Jo
Jag ska bada, bada bada ikväll. Först kanske jogga eller cykla, sen hopp ner i sjön. Det var varmt på gymmet, nästan så att man storknade. Men det gjorde jag inte, för jag tänkte på att simma under vattnet och höll huvudet kallt.
Eddie.
Fruktstund
Som under gårdagens dansaerobics. Precis som förra gången jag testade det, så gick jag därifrån. Av precis samma anledning, det var bara en massa sabla piruetter och snatchar. Störtlöjligt.
Antaligen är det ju så att jag helt enkelt är för dålig på att dansa, men jag blir inte trött av att snurra runt runt på diagonalen. Jag blir snurrig. Och arg.
Så det blev stairmaster för mig i stället, men det var väl lika gott, för då kom jag hem lite tidigare och kunde äta middag på balkongen med O.
Efter helgen på Gotland har jag börjat äta god frukt efter middagen och i går läste jag på en av de otaliga sajter jag varit inne på angående ayurvedakost att jag ska äta just frukt efter stora måltider. Tänk vad smart jag är, som gör saker innan jag vet att jag bör göra dem.
Körsbär, nektarin och jordgubbar. Sommaren är bäst.
Jorå men de blir bra teslut
När det är såhär ruggigt väder som det har varit de senaste dagarna kan jag inte göra annat än att tänka på hösten. Och då pirrar det genast till i magen, för det kommer bli en otroligt spännande höst för mig. Det känns helt omöjligt att inte fantisera om allt jag vill skriva, om hur klasskompisarna och lärarna är, vad jag kommer att få lära mig.
Oro oro, min ständiga melodi.
Undrar just vad det ska bli av mig egentligen. När jag blir stor. Om jag blir något alls, eller om jag fortsätter att vara en tydlig karaktär med ett ofokuserat liv. Eller snarare en suddig ram runtomkring allting. Tänker att jag inte kommer kunna säga "När jag var ung trodde jag att jag skulle bli..." för jag vet inte vad jag tror att jag kommer bli.
Jo, jag tror att jag kommer bli arbetslös. Jag tror att jag kommer bli fattig och leva på mina bättre förmedlade släktingar och vänner. Jag tror att jag kommer få det svårt. Men förhoppningsvis roligt för det mesta.
Kanske ska jag ta sommaren som en startsträcka för ett år då jag ska ha energi nog för att lära mig nya saker, vara kreativ och samtidigt försöka starta upp någon slags frilansbana.
Jag säger som Björn Kjellman på skånska: Kan geå!
Hipp som happ
Men uppfarten till Hornsgatan från Söderledstunneln var avstängd, så det blev till att köra in till city, genom Gamla Stan, hela Hornsgatan och Ringvägen. O:s telefon var död, så vi kunde inte ha någon kontakt, men vi hade bestämt att han skulle stå utanför pendeltågsuppgången och vänta in mig.
Men eftersom jag var sen trodde han att jag hade krockat och han gick då in på en restaurang för att ladda telefonen. Jag susar in framför stationen och ställer lilla Fjun precis hur olagligt som helst och börjar leta efter O. Han går inte att hitta. Jag letar efter hans cykel i cykelställen och en fyndig alkis frågar om jag är intresserad av att köpa en av dem eller om jag bara tittar lite. Jag ger honom mördarblicken.
Jag tänker att O står vid den andra uppgången och slänger mig genom spärrarna och kutar för allt jag är värd. Då ringer min telefon och O undrar var jag är. Han står och väntar precis som innan. Plattformarna för pendeltågen är verkligen väldigt, väldigt långa.
Så himla dumt, att det blir så, men det är nog för att vi är helt ovana vid att inte kunna kommunicera med varandra hela tiden. Det är ju bara att ringa och säga att man är sen. Ingen oro, bara lite mer väntan.
Kändes väldigt ovant att ha honom hemma igen, men som jag längtat. Jag vänjer mig med nöje vid att ha gigantiska skor på hallmattan igen och någon att prata med när jag gör mig i ordning för jobbet.
Sommaren kan börja!
Dosha
Har nu gjort några test på nätet, tre för att vara exakt, och det verkar som att jag är en kombination mellan vata och pitta. Och de båda verkar vara ganska olika varandra, så jag villa verkligen träffa någon som kan allt det här så att de kan ge mig lite klarhet.
Ska hålla utkik som en galning efter det.
Som vata är jag kall och behöver varm mat och mjölkiga, söta och oljiga maträtter och undvika bittra smaker. Som pitta ska man undvika detta och i stället äta bittra och kalla saker för att man är en varm person.
I'm a bit lost, and not in the good way!
Freidaug peå Gåotlaund
Årets föreställning på Romateatern måste vara den bästa på många år. Det var så mycket som satt som en smäck att de skulle kunna starta en mössaffär runt hörnet, ungefär där kohagen nu är belägen.
Jag, S och L kom till Gotland någon gång mitt under fredagen. Vi körde långt ut i tjottahejti där vi skulle bo, i en gammal tjänarbostad på en bondgård. Det lutkade verkligen sommar, kom vi överens om, nämligen ladugård. Efter snabbt ihopslängs lunch gick vi en nästan två timmar lång promenad runt ängar och i skog och på en landsväg där det körde förbi tre bilar under en timme. Tänk vad typiskt om man råkade bli överkörd just där, liksom.
Efter dusch och middag vinkade vi adjö till kibbarna och körde mot Roma på små slingrande vägar. Eller, i och för sig var alla vägar på Gotland små och slingrande, så det kanske var en miljöbeskrivning ni hade klarat er utan? Hur som.
L noterade väldigt klarsynt att vi tre nog hade helt olika syn på hur kvällen skulle bli, detta baserade hon enbart på våra skoval. L själv hade stövlar, S hade Jesussandaler och jag hade mina silvriga adidas-blixt-gympadojjor.
Först var det varmt som satan och då hade S valt rätt, i slutet av föreställningen regnade det lite, så då låg jag bra till. Efter pjäsens slut, tre inklappningar samt skrytande om Olle för SvD-reporter var regnet som en vägg och L gick segrande ur skostriden. Den här gången...
Att köra på blecksvarta vägar utan kartbok eller telefon-gps:er på grund av stormen när det dessutom är dimma, var inte särskilt skoj eller lätt. Jag körde på en igelkott. Alla skrek. Det var hemskt. Som en mjukhård duns under hjulet. Fy fanken. Jag såg den verkligen inte, kunde bara se två meter framför bilen och så svodunk. Så var den död.
Förlåt igelkottens mamma, pappa och övriga släktingar. Det ska ALDRIG hända igen. Efter det började jag väja för exakt allt som var på vägen, mestadels löv.
Men vi kom fram till slut. Och somnade glada och nöjda för att vakna upp till pangväder och iskallt bad. Mer om det senare.
Jag har världens bästa vänner och världens bästa pojkvän, och det har jag TROTS att jag är en igelkottmördare.
Vilka stora hjärtan de har ändå, mina nära och kära.
Tjo
Härliga bildfärder mitt i natten, iskalla bad som behövdes för att svalka solvarma kroppar, en hund som såg ut som en varg, fulländad teaterföreställning i sommarkvällen, hallon- och saltlakritsglass i Visby.
Okej då, Gotland visade sig från sin allra bästa sida, men utan det sällskapet hade allt varit förgäves.
Underbara människor. Tjohej!
Framåtblick
Om 20 år, då kommer jag känna mig lite chockad över vad som faktiskt råkar vara mitt liv.
Om 30 år, då har det börjat stanna av, att se tillbaka känns oöverskådligt.
Om 40 år, då är jag nästan pensionär och har flera år av fritid framför mig.
Om 50 år, då vill jag nog helst bara resa runt och se världen och tjillevippa mig själv i magen när jag tänker på hur lång tid som gått sen jag satt på ett kvavt kontor i Sumpan och oroade mig för framtiden.
Ja, det är vad jag kallar livsplan. Jag förväntar mig isakallt att jag kommer se tillbaka på mitt naiva 25-åriga jag, klappa henne på huvudet och försäkra henne att allt ordnar sig.
"Du lägger grunden för din framtid i nutiden" heter det ju. Satans om det stämmer, då är det inte mycket att se fram emot!
Snart snart åker vi vi
I går upptäckte jag att torktumlaren i tvättstugan inte fungerade. Helt perfekt eftersom jag tvättade lakan och handdukar. Lägenheten var väldigt fin när den var inlindad i textilier i alla fall.
Far kom förbi på sin stålhäst och så drog vi till Söderbysjön. Helt magiskt. Hur mycket folk som helst, hundar och ungar om vart annat som njöt av solen, gräset och det varma vattnet. Jag ville aldrig gå upp.
- Du ska nog inte kyla ner dig mer nu eftersom du varit sjuk, sa far förståndigt,
- Okej... Jag ska bara simma LITE till... sa jag.
Precis som när man var liten.
Ikväll kommer S ohc L och ska sova hos mig, för supertidigt i morgon bitti åker vi till Nynäs och Gotland. Jag har inte hunnit tvätta bilen, så den är supersmutsig. Hoppas de inte dör av sotpesten på vägen. Det vore så fasligt svårt att förklara för personalen på Destination Gotland varför jag försöker smuggla två damlik till den dyraste ön i mannaminne.
Ehm... För att jag tror de kommer trivas bättre där, såklart!
Velat klart
Jag har bestämt mig.
Har jag bestämt mig?
Ja, det har jag.
Kanske.
Det slår mig om och om igen att jag tänker och känner saker superstarkt ena stunden, för att i nästa i princip ha full förståelse och empati för den helt motsatta sidan.
Detta sammanfaller med att människor kan vara obegripligt egocentriska och elaka, men helt plötsligt, i andra sammanhang, vara godhjärtade och väna. Det upphör aldrig att förvåna mig. Och skrämma mig.
Ganska ofta är det ju så, att trots att man bestämmer sig för en åsikt betyder det ju inte att man inte kan ändra på den om någon månad. När landet ligger annorlunda, läget är ett annat. Kanske är det just det jag måste vänja mig vid, att jag kommer byta tankar. Kanske inte lika ofta som jag byter underkläder, men någon gång i månaden sådär.
Fast det låter samtidigt ganska jobbigt. Om jag nu lagt ner massa tankekraft och möda på att komma fram till vad jag egentligen känner, ska jag behöva gå runt och omvärdera allting hela tiden ändå?
Äsch, så struligt ska vi väl inte behöva ha det? Det är ju ändå sommar. Behåller mina tankar, åsikter och känslor ett tag till, så får vi se vad sommaren gör med dem.
Kanske börjar jag hålla på Djurgården, rösta på SD och propagera för att kvinnans plats trots allt är med barnen, eftersom hon ändå är född på det viset.
Eller å andra sidan kanske inte, som Lumiere så vist sade.
Till helgen
På fredag morgon åker jag, S och L till Gotland för att spana på O:s pjäs (ja, det är O:s och ingen annans pjäs!). Vi tar med oss lilla Fjun, så att vi inte behöver cykla eller förlita oss på den gotländska kollektivtrafiken.
Just nu säger väderprognosen att det ska vara pangväder torsdag och söndag, men regn fredag och lördag. Såklart. Men så får det vara. Jag struntar väl i vädret när jag ska sitta utomhus i tre timmar och titta på Shakespeare... eller?
Ska bli skoj att åka på en liten road trip med vänner, eller färj trip blir det väl också. Löjligt namn. Störtlöjligt.
I'm allright
Jag mår så oförskämt mycket bättre idag än i går. Hurra. Nyser som en liten tomte dock, men det är ju för fanken bättre än att vilja kräkas och svimma samtidigt!
Masade mig hem några timmar tidigare i går för att bli frisk. Det kändes som att det tog hundra år att komma till Kärrtorp. Väl hemma gick jag som i dvala mot sängen och sov i tre timmar. Det är under sådana här varma sommardagar som man märker att de är ovanliga i vårt land, för våra hur är ICKE byggda för att klara av värme. De är till för att hålla värmen inne och kylan ute, just nu är vår lägenhet som en bastu, trots att jag hade öppna fönster överallt.
Så det var mer sova/svettas som gällde. När jag efter tre timmar bestämde mig för att gå upp och gå iväg till affären trodde jag att jag skulle falla omkull när som helst. Fy vad vidrigt jag mådde. Kändes som att jag var inne på Konsum i flera år och hemvägen hade kunnat sluta hur som helst. Lagade mat, ville inte ha den, tvingade i mig den ändå. Det tog ungefär en timme för mig att äta en omelett och två morötter.
Men nya Morden i Midsummer får fem av fem badbollar i alla fall. Och idag mår jag bättre och fnular på om jag ska gå och ta ett kvällsdopp i Söderbysjön eller inte. Den som lever får se!
Buhu
Mår ruggigt dåligt just nu, ännu sämre när jag pratade med mor som berättade att hon, bror och lilla A käkade glass på Dalarö. Ååå, lakritsglassen på Dalarö. Sumpan kändes genast lite äckligt i jämförelse.
Just äckligt är hur jag mår. Vill inte äta någonting, all tanke på mat får mig att må illa. Vill helst lägga mig i en sval sjö i några timmar. Blä.
Nej, det får bli hemfärd och bli-frisk-sömn och så hoppas jag att en räddande ängel ska komma förbi och ta hand om mig. Snälla!
Sjuik
Idag är mitt huvud svart av smärta, min mage upp och ner, ögonen svidiga som i början av maj, nysningarna mitt sätt att andas. När jag blir förkyld sätter det sig lite överallt. Feber=ja. Ont i hårbotten=ja. Ont i magen=ja.
Skitkropp.
Sångernas dag
På fredagen susade jag och L till Nynäs och plockade upp O vid färjan. Vi roadtrippade sen till Ekerö, med stopp i Ulvsunda för glassätande. Vi möttes av ett stort träkors. Väldigt frireligiöst, men efter någon halvitmmes fejande fick vi fason på fallossymbolen som befruktade moder jord på sedvanligt vis.
Efter lunchen blev alla, förutom jag, så konstigt trötta. De liksom sov med öppna ögon, helt tyst ute på trädäcket vid Mälaren. Jag lekte med Nemo i stället för att leka lekar, inte en fisk, utan en mopsvalp. Tur att vi hade honom, allas bästa vän efter den här helgen.
När jag hoppat upp och ner i en halvtimme drog jag och L igång hela havet stormar, efter en omgång var alla trötta igen. Det bidde en lugn och harmonisk midsommar, verkligen ingen stress eller svett. S hus låg fruktansvärt vackert vid vattnet med hängpilar runt knuten och en hästhage på gångavstånd.
Och det allra konstigaste: Vi åt faktiskt upp nästan all mat. Det var sådana otroliga mängder föda på plats, men tydligen var vi hungriga som små grisar hela bunten.
Något som står klart efter den här helgen är följande: Jag kan alltför många snapsvisor utantill. Jag kan alltför många midsommarstångsånger utantill. Jag kan alltför många Disneylåtar utantill.
Jag måste börja fylla min hjärna med nyttigare information om det ska bli någon kulturmänniska av mig till slut, feta fransyskor och hela introlåten till Skönheten och Odjuret går inte att bygga en framgångsrik karriär på!
Prrrr
Trettondagsafton på Gotland har fått finfina reviews i SvD, Aftonbladet och Gotlands tidning. Svenskan skrev något om "musiken som genomsyrar allt".
Fint.
Midsommar var mysig, längtar redan till nästa år.
Men längtar inte hem till en tom lägenhet, igen. Det var så bra när O var hemma igen, en trea är liksom för stor för att man ska vara själv i den.
Handla handla
Kladdkakan däremot, det receptet har jag i ryggraden och den var ren perfektion.
Det är något lite sorgligt att åka och storhandla och laga massa mat, städa undan och gå och lägga sig utan att tala med en enda människa under tiden. På Willys roade jag mig med att jämföra innehållet i min vagn med resten av oss smarta som åkte och handlade i går i stället för idag.
Min vagn innehöll bland annat jordgubbar, äpplen, avokado, lime, ägg, feta- och haloumiost, kokosflingor och rekomärkt kaffe.
De andra som köade framför och bakom mig hade köpt chips, red bull, läsk, jordnötter, ostar, grädde, partyhattar och stora köttbitar. Tycker det var lite skoj att se hur olika vi människor kan vara, även fast vi egentligen är så otroligt lika varandra.
O:s premiär hade i alla fall gått toppen, fullsatta läktare och han fick blommor (av mig också). Tjohej.
Mid summer ey?
Men först ska jag åka till Willys i Länna och storhandla. Jag gillar verkligen Willys i länna. De har inte allt jag vill ha, till exempel är det omöjligt att hitta frysta bär, men grönsaksavdelningen är stor och framförallt superfräsch. Och det tar mig ungefär tio minuter att åka dit. Fast det låter som att det ska ta längre tid. Länna liksom, nästan landet.
Midsommar ska nämligen firas, därför all denna matlagning. Mitt allra bästa midsommarminne var en sommar då alla vi i familjen Bjurefors Giertta var i en varsin ålderskategori i säckhoppningstävlingen på Muskö. Och vi vann varje lopp, vi var säckhopparfamiljen, vi regerade, krossade allt motstånd.
En skön känsla sprider sig i kroppen när jag tänker på det än idag. Jätteonödig grej, jag vet, men ändå mitt bästa minne.
Näst bästa midsommarminnet är nog för två år sen då vi hade M som vår midsommarstång på grusgången utanför lägenheten i Hammarbyhöjden, och vi tjoade och tjimmade runt henne till grannarnas förtjusning. Sen spelade vi brännsboll och alla skadade sig, förutom E, för hon var domare.
Det ska ju regna i år, så säckhoppning kanske det inte blir. Och trots mina tappra försök att få folk att vilja spela brännboll, verkar det inte bli några frivarv för oss i övermorgon.
Men det blir nog bra ändå. Jag ska göra en krans i alla fall, det är ett som är säkert, annars är det inte midsommar på riktigt.
Håll ihop
Det spöregnade när jag och bror skulle intervalla oss i skogen, så vi beslöt oss för att köra någon slags pt cikel/switch-träning hemma hos mig i stället.
Det gick ganska bra. Det var väldigt jobbigt. Mest fnissade vi faktiskt. Sen tvingade jag bror att dricka en återhämtningssmoothie, han tyckte verkligen inte om spirulinasmaken, men det gick i alla fall ner till slut. Man får inte vara kinkig!
I morse sprang jag en liten runda innan frukost. Det är en konstig känsla att kroppen liksom kommer i gång på riktigt efter två kilometer. När jag började jogga i höstas kunde jag inte ens springa två kilometer. Jag fruktar inför vintern då jag delvis måste återgå till löpbandet i stället för skogen och mina älskade stigar. Gör sämre tider och sträckor inomhus, så är det bara.
Jaja. Idag har Romateatern premiär för Trettondagsafton. Nu håller vi alla fingrar och tår för att framförallt musiken ska klaffa som tusan! Kom igen- kniiiiip!
Om om om
Gjorde en timmes yoga i morse och efter det kände jag mig ganska pigg. Men nu är det som att jag håller på att gå in i dvala. Ögonen kan omöjligt hållas öppna. Huvudet är mos. MOS.
Jag vill svinga mitt trollspö och lotta ut snällhet, vänskap och pengar lite varstans. Ibland oroar jag mig för saker så mycket att jag tror att de har hänt, andra stunder blir jag totalt känslokall.
Det känns lite ironiskt att jag vill undvika drama till varje pris, men ska läsa en dramatikutbildning i ett år. Hm.
Hemma i lägenheten är det tomt, ingen som hänger på balkongen, ingen som ser mina stilleben, ingen som känner doften av nysåpade golv.
Om jag får tillstånd till det, svingar jag mitt trollspö igen och vips så befinner jag mig i Roma för att ta hand om O. Så som han förtjänar. OJOJOJ vad jag skulle baka chokladtårta och hemgjord pizza till honom då. Om jag bara var på Gotland. Just nu.
