig förmåga att glömma bort illamående. Det känns mer troligt.
Bål- och armträningen gick som smort. Jobbigt? Ja, men inte så himla fasligt. När jag väl tagit mig hem upptäckte jag att jag hade fått med mig brors nycklar, så det var bara att langa på sig gympadojorna och springa efter honom.
I morse sprang jag bara en kortisrunda, knappt tre kilometer, och då kändes det lite tungt i benen i början. Så får det vara.
Vilken strålande dag hörni, och bättre ska det bli!
Min viktsaga 2009-2011
I kväll ska jag och lillebror träna utomhus. Det kommer bli otroligt jobbigt. Det hoppas jag i alla fall.
När det gäller det här med träningen. Anledningen till att jag skriver och tänker så mycket på det nu för tiden är ju att jag har begåvats med en kropp som alltid gått sönder titt som tätt. Senaste sejouren varade i ungefär 1,5 år och på den tiden kunde jag inte träna något alls, knappt ens röra mig. Och att vara stillasittande gör mig så ledsen, när kroppen inte får användas till vad den är gjord för.
Att hoppa runt.
Så förra vinter/våren fick jag en present av min far, att träffa en PT tre gånger. Hon satte ihop tre styrketräningspass åt mig, ett för ben och höfter, och två med armar, axlar och bål. I samma veva köpte jag träningskort på 24Seven Fitness, eftersom det finns ett i Hammarbyhöjden, två stationer från mitt hem och en promenad på tio minuter bort.
På grund av lite olika saker kom jag inte riktigt igång ordentligt. Jag hade ont i kroppen, inget fungerade och framförallt var det så gruvligt trist. När lusten började komma krypande var det sommar och jag hade tre jobb, dagar, kvällar och helger gick åt till att arbeta. Och kroppen fortsatte att trilskas. Men så fick jag ett vanligt dagjobb. Och fasta tider. Vilket betydde att jag kunde börja besöka gymmet oftare. Mina stödmuskler byggdes upp och jag anmälde mig till en yogakurs. Vändningen var total. Sakta sakta började jag träna ordentligt. Försiktig jogg, försiktig styrka. Vid juletid började jag träna på luncherna.
Och det sa PANG!
Mitt (nyfunna) tålamod hade gjort nytta. Så från att läkarna sa att jag aldrig någonsin skulle kunna springa igen, kan jag nu kuta i över sex kilometer utan problem. Och jag kan lyfta tungt och jag har sakta byggt upp osynliga muskler lite här och var.
Men det som inte har gått som planerat är viktnedgången. Jag gick upp cirka 10 kilo från min normalvikt under stilla-sitta-året. Och de kilona vill inte ge med sig riktigt. Ibland har jag lite panik på grund av det. För jag vill känna igen min kropp igen, så som den brukade vara och kännas. Och ibland tänker jag som nu, att jag gjort en sabla resa, vad jag orkar mer nu, att jag inte ska jämföra med när jag varit frisk flera år i rad och kunnat träna så som jag velat. För med stillasittande kommer ju också ätande.
De senaste två veckorna har jag gått ner något kilo sådär, men den största skillnaden har skett i "fastheten". Jag ångrar så otroligt mycket att jag inte mätt mig, så som jag kämpat, för nu kan jag inte riktigt mäta framgången.
Men jag litar på O. Och på ögonmåttet. Framförallt väger jag mig inte alls. Jag ser på tyngder och sträckor hur jag utvecklas i stället.
Ja. Det är vad jag har i huvudet idag. Precis allt det här.
Tråkigt att läsa om kanske, men nödvändigt att skriva för mig.
Ptro
Jag håller på att samla på mig projekt att göra när O struttar runt med lammungarna på Gotland. Jag tänker till exempel prova på raw food. Tror att det kan bli bra. Ska bli roligt att testa något nytt.
Kul kul.
Drömmarna trängs i hörnen
När det luktar så gott av solvärmda gator vill jag packa några färgglada tröjor och flytta till Barcelona. Där vill jag bo i ett fallfärdigt hus med väggar i en blå färg som en gång varit klar. Balkongen ska ha räcken av järnsmide och det ska stå trasiga terracottakrukor med vildvuxna pelargoner överallt. Där ska jag stå och spana ut över takåsarna och försöka tyda vad det kommer bli för väder. Sen ska jag vända blicken ner mot gatan med spruckna stenar och så ska jag se O när han cyklar iväg till baren för att spela piano.
Självklart är jag barfota.
Kanske vänder jag in i lägenheten igen, sätter mig någonstans och skriver något klyftigt, sätter tänderna i en solmogen tomat. Dagdrömmer om stora ord och små löften, vilar en sekund på en skraltig säng med virkat överkast och ger mig ut i den ljumma kvällen för att lyssna på när min syskonsjäl tolkar livet på svarta och vita tangenter.
Ni förstår. Skrivbordet, datorn, Stockholm. Det räcker inte till längre.
Res
Problemet är att jag inte kan slänga iväg massa pengar på någon resa eftersom jag snart åker ut i arbetslösheten. Så det blir till att snällt hålla sig på hemmaplan och söka jobb.
Sicken underbar sommar det kommer bli.
Lång sammanfattning
I går fixade och trixade jag och O så mycket att vi var som små trötta djur på kvällen. Så då såg vi klart Star Wars II. Och åt mer popcorn. Vi gillar popcorn.
Det gick väldigt snabbt och lätt att byta däck på Lilla Fjun i går morse, jag susade iväg till Plantagen (så DYRT) och köpte U-jord och de billigaste plantorna jag kunde hitta och fixade och trixade på balkongen. Oljade in trall. Viftade på huvudet som en häst om det kom getingar. Funderade på att gnägga lite också, men avstod.
I lördags tränade jag och lillebror ute i Nackareservatet. Det var så nedrans roligt och bra. Och jag blev så allergisk mot gräset vi satt och stretchade på att mina ben höll på att klia sönder när jag kom hem. Vi ska nog köra ett till pass i morgon kväll. Jag tänker mig:
Någon av dessa intervallformer
Uppvärmning 10 min. Hitta lämplig backe/raksträcka. Spring 80-90 procent 15-30 sek, gå nedför backen/tillbaka
på raksträckan. Börja med 5 rep, sen ben/bål/överkropp.
Eller uppvärmning och sen 3 x (2 min + 1 min + 30 sek) intervaller med 1 minuts gåvila mellan alla intervaller. Tempot på intervallerna ska vara lite snabbare än ditt vanliga tempo med en stegring i tempo där 30 sekundersintervallen går snabbast.
Jogga 3 min, spurta 30 sekunder, jogga 2 min, spurta 20 sek, jogga igen 3 min, spurta 45 sek.
Och sen:
Bål utomhus
Plankor: Vanlig, plankan med axelklapp, planka på bänk med sned upåtvridning av armbåge, plankan på bänk/stubbe med grodhopp/kliv, med benlyft.
Situps: vanliga raka, vanliga sneda, snedvrid armbåge mot ben, långsamma upåtrullningar, armar över huvud studsa upp med fötterna mot himlen, crunch i midjeglid
Rygg: ryggups, stålmannen, benlyft på bänk för ländrygg
Burpees
Överkropp utomhus
Dips för tricpes
Armhävningar breda, smala, normala, på bänk/stubbe.
Bröstdrag/bröstpress
Öva chins med benhjälp
Axellyft
Boxning med hantlar
Baksida axellyft med hantlar
Bicepcurls med hantlar
Tricps med hantlar
Tänkte ta med mig egna hantlar. Annars tar vi en lämplig sten. Det gjorde vi i lördags när vi gjorde draken med sned stjärna, då stod vi med varsin stor, grå sten i nävarna och hade oss. Lillebror såg stjärnor vid några tillfällen, men i går kväll messade han och VILLE HA MER!
Alena
Jag ville inte att helgen skulle ta slut. Och jag vill framförallt inte att den här veckan ska göra det. För på söndag åker O till Gotland och det är startskottet för två trista månader då han kommer pendla mellan den där sabla ön och Stockholm. Sen ska han bo där i hela juni. Jag brukar gilla teater, men det här gör mig ju bara förbaskad.
Usch, jag kommer känna mig ensam. En sak om jag vore van vid att inte ha någon att bo med och äta frukost med och somna bredvid. Men nu. Nä, jag behöver projekt, den saken är klar.
Kan projekten vara glass?
La fèvre
Vill verkligen åka till något bra ställe och köpa träolja och fixa trallen till balkongen och köpa jord och blommor och plantera och ha mig. Men då måste jag byta däck på bilen först, för jag har inte använt den sen i mars. Vill så gärna att O ska vara med, eftersom det är första gången jag kommer byta helt själv, men han har så mycket att göra.
Ja, det blir liksom ingen ordning på torpet. Sen känns det som att jag bestämt massa andra grejer, men jag minns liksom inte riktigt vad.
Tror jag har feber.
Pip
Kär blomma har fult namn
Ranunkel.
Det låter som gubbsvett. En sjukdom som drabbar tånaglar. Eller ett slags träsk som drar till sig stora, illaluktande ödlor.
Men det är alltså en av mina favoritblommor.
Jag gjorde ett väldigt lyckats stilleben på mitt piano för några veckor sen. Fotade med mobilen. Så här såg det ut:
Ja. Det var väl allt.
Vill vill vill
Oj!
Passa dig - passa mig!
Under alla promenader jag och O tagit de senaste veckorna har jag i var och varannan backe utbrustit: Men det här är ju en PERFEKT intervallbacke! Och så har jag övningssprungit lite.
O har skakat på huvudet. Han kommer inte att vara med och kämpa på söndag. Den stackarn! Jag och lillebror kommer att köra i en backe som är väldigt nära utomhusgymmet i Björkhagen. Det kommer bli legendariskt jobbigt!
Här är i alla fall Lovisas hemmagjorda träningspass #1:
Intervaller:Uppvärmning 10 min. Hitta lämplig backe/raksträcka. Spring 80-90 procent 15-30 sek, gå nedför backen/tillbaka på raksträckan. Börja med 5 rep.
Styrketräning ben, utomhus:
Jämfotahopp tio gånger upp på bänk/stubbe.
Benböj med vikt/armar upp/framsträcka. Squats.
Benböj sidledes, upp på bänk, ned och böj, upp på bänk, andra sidan ned och böj.
Snabba hopp sidledes på bänk/stubbe med böjda knän i sidled.
Utvall åt sidan och framåt och bakåt.
Lyft baksidan lår, böjt/rakt ben alt. med gummiband.
Lyft baksida lår på bänk/stubbe med höftlyft.
Vadpress på bänk, vanligt, inåtvända tår och utåtvända tår. Alternera snabba och långsamma.
Draken med snedstjärna efteråt.
Jag längtar verkligen jättejättejättejättemycket tills på söndag!
Jag saknar henne
För det var nämligen det vinet hon oftast köpte hem till oss när jag och mor var där, i Australien, i höstas och hälsade på. Mor var inte överförtjust i det, jag kan i princip dricka vad som helst som är rött. Förutom kanske blod.
Men den där satans blinkande reklambannern vill bara att jag ska titta på den svartgröna flaskans etikett och tänka på hur härligt det var att få se och prata med henne varje dag. Bråka och slåss. Skratta och fnissa. Himla med ögonen och klappa på armen.
Hatar Sydney som är en sådan underbar stad och ligger så långt bort. Kan den inte bara drabbas av sandstormar och spöregn och vara placerad någonstans kring Uddevallatrakten?
Och sen hatar jag vinreklamer som gör mig ledsen en alldeles vanlig, grådassig torsdagsförmiddag. Jag hatar dem med själ och hjärta.
Miljön? Vilken miljö?
I morse läste jag en notis i DN där det stod att Anders Carlgren (c), miljöministern, ska ha ett möte med represententer från leksaks- textil- och kosmetikaindustrin samt berörda myndigheter om hur man ska planera för gifter i dessa företags produkter.
Regeringen vill, stod det i notisen, att industrin ska sanera bort gifterna frivilligt. Det tolkar jag som att det inte kommer att stiftas några lagar i ämnet, vilket ju känns väldigt självklart om man tittar på regeringsbygget, men så otroligt sorgligt om man tänker på vår jord och på oss människor som bor på den.
Vore det inte otroligt mycket bättre om det fanns en lag som sa, nej det där ämnet får inte finnas i barnleksaker. Nej nej nej. Självsanering inom företagen har så vitt jag vet nästan aldrig fungerat.
Bankernas självsanering?
Journalistikens självsanering?
Polisens självsanering?
Ja, hur tycker vi egentligen att det har gått?
Många människor tar händerna ifrån sitt personliga miljöansvar, återanvänder inte, köper inte närodlat med motiveringen att de litar på att de folkvalda politikerna stiftar lagar som gör miljön bättre. Att man som konsument inte har så stor chans att påverka i alla fall, men röstar man rätt så blir det rätt.
Det är sådant jäkla blaj att jag blir trött i ögonen. Sen när är det okej att strunta i det egna ansvaret? Sen när har man kunnat lämpa över alla jobbiga beslut på politikerna? Nej, så fungerar inte världen.
Men om man nu, mot allt sans och vett, skulle vara en sådan människa, då är man just nu grundlurad. Eftersom vår miljöminister inte VILL stifta några lagar. Han tycker att sminkindustrin ska fatta själva att det inte ska vara giftigt jox i deras produkter.
För det har ju gått så lysande hittills...
Totalt ointressant
Det har inte riktigt varit joggväder de senaste mornarna, så masochisten i mig har inte fått ta över och tvinga ut mig i skogen.
I morgon bitti tänker jag göra yoga på morgonen innan frukost och så joggar jag på lunchen. Men eftersom det lovats finare väder till helgen så tänker jag att fredagen kanske får bli min första uterunda på två veckor? Hoppas det. Jag saknar fågelkvitter och rådjur som är så tama att de vägrar flytta sig från stigen när jag kommer flåsandes.
Det är min träningsplan damer och herrar. Så att ni vet. Grattis!
Min bror har gått bort sig i skogen
Jag skickade alla intervallkombinationer och styrkeövningar jag kom på till lillebror i går.
Han trodde att vi skulle göra allt samtidigt och vågade inte höra av sig till mig med sina hyllningar.
- Vi ska ju träna för att det är kul, inte bli elitidrottare, ska han ha sagt till mor.
Hehe, bror min bror, du måste tro att jag är skogstokig.
Men det är jag inte. Helt och hållet. Jag har till exempel skrivit ner tre olika versioner av intervallöpningar, lilla J trodde att vi skulle köra alla tre. Då skulle vi få hålla på hela natten. Dessutom skulle vi nog dö.
Det ska hur som helst bli skoj.
I kväll äts det middag med L och S på Wagamama. Hoppas vi får bord. När jag var där med mor, bror och O för några månader sen så fick vi stå och stirra jätteargt på ett par som vägrade gå trots att de hade betalat notan för länge sen. Eller, mest stod jag och mor och stirrade jätteargt, lillebror vart mer stressad för att vi stirrade och O såg nog inte ens att vi stirrade. Jaja.
Oj, nu blev jag hungrig igen.
Liten tanke
Jag stod i vardagsrummet och strök O:s skjortor och mina klänningar samtidigt som jag kollade på Champions League-mötet mellan Barcelona och Real.
Har väldigt svårt att tro att en liknande scen har kunnat utspela sig under särskilt lång tid. Då tänker jag på hur långt vi ändå kommit, i jämställdhetens namn.
Vi har långt kvar att gå, inte i närneten till färdiga med arbetet, men ibland måste man stanna upp och tänka på framgångarna också.
Yey.
Smaka på den
En god nyhet var att jag inte fick ont i magen förrän precis i slutet. Mycket bra.
I helgen ska jag få med mig lillebror ut i skogen och så ska jag leka PT åt oss båda. Ser verkligen fram emot det. Har gjort ett sjudundrandes hemskt schema vi ska följa. Det ska bli skoj!
Förra veckan när jag fick köra pass upptäckte jag hur mycket jag saknar att träna i grupp. Det är ju det jag är van vid från handbollen och tennisen, det här med att strutta runt själv har väl sin tjusning, men jag trivs nog bäst när några satar svettas tillsammans med mig. Därför tror jag att utomhusköret med lillebror kan bli riktigt bra.
På söndag tänkte jag att vi ska köra intervaller och ben. Om det är något min bror har är det benstyrka, han har lår som trädstammar. Har kommit på några riktigt hemska mjölksyreframkallare som han ska få smaka på.
Hehe...
Så pinsamt Scandic
Då är det något som är snett.
Idag är jag tillbaka till mitt vanliga jag, det enda jag längtar efter är att få springa på lunchen. Och sushin jag tänker äta efteråt. Och ananasringar.
När jag ändå talar om mat så kan jag passa på att delge er en av de konstigaste sakerna jag läst på länge. Nämligen att Scandic hotels har gjort lite fina frukostförslag för sina gäster.
För kvinnor - För att lättare kontrollera aptiten och hålla vikten är det viktigt att starta dagen med frukost.
Alltså. Kvinnor ska kontrollera aptiten och hålla vikten med hjälp av lättyogurth, män ska få i sig protein med äggröra.
Det är alltså år 2011. Lite förvånad är jag över att ingen reagerat på detta tidigare, mycket förvånad är jag över hur Scandic tänker.
Om de tänker alls.
Ge. Mig. Mat!
Jag vill inte jobba, inte gå på yoga, inte läsa intelligenta bloggar.
Vill bara äta.
Helst av allt vill jag ha ugnsstekt potatis, guacamole och rödvin. Konstigt, jag vet.
Ibland får jag sådana här cravings-dagar. När mina normala matvanor kan dra åt fanders, jag vill ha chips lakrits kakor choklad öl mojitos glass hemgjord pizza och tacos lasagne popcorn oliver rödvin marängsviss PANNKAKOR!!!
Jag tror att de här dagarna hör ihop med två saker. Dels att jag inte tränade alls i helgen (O förbjöd mig för jag gick som en liten farbror i fredags och små farbröder får tydligen inte sticka ut och jogga hur som helst) vilket gör att min dagliga endorfindos uteblir. Då blir jag deppig och då vill jag äta massa onyttig mat. Och dels beror det på att jag har ätit mycket mer onyttigheter under lördagen och söndagen än vad jag brukar göra på helgerna. Jag skyller på storasyster K som hade bakat svingoda chokladkakor och på farmor som hade gjort vaniljhorn, kardemummabullar och rulltårta till mig när jag var där och fikade i söndags.
Då kan man inte gärna hålla sig. Och jag vill inte hålla mig heller, det var supergott allting, ångrar inte en sekund att jag åt av allt det där smaskiga. Men det blir tydligt att min kropp inte riktigt kan hantera både träningsuppehåll och godissvull samtidigt. Då blir det som nu, att jag sitter på jobbet och längtar efter stekt potatis.
Så, det är en läxa för nästa helg helt enkelt.
Potatis förresten, vilken jävla skit-craving! Jag är väl inte Håkan-Bråkan heller?
